Denna webbplats använder kakor för att fungera optimalt, analysera användarbeteende och för att visa reklam (om du inte är inloggad). Genom att använda LibraryThing intygar du att du har läst och förstått våra Regler och integritetspolicy. All användning av denna webbplats lyder under dessa regler.
The epic novel of man and nature that won its author the Nobel Prize in Literature When it was first published in 1917, Growth of the Soilwas immediately recognized as a masterpiece. In the story of Isak, who leaves his village to clear a homestead and raise a family amid the untilled tracts of the Norwegian backcountry, Knut Hamsun evokes the elemental bond between humans and the land. Newly translated by the distinguished Hamsun scholar Sverre Lyngstad, Growth of the Soil is a work of preternatural calm, stern beauty, and biblical power-and the crowning achievement of one of the greatest writers of the twentieth century. 'Growth of the Soil was a worldwide sensation . . . and almost from the day of publication there were rumors that Hamsun would win the Nobel Prize . . . Singer admitted to being 'hypnotized' by him; Hesse called him his favorite writer; Hemingway recommended his novels to Scott Fitzgerald; Gide compared him to Dostoyevsky, but believed Hamsun was 'perhaps even more subtle.' The list of those who loved his sly, anarchic voice is long.' - The New Yorker WINNER OF THE NOBEL PRIZE IN LITERATURE Translated with Notes by SVERRE LYNGSTAD… (mer)
Historien om Isak, den strävsamme nybyggaren utan bakgrund är njutbar läsning. Språket flyter lätt, och tonen är lite på avstånf begrundande, tycker jag. Jag har aldrig stött på Hamsuns sätt att skriva förr, även om det bara är små små skillnader från gängse historieskrivare. I moderna termer kan man nästan beskriva historien som en dokusåpa, slog det mig när jag läste. Händelserna följer på varandra, slag i slag, till synes utan något högre syfte än att skapa en berättelse. Men akta dig, du kan bli bedragen... Men VAD berättar han då? Hela romanen är en propagandaskrift som glorifierar de starke män (ja, MÄN) som väljer att bryta jord och arbete hårt. Dem skall det gå väl. Viljelösa, lata lycksökare göra sig icke besvär. Samer (lappar som Hamsun säger) är ett ljusskyggt, lömskt folk, som tar varje tillfälle som bjuds att lura till sig godsaker. Och skall författaren beskriva någon som ser ful ut eller gör en grimasch, ja, då är han "spansk".
Det blir fascinerande att läsa någon så uttrycker sig så oförblommat rasistiskt. Vid en första anblick kanske man tycker att denna roman kan jämföras med "Utvandrarsviten". Men egentligen inte alls, tycker jag. Jag anser att de berättar diametralt motsatta historier snarare än parallella. Jag tror det blir tydligt nog, utan att "veta" något om Hamsun respeltive Mobergs världsåskådningar. Hamsuns rasistiska undertoner, och den propagandistiska monologen i sista kapitlet om bonden Isaks förträfflighet gör mig lite illamående. ( )
The epic novel of man and nature that won its author the Nobel Prize in Literature When it was first published in 1917, Growth of the Soilwas immediately recognized as a masterpiece. In the story of Isak, who leaves his village to clear a homestead and raise a family amid the untilled tracts of the Norwegian backcountry, Knut Hamsun evokes the elemental bond between humans and the land. Newly translated by the distinguished Hamsun scholar Sverre Lyngstad, Growth of the Soil is a work of preternatural calm, stern beauty, and biblical power-and the crowning achievement of one of the greatest writers of the twentieth century. 'Growth of the Soil was a worldwide sensation . . . and almost from the day of publication there were rumors that Hamsun would win the Nobel Prize . . . Singer admitted to being 'hypnotized' by him; Hesse called him his favorite writer; Hemingway recommended his novels to Scott Fitzgerald; Gide compared him to Dostoyevsky, but believed Hamsun was 'perhaps even more subtle.' The list of those who loved his sly, anarchic voice is long.' - The New Yorker WINNER OF THE NOBEL PRIZE IN LITERATURE Translated with Notes by SVERRE LYNGSTAD
Google Books — Laddar...
(4.14)
3
2
Men VAD berättar han då? Hela romanen är en propagandaskrift som glorifierar de starke män (ja, MÄN) som väljer att bryta jord och arbete hårt. Dem skall det gå väl. Viljelösa, lata lycksökare göra sig icke besvär. Samer (lappar som Hamsun säger) är ett ljusskyggt, lömskt folk, som tar varje tillfälle som bjuds att lura till sig godsaker. Och skall författaren beskriva någon som ser ful ut eller gör en grimasch, ja, då är han "spansk".
Det blir fascinerande att läsa någon så uttrycker sig så oförblommat rasistiskt.
Vid en första anblick kanske man tycker att denna roman kan jämföras med "Utvandrarsviten". Men egentligen inte alls, tycker jag. Jag anser att de berättar diametralt motsatta historier snarare än parallella. Jag tror det blir tydligt nog, utan att "veta" något om Hamsun respeltive Mobergs världsåskådningar.
Hamsuns rasistiska undertoner, och den propagandistiska monologen i sista kapitlet om bonden Isaks förträfflighet gör mig lite illamående. (