Klicka på en bild för att gå till Google Book Search.
Laddar... De långhåriga merovingerna och andra essayer (utgåvan 1992)av Frans G. Bengtsson
VerksinformationDe långhåriga merovingerna av Frans G. Bengtsson
Ingen/inga Laddar...
Gå med i LibraryThing för att få reda på om du skulle tycka om den här boken. Det finns inga diskussioner på LibraryThing om den här boken. inga recensioner | lägg till en recension
Ingår i förlagsserienUppmärksammade listor
Inga biblioteksbeskrivningar kunde hittas. |
Pågående diskussionerIngen/ingaPopulära omslag
Google Books — Laddar... GenrerMelvil Decimal System (DDC)839.78Literature German literature and literatures of related languages Other Germanic literatures Swedish literature Swedish miscellanyKlassifikation enligt LCBetygMedelbetyg:
Är det här du? |
Vi kan ta det sista av dessa exempel och studera närmare: essän behandlar herden Zaleukos, som av Athena fick i uppgift att bringa ordning i det arma Lokroi, olyckligt inte därför att ingen brydde sig om lagen, utan för att alla endast brydde sig om just den lag de hade med sig från sitt eget hörn av Grekland. Inledningen av essän förtjänar att citeras som prov på den poesi som präglar Bengtsson prosa i hans allra bästa stunder:
De epizephyriska lokrerna, som kommit på skepp från Grekland till bruttiers och messapiers land, byggde sin stad vid foten av berget Zephyrion på det tarnetinska havets kust och erhöllo därav sitt namn: »de bortom Zephyrion boende«.
Sådan klang i språket påträffas också hos Lagerlöf, men annars är det tunnsått med prosaister som kan ge liknande njutning. Att någon essäist skulle kunna åstadkomma en liknande blandning av stilistisk förmåga med lärdom och vilja att befatta sig med de flesta sorters litteratur (även om Bengtsson fått fel i sitt svepande avfärdande av de flesta författare som framkom efter första världskriget) tycks även det högst osannolikt: man skulle möjligen kunna hitta någon som skulle kunna göra en liknande analys av Defoe: enligt Bengtsson den ypperste av journalister med sin förmåga att alltid låta alltigenom sanningsenlig även när han bevisligen inte är det, men samtidigt en högst medioker författare på grund av sina huvudpersoners enahanda karaktärer; de är ständigt samma förnuftiga, lätt grubblande och religiösa normalmänniskor. Men visa mig på den som sedan kan gå vidare och ge en sammanfattning av Gregorius Frankerkrönikan, eller en anekdotisk genomgång av bruket lakonismer i västvärlden, och få texten att bli en sådan njutning!
Nog pratat: nästan varje enstaka essä skulle kunna ge upphov till en egen recension, så innehållsrika och varierade är de (och jag har ännu inte ens nämnt »Vintermänniskan«, vari utmålas det jävelskap som vintern före värmeelementens tid och den enkla lycka som låg i människornas av naturen erövrade värld utgjorde), och måste jag ge ett enmenings omdöme kan det bara bli att detta är den absolut bästa bok jag någonsin läst. ( )