Denna webbplats använder kakor för att fungera optimalt, analysera användarbeteende och för att visa reklam (om du inte är inloggad). Genom att använda LibraryThing intygar du att du har läst och förstått våra Regler och integritetspolicy. All användning av denna webbplats lyder under dessa regler.
Resultat från Google Book Search
Klicka på en bild för att gå till Google Book Search.
Nr̃ Anne Elliot var 19 r̄ lt̃ hon sig v̲ertalas till att, av ekonomiska skl̃, bryta sin annars lyckliga fr̲lovning med den charmige men medells̲e sjo̲fficeren Frederick Wentworth. Nr̃ tillfl̃ligheterna fr̲ dem samman igen t̄ta r̄ senare, r̃ bd̄a fortfarande ogifta, men nu r̃ Wentworth rik. Dock har han inte fr̲lt̄it Anne att hon lt̃ sig v̲ertalas att avvisa honom och han behandlar henne med kyla och likgiltighet. Anne, som fr̲ lñge sedan har insett att hon borde ha fl̲jt sitt hjr̃ta och inte lt̄it sig pv̄erkas av andras v̲ertalning, ser resignerat och bedrv̲at p ̄medan Wentworth uppvaktar grannarnas dt̲trar. Men samtidigt fr̄ hon sjl̃v en ny beundrare och en olycka under en promenad vñder upp och ner p ̄saker och ting. Annes vñner och familj fr̲sk̲er fortfarande att pv̄erka hennes beslut, men den mogna Anne fr̲litar sig nu p ̄sitt eget omdm̲e. Denna gn̄g kommer hon inte att duka under fr̲ andras v̲ertalning. "Trots Stolthet och fr̲doms position som Austens mest vl̃kñda och l̃skade verk tt̃t fl̲jt av Emma r̃ de rs̲ter otaliga som menar att vertalning, hennes sista roman, r̃ det egentliga ms̃terverket. Hr̃ finns inga dd̲a partier och inga byggnadsstl̃lningar, bare tt̃ dramatik och genuin gestaltning. Tonen r̃ mr̲kare ñ i ungdomsverken, och rymmer ett allvar som tar Austens romankonst ut p ̄djupare vatten. Naturskildringarna r̃ utsk̲ta, och dialogerna kr̃nfulla." Amanda Svensson, efterord till vertalning "Trots att det r̃ s ̄sjl̃vklart hur allt ska sluta r̃ vertalning nḡot av en nagelbitare. Fr̲vecklingarna r̃ mn̄ga, mn̄ga i persongalleriet beter sig irrationellt och romanen r̃ verkligen ett dramaturgiskt ms̃terstycke." Maria G. Francke, Sydsvenskan " vertalning r̃ Jane Austens sista fullbordade roman, inte lika kñd som de andra men minst lika ls̃vr̃d. F ̄fr̲fattare r̃ s ̄skickliga p ̄att punktera hg̲fr̃d och enfaldigt principrytteri, s ̄ṽen hr̃." Torkel Rasmusson, Dagens Nyheter "Om vertalning inte direkt r̃ Austens mest charmiga bok, s ̄r̃ den nog ñd ̄den mest tankevc̃kande. Med andra ord vl̃ vr̃d att investera i." Malte Persson, Expressen [Elib]… (mer)
Shuffy2: In addition to North and South by Gaskell, Wives and Daughters is another great read for people who love Austen's Persusion and Sense and Sensibility!
allisongryski: This is by no means an obvious recommendation. However, the quality of writing and something of the heroines' characters is similar. The heroines of these two books are both under-appreciated members of their families, who are thought beyond any chance of marriage. They are both forced by circumstance to find courage that they didn't know they possessed and they are rewarded with eventual happiness.… (mer)
mzackin: This is the story of persuasion told from the other side. It is very well written and stays true to the story, even quoting lines from Austen.
spygirl: Helen Fielding's first novel Bridget Jones's Diary was a remake of Jane Austen's Pride and Prejudice. The sequel, Bridget Jones: The Edge of Reason is a remake of Austen's Persuasion.
Jag älskar Jane Austen, men detta är min favorit av alla hennes romaner. Kärlekshistorien är mer mogen och stillsam och det ger ett extra djup att huvudkaraktärerna har älskat varandra men att omvärlden kom emellan.
Tidigare, innan det uppsluppna utkastet till Sanditon riktigt uppmärksammats, sågs Jane Austens Persuasion som ett slags avsked till litteraturen av en dödsmärkt författare. Detta med viss rätt: den är inte lika uppsluppen som tidigare verk, satiren är något mörkare, och tematiken med den förlorade kärleken som återvänder kan knappast kallad ämnad för en speciellt uppsluppen stämning.
Huvudperson är Anne Elliot, dotter till den självupptagne, fåfänge baroneten Walter Elliot, och den ende i hennes familj med vett i kroppen. Hon är något unikt bland Austens hjältinnor i det att hon har en historia: när boken börjar är hon 28 år gammal, moderslös och med en kvävd kärleksaffär bakom sig, en romans med den unge flottofficeren Frederick Wentworth som ogillades av både hennes familj och hennes äldre vän Lady Russell och som därför slogs upp. Som 28-årig ungmö, och med en äldre, vackrare, men ohyggligt självupptagen och ogin äldre syster som är deras faders favorit finns inte mycket att hoppas på, mer än möjligen en kontakt genom den yngre systern Mary som lyckats få tag på en hygglig karl trots att hon själv är hypokondrisk och självcentrerad, om ock inte lika »osysterlig« som den äldre Elizabeth.
När boken börjar har sir Walter insett att han levt över sina tillgångar, och han bestämmer sig för att hyra ut stamsätet och flytta till Bath. Hyresgästen visar sig vara kapten Wentworths bror, och som Anne för tillfället bor hos Mary för att hjälpa henne kan inte de två före detta älskande undgå att mötas.
Som sagt är satiren mer argsint än tidigare: Annes familj framställs som små monster allesammans, utan den åtminstone delvis försonande humor som Austen tecknat andra oduglingar med. Dessutom kontrasteras klart den självupptagna, högfärdiga lågadeln – främst Annes familj och släkt samt Lady Russell – mot den kamratskap och vänlighet som övriga familjer visar upp: förutom den besuttna men obetitlade familj Mary gift in sig i de flottans män som Wentworth omger sig med. Här går dessutom hjältinnans rivaler i stort sett fria från uttryckligt klander: de är förvisso inte lika sofistikerade eller inkännande som Anne, men de är heller inga dåliga eller ovänliga personer och utrustas båda innan berättelsen är över med passande giften.
Bokens stora svaghet, förutom att upplösningen startar tidigare än vad som är nödvändigt och önskvärt, är väl snarast att de båda älskande förblir en aning konturlösa: de beskrivs som allmänt förträffliga och stadiga men verkar utöver detta inte ha speciellt mycket personlighet. Detta innebär inte något större hinder för njutning – Austens prosa är i sig nog för att få mig att brista ut i spontan högläsning –, men bidrar till att jag inte är riktigt lika nöjd med denna som andra av Austens böcker. ( )
But Persuasion lacks not only the comic sparkle of Austen’s other novels. It also lacks, relatively speaking, the fineness of observation and the psychological nuance that is enough to make any book—even the fairy-tale-like love story of a teenage girl and a wealthy man—a great one.
tillagd av vibesandall | ändraSlate, ADELLE WALDMAN(Apr 5, 2013)
L'occasion de s'attacher aux amours empêchées d'une héroïne tout sauf résignée.
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
Sir Walter Elliot, of Kellynch-hall, in Somersetshire, was a man who, for his own amusement, never took up any book but the Baronetage; there he found occupation for an idle hour, and consolation in a distressed one; there his faculties were roused into admiration and respect, by contemplating the limited remnant of the earliest patents; there any unwelcome sensations, arising from domestic affairs, changed naturally into pity and contempt.
On 8 August 1815, English newspapers took note of the departure for Saint Helena of HMS Northumberland and, with it, a prisoner. (Introduction)
Citat
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
She had been forced into prudence in her youth, she learned romance as she grew older: the natural sequel of an unnatural beginning.
Anne hoped she had outlived the age of blushing; but the age of emotion she certainly had not
I hate to hear you talking so like a fine gentleman, and as if women were all fine ladies, instead of rational creatures. We none of us expect to be in smooth water all our days
A man does not recover from such a devotion of the heart to such a woman! He ought not; he does not.
You pierce my soul. I am half agony, half hope. Tell me not that I am too late, that such precious feelings are gone for ever. I offer myself to you again with a heart even more your own than when you almost broke it, eight and a half years ago. Dare not say that a man forgets sooner than woman, that his love has an earlier death. I have loved none but you. Unjust I may have been, weak and resentful I have been, but never inconstant.
Avslutande ord
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
She gloried in being a sailor's wife, but she must pay the tax of quick alarm for belonging to that profession which is, if possible, more distinguished in its domestic virtues than in its national importance.
Nr̃ Anne Elliot var 19 r̄ lt̃ hon sig v̲ertalas till att, av ekonomiska skl̃, bryta sin annars lyckliga fr̲lovning med den charmige men medells̲e sjo̲fficeren Frederick Wentworth. Nr̃ tillfl̃ligheterna fr̲ dem samman igen t̄ta r̄ senare, r̃ bd̄a fortfarande ogifta, men nu r̃ Wentworth rik. Dock har han inte fr̲lt̄it Anne att hon lt̃ sig v̲ertalas att avvisa honom och han behandlar henne med kyla och likgiltighet. Anne, som fr̲ lñge sedan har insett att hon borde ha fl̲jt sitt hjr̃ta och inte lt̄it sig pv̄erkas av andras v̲ertalning, ser resignerat och bedrv̲at p ̄medan Wentworth uppvaktar grannarnas dt̲trar. Men samtidigt fr̄ hon sjl̃v en ny beundrare och en olycka under en promenad vñder upp och ner p ̄saker och ting. Annes vñner och familj fr̲sk̲er fortfarande att pv̄erka hennes beslut, men den mogna Anne fr̲litar sig nu p ̄sitt eget omdm̲e. Denna gn̄g kommer hon inte att duka under fr̲ andras v̲ertalning. "Trots Stolthet och fr̲doms position som Austens mest vl̃kñda och l̃skade verk tt̃t fl̲jt av Emma r̃ de rs̲ter otaliga som menar att vertalning, hennes sista roman, r̃ det egentliga ms̃terverket. Hr̃ finns inga dd̲a partier och inga byggnadsstl̃lningar, bare tt̃ dramatik och genuin gestaltning. Tonen r̃ mr̲kare ñ i ungdomsverken, och rymmer ett allvar som tar Austens romankonst ut p ̄djupare vatten. Naturskildringarna r̃ utsk̲ta, och dialogerna kr̃nfulla." Amanda Svensson, efterord till vertalning "Trots att det r̃ s ̄sjl̃vklart hur allt ska sluta r̃ vertalning nḡot av en nagelbitare. Fr̲vecklingarna r̃ mn̄ga, mn̄ga i persongalleriet beter sig irrationellt och romanen r̃ verkligen ett dramaturgiskt ms̃terstycke." Maria G. Francke, Sydsvenskan " vertalning r̃ Jane Austens sista fullbordade roman, inte lika kñd som de andra men minst lika ls̃vr̃d. F ̄fr̲fattare r̃ s ̄skickliga p ̄att punktera hg̲fr̃d och enfaldigt principrytteri, s ̄ṽen hr̃." Torkel Rasmusson, Dagens Nyheter "Om vertalning inte direkt r̃ Austens mest charmiga bok, s ̄r̃ den nog ñd ̄den mest tankevc̃kande. Med andra ord vl̃ vr̃d att investera i." Malte Persson, Expressen [Elib]