Från början var det meningen att det skulle sluta efter det sista avsnitt som samlats i andra volymen av Lumberjanes, Friendship to the max. Det märks: de flesta av de där underligheterna från förra boken, med djur med tre ögon och rabida pojkscouter och underliga grottor, får nu någon slags förklaring och avslut. Exakt hur tänker jag inte avslöja, men vägen dit går via flaggspel, inbrott, anagram och mytologiska gestalter. Och, just ja, en attack av raptorer. Randall Munroe bör hålla sig undan.

Samtidigt är det ju, som titeln antyder, en berättelse om vänskap. Även om April, Jo, Ripley, Mal och Molly kan banka raptorer och jättelika elektriska insekter (även om någon för det mesta får hålla tillbaka Ripley, och Molly har lite dåligt självförtroende ibland, och Mals planer aldrig kommer till användning), så är det deras vänskap som till slut avvärjer faran. Alla får också någon gång tillfälle att visa sig inte bara modig och stark, utan också smart, vilket gör att de i alla fall inte följer de stereotyper man kanske väntat sig. Det är skoj, lagom spännande och mycket underhållande. Så blev det också ytterligare äventyr efter detta. ( )