Fem ansikten:
SOVANDE JÄTTAR

------

😍

Sylvain Neuvels science fiction thriller är en överraskande blandning av filosofi, politik, spänning och teknologi. Trots sin rätt så simpla intrig och enkla karaktärer har Neuvels lyckats skriva en vacker och överraskande berättelse med ett unikt djup.

Den filosofiska och politiska dimensionen i Sovande jättar ger intrigen ett realistiskt mervärde och gör den till något mer än bara ett enkelt sci-fi äventyr.

Boken avslutas med en oförutsägbar twist som sätter nytt ljus på det mesta och definitivt lockar läsaren att läsa följande bok.

Science fiction-elementen tar aldrig överhanden och känns logiska och realistiska. Allting har en koppling till mänsklighetens väsen samt historia, vilket gör hela berättelsen trovärdig.

Neuvel återger dialoger på ett sätt som känns verkligt. Även om vi aldrig lär känna karaktärerna så väl finns det tydlig humor, värme, ilska och känsla i det hans karaktärer säger.

😃

Boken är skriven som en samling filer, bestående av intervjuer, dagboksinläggg och tidningsartiklar. Denna okonventionella metod gör boken lättläst och ger den en viss krydda av exotism.

😐

Neuvels skrivteknik har flera uppenbara svagheter. Vi får inga detaljerade beskrivningar om saker och ting, i synnerhet karaktärerna samt deras känslor. Dessutom får vi läsa om spännande händelser efter att de ägt rum och får dem endast beskrivna för oss. Hela boken bygger på att återge saker istället för att visa dem.

Neuvels karaktärer är inte så intressanta och vi lär oss väldigt lite om dem. I slutändan bryr jag mig väldigt lite om hur det går för dem eftersom de inte känns verkliga.

Den okända intervjuaren, som agerar som en sorts bindande länk mellan de involverade karaktärerna, visar sig vara en man med mycket pengar, kunskap och inflytande. Det irriterande är dock att inte få reda på vem han är och vad han egentligen vill.

Boken första halva går från att i bara några kapitel beskriva flera månaders arbete till att totalt stå stilla under en lång stund. Intrigen ojämna fördelning gör mittenpartiet tråkigt innan den spännande finalen.

För att humanisera karaktärerna lite grann försöker Neuvel skapa en romans och ett triangeldrama som tyvärr känns såväl platt som avlägsen. Det finns inget i den som är nytt eller spännande.

☹️

//

🤮

//

-----

Det sista ansiktet: 😃 ( )

K ( )