"Den 10 octobris är jag, Erik Jönsson Dahlbergh, födder till denne usle och eländige världen." Året var 1625, staden var Stockholm och huset låg på Stora Gråmunke gränd. Stockholm hade just härjats av en stor brand. Erik föddes i en sotig, rökdoftande stad, i ett Europa som fattat eld. Han skulle hinna bli 24 år innan han för första gången upplevde fred, och då varade den bara några år. Hans århundrade, 1600-talet, var härjat av krig och oro som aldrig förr, hans liv var ett liv av ofredsår.

Den här boken berättar om det kaotiska 1600-talet och om hur det gick till när Sverige steg upp från att vara en obetydlig stat i Europas utkant till att bli en av de stormakter som styrde kontinentens öden. Här skildras kända fälttåg och bataljer som Breitenfeld och Lützen och den svenska stormningen av Prag, men även många nu glömda händelser som det stora slaget vid Wolfenbüttel, den märkliga reträtten från Torgau eller den fruktansvärda eldstormen över Böhmen, då svenska trupper plundrade och brände flera tusen byar och städer.

Den här brett upplagda boken behandlar åren 1625-1656 och är den första delen i en tänkt trilogi. Den skildrar inte bara den svenska historien, utan berör även det som hände i länder som Danmark, Tyskland, Italien, Turkiet och i de kolonier som Sverige erövrade i Nordamerika och Afrika.

Här berättas om de krafter och stora tilldrageklser som formade epoken, samtidigt som här även tecknas en bild av hur det var att leva i 1600-talet: här diskuteras så vitt skilda ämnen som förlossningskonst, matvanor, kvinnornas villkor, fritidsnöjen och städernas nattliga djur. Och rakt igenom denna myllrande gobeläng av små och stora händelser, kända och okända personer, får läsaren följa en enskild man, Erik Dahlbergh, den blivande konstnären, krigare och arkitekten, och hans upplevelser ute i Europa.

Ofredsår var från början lite av ett drömprojekt, åtminstone för en historiker. Detta att försöka gripa runt en hel epok, och försöka få in, säg, storpolitik och kärleksmönstrens skiftningar, i en meningsfull helhet, är givetvis svårt, men också oemotståndligt. Projektet inleddes dock i en känsla av ungdomligt lättsinne, och halvvägs inne i den här boken insåg jag att detta var... ett livsprojekt. Jag måste erkänna att jag även var en smula rädd för publikens reaktion: skulle de tåla så här mycket kallt stål? 632 sidor?

Än en gång blev jag förvånad att det gick så bra.

Vad tyckte kritikerna?

"Författarens suveräna behärskning av materialet i förening med en bland svenska historiker mindre vanlig stilistisk elegans har möjliggjort för honom att skriva en bok som inte bara är storslagen historia utan också god litteratur" - Lars-Arne Norborg, Sydsvenska Dagbladet.

"Englund framstår ibland som en gammal landskapsmålare, och tycks älska de stora vyerna, eller myllret i en stad där det fortfarande är möjligt att ana den enskildes ansiktsuttryck. Jag får också en känsla av tidsmaskineffekt, en vilja att skapa presens i en avlägsen tid, att verkligen försöka vara där. Jag kan inte se annat än att "Ofredsår" på många sätt är en bedrift." - Kristian Petri, Dagens Nyheter

"'Ofredsår' är ett fascinerande verk, genreöverskridande, väl disponerat och skrivet med en betydande känsla för ordens rytm och valör." - Erik Andersson, Göteborgs-Posten

"Ofredsår har utomordentliga möjligheter att bli en modern klassiker" - Mats Gellerfelt, Svenska Dagbladet

"Så livfullt, inträngande och medryckande har nog aldrig det tunga 1600-talet skildrats förut" - Ingemar Unge, Vi

"Det är en grym berättelse om förra gången vi svenskar för en tid trodde vi var bäst i världen. En stor och skakande läsupplevelse" - Göran Hägg, Aftonbladet

År 1993 fick den flera priser, bland annat Augustpriset som årets bästa fackbok ( )

Under en period på lite mer än 300 år kastades Europa med oregelbundna mellanrum in i storkrig; en ovana som äntligen tycks vara avkastad. Det första av dessa krig var det längsta, då det kom att ta trettio år, trettio år fyllda av lidande då Europa skakades i paroxysmer.

Om detta första Krig, liksom andra tilldragelser i och till viss del utanför Sverige, handlar Ofredsår. Berättandet om detta blandas med inblickar i den unge Erik Jönssons (sedermera Dahlberg) liv, samt diverse utblickar mot områden i det dagliga livet – hur man reste, vad man åt, hur dygnet inrättades. Resultatet är mycket imponerande, även om fokus starkt ligger på de svenska görandena. Detta är dock nästan den enda förbehåll jag vill ge, och för den som vill läsa om hur Sverige transformerades från ett pytteland i Europas utkant till en stormakt på lerfötter torde ha svårt att kringgå det. ( )