Denna webbplats använder kakor för att fungera optimalt, analysera användarbeteende och för att visa reklam (om du inte är inloggad). Genom att använda LibraryThing intygar du att du har läst och förstått våra Regler och integritetspolicy. All användning av denna webbplats lyder under dessa regler.
Resultat från Google Book Search
Klicka på en bild för att gå till Google Book Search.
För att komma över från oförstånd till att verkligen förstå sin situation behöver man upprätta övergångsställen. För arbetarklassen är Karl Marx Det kommunistiska manifestet ett av de mer kända och lättillgängliga. Marx beskriver hur historien har sett ut för arbetarklassen, hur vår historia är en historia av klasskamp. Marx beskriver hur arbetarklassen kan organisera sig och hur den på så sätt kan berikas intellektuellt. [Elib]… (mer)
BeeQuiet: This is a book which explores the concept of modernity through the lens of works by such authors as Goethe, Baudelaire, Marx, through to the writers of St. Petersburg at a time when modernity seemed to be passing them by. It's a book written with undeniable passion, which swallows the reader whole (at least it did with me). I have never thought about texts like The Communist Manifesto in the same way since reading it.… (mer)
BeeQuiet: Before I explain why, I'd just like to add that this was co-authored by Adorno, though that doesn't seem to be logged here.
I have only read the chapter 'The Culture Industry', but it provides excellent insight into the ways in which marxist theory has progressed. Following the failed student revolts in France, and the collapse of the Soviet Union, the Frankfurt School was set up by way of exploring what had happened to allow such a grand false start. The Culture Industry in particular explores the way in which capitalism assimilates cultural forms, thereby robbing them of their revolutionary potential. I just love their writing style and hope others do to.… (mer)
Att göra förutsägelser är svårt, särskilt om framtiden. Detta borde troligen herrar Friedrich Engels och Karl Marx ha begrundat före deras författande av Kommunistiska manifestet, ty det är inte mycket av det de förutspår som sedan skett i sinnevärlden.
Detta är kanske inte så konstigt, med tanke på deras materialistiskt, deterministiskt enkelspåriga historiesyn: liksom de flesta försök att upprätta kommunistiska samhällen finns här endast utrymme för en historia, och den skall se likadan ut överallt: en aristokrati skall avskaffas av en bourgeois (för vilken man skall vara denna tacksam), som därefter skapar ett proletariat som de kan suga ut innan detta reser sig upp, tar makten och instiftar ett klasslöst samhälle. Avsteg från denna stig medges ej, varför även försök att underlätta för den arbetarklass som det kommunistiska partiet säger sig föreställa utdöms som antingen konservativt eller aningslöst, och alla försök att föra historien in på annan bana avfärdas som än mer hopplösa.
Annars kan analysen av samtiden ibland ha saker som talar för sig, även om det ständiga fokuset på kampen mellan proletariat och bourgeoisi gör att i princip alla händelser måste skyllas på vilja hos den senare, vilket återigen känns väldigt enkelspårigt: någon skall ta skiten för allt som är fel, och denna någon är burgeoisin.
Största felet är dock som sagt spådomarna: eftersom bourgeoisin per definition är onda utsugare intresserade av snabbast möjliga profit kunde författarna inte tänka sig en utveckling där de faktiskt medgav att arbetarna skulle få ökad köpkraft, eller att bättre levnadsomständigheter skulle visa sig såpass mycket mer attraktiva än den utopi de målade upp.
Nåväl, även om tiden på många sätt sprungit från deras ursprungliga tankar har idéerna om välstånd från alla gjort sig desto mer gällande. Som historiskt dokument är det intressant, möjligen som inspiration, men som handlingsprogram för idag är det hopplöst. ( )
För att komma över från oförstånd till att verkligen förstå sin situation behöver man upprätta övergångsställen. För arbetarklassen är Karl Marx Det kommunistiska manifestet ett av de mer kända och lättillgängliga. Marx beskriver hur historien har sett ut för arbetarklassen, hur vår historia är en historia av klasskamp. Marx beskriver hur arbetarklassen kan organisera sig och hur den på så sätt kan berikas intellektuellt. [Elib]
Detta är kanske inte så konstigt, med tanke på deras materialistiskt, deterministiskt enkelspåriga historiesyn: liksom de flesta försök att upprätta kommunistiska samhällen finns här endast utrymme för en historia, och den skall se likadan ut överallt: en aristokrati skall avskaffas av en bourgeois (för vilken man skall vara denna tacksam), som därefter skapar ett proletariat som de kan suga ut innan detta reser sig upp, tar makten och instiftar ett klasslöst samhälle. Avsteg från denna stig medges ej, varför även försök att underlätta för den arbetarklass som det kommunistiska partiet säger sig föreställa utdöms som antingen konservativt eller aningslöst, och alla försök att föra historien in på annan bana avfärdas som än mer hopplösa.
Annars kan analysen av samtiden ibland ha saker som talar för sig, även om det ständiga fokuset på kampen mellan proletariat och bourgeoisi gör att i princip alla händelser måste skyllas på vilja hos den senare, vilket återigen känns väldigt enkelspårigt: någon skall ta skiten för allt som är fel, och denna någon är burgeoisin.
Största felet är dock som sagt spådomarna: eftersom bourgeoisin per definition är onda utsugare intresserade av snabbast möjliga profit kunde författarna inte tänka sig en utveckling där de faktiskt medgav att arbetarna skulle få ökad köpkraft, eller att bättre levnadsomständigheter skulle visa sig såpass mycket mer attraktiva än den utopi de målade upp.
Nåväl, även om tiden på många sätt sprungit från deras ursprungliga tankar har idéerna om välstånd från alla gjort sig desto mer gällande. Som historiskt dokument är det intressant, möjligen som inspiration, men som handlingsprogram för idag är det hopplöst. ( )