En historia om en släkts undergång. Som inte engagerar alls. Brögger för penseln med svepande drag från 1920-tal till 1990-tal. Men inget fastnar. Inget blir tydligt. Nästan allt måste gissas, eller förblir outsagt. Ingen fördjupning, vare sig i skeenden eller personporträtt. Kanske upplever man världen såhär om man går drogad igenom den?

Nej, detta var en stor besvikelse. Dessutom tycker jag att ett verk som detta skull vara bättre översatt. Det är inte direkt dåligt, men alltför ofta lyser danska igenom. Det är inte så att man "gärna vill något" eller "ödelägger" något på svenska lika ofta som på danska. ( )