Denna webbplats använder kakor för att fungera optimalt, analysera användarbeteende och för att visa reklam (om du inte är inloggad). Genom att använda LibraryThing intygar du att du har läst och förstått våra Regler och integritetspolicy. All användning av denna webbplats lyder under dessa regler.
Resultat från Google Book Search
Klicka på en bild för att gå till Google Book Search.
Composed toward the end of the first millennium of our era, Beowulf is the elegiac narrative of the adventures of Beowulf, a Scandinavian hero who saves the Danes from the seemingly invincible monster Grendel and, later, from Grendel's mother. He then returns to his own country and dies in old age in a vivid fight against a dragon. The poem is about encountering the monstrous, defeating it, and then having to live on in the exhausted aftermath. In the contours of this story, at once remote and uncannily familiar at the end of the twentieth century, Seamus Heaney finds a resonance that summons power to the poetry from deep beneath its surface. Drawn to what he has called the "four-squareness of the utterance" in Beowulf and its immense emotional credibility, Heaney gives these epic qualities new and convincing reality for the contemporary reader.… (mer)
Weasel524: Embodies and champions the same spirit/ideals commonly shared by norse mythology, scandanavian sagas, and northern germanic folklore. Significantly longer and different in structure, should that be of concern
PaulRackleff: Michael Crichton had written "Eaters of the Dead" as a means to show Beowulf's story value. The character names and plot line are very similar. Though Crichton changed some elements to make it more interesting than just a copy of Beowulf.
Danerna är hemsökta av monstret Grendel, Kains avkomma, och den unge hjälten Beowulf anländer från geaterna (vilka brukar identifieras med götarna, vilket föranlett en del infekterade debatter när folk velat läsa verket som historia) för att hjälpa kung Hrothgar. Eftersom han är en riktig karlakarl så lyckas han besegra Grendel och slita armen av honom. Ordningen är därmed dock inte återställd, för nu dyker Grendels morsa upp och vill ha hämnd, så Beowulf måste besegra även henne. Sedan kan han återvända hem, lastad med gåvor, och blir i sinom tid kung över geaterna. Så en dag vaknar en drake, och den åldrige Beowulf måste åter omgjorda sina länder och bege sig ut på monsterjakt. Draken dräps, men hjälten faller, och dikten slutar med geaternas veklagan och känsla av förestående undergång: nu finns ingen längre som kan vara deras sköld mot de allt starkare svearna.
Det är alltså lätt att se varför verket varit populärt bland akademiker med drömmar om ett ärohöljt förflutet: dels är det naturligtvis alltid positivt med berättelser där dansken framstår som förvekligad och i behov av svenska hjältar, dels passade det perfekt för en uppsvensk historieskrivning om de stolta svearna som underkuvade närliggande folk och gav en lång historisk kontinuitet åt det svenska riket.
Nu är ju dock Beowulf betydligt mer av en sägen än en historisk roman: träskmonster och drakar är betydligt viktigare komponenter än vildsinta svear, som mest tycks finnas med för att man skall få skildra vad som sker med ett försvagat folk: plundring, mordbrand, våldtäkt, slaveri. Överhuvudtaget är det som ofta i epos fråga om att framställa en kultur: vad är korrekt att göra när man kommer som främling till ett hov? Hur skall en god kung bete sig? Hur begraver man en stor kung? Vad är viktigast, sorg eller handling?
Litterärt är den starkaste känslan elegisk och ödesmättad: det är ofta man får en starkt känsla att även om sakerna är i ordning nu, så väntar kaoset runt hörnet; förräderi och överfall är vanligare än fredsvilja och vänskap, vilket gör dessa så mycket värdefullare. Språket är i stort sett begripligt (även om Heaney nyttjar en del dialektala ord), och inte heller strukturen bör ge några större problem: det finns ett par kortare utvikningar, men för det mesta är det rättframt hållet.
Beowulf har förvisso missbrukats av storsvenska historieforskare (och brukats av folk med större intresse av mentalitet än händelser), men det är och förblir en väl sammanhållen historia, visserligen våldsam och fantastisk, men knappast värre på dessa punkter än epos som Iliaden eller Aeneiden. Läsning kan tvivelslöst rekommenderas. ( )
At the beginning of the new millennium, one of the surprise successes of the publishing season is a 1,000-year-old masterpiece. The book is ''Beowulf,'' Seamus Heaney's modern English translation of the Anglo-Saxon epic, which was created sometime between the 7th and the 10th centuries.
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
And now this is 'an inheritance' - Upright, rudimentary, unshiftably planked In the long ago, yet willable forward
Again and again and again.
(Seamus Heaney ed., 1999).
Dedikation
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
In memory of Ted Hughes
Seamus Heaney (1999)
To Kate, Julie, and Ben
For Brian and Blake
Burton Raffel (1963)
In memory of Joseph and Winifred Alexander
Michael Alexander (1973)
For Grimoire William Gwenllian Headley, who gestated alongside this book, changing the way I thought about love, bloodfeuds, woman-warriors, and wyrd.
Maria Dahvana Headley (2020)
Inledande ord
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
Hwæt we gardena in geardagum þeodcyninga þrym gefrunon, hu ða æþelingas ellen fremedon.
Preface
This book is meant to make Beowulf available as poetry who have not studied Old English (Anglo-Saxon) before and to those who have only a rudimentary knowledge of it.
Bro! Tell me we still know how to speak of kings! In the old days, everyone knew what men were: brave, bold, glory-bound.
(translated by Maria Dahvana Headley, 2020)
Introduction
Beowulf is written in the unrhymed four-beat alliteratie meter of Old English poetry.
Of the strength of the Spear-Danes in days gone by we have heard, and of their hero-kings: the prodigious deeds those princes perfomed!
So. The Spear-Danes in days gone by and the kings who ruled them had courage and greatness. We have heard of those princes' heroic campaigns.
(translated by Seamus Heaney, 1999)
Listen! We have heard of the glory of the Spear-Danes
Hear me! We've heard of Danish heroes, Ancient kings and the glory they cut For themselves, swinging mighty swords!
(translated by Burton Raffel, 1963)
Attend! We have heard of the thriving of the throne of Denmark, how the folk-kings flourished in former days, how those royal athelings earned that glory.
(translated by Michael Alexander, 1973)
How that glory remains in remembrance, Of the Danes and their kings in days gone, The acts and valour of princes of their blood!
(translated by Edwin Morgan, 1952)
Lo! we have heard the glory of the kings of the Spear-Danes in days gone by, how the chieftains wrought mighty deeds.
(translated by R. K. Gordon, 1926)
Yes, we have heard of the glory of the Spear-Danes' Kings in the old days -- how the princes of that people did brave deeds.
(translated by E. Talbot Donaldson, 1966)
Yes! We have heard of years long vanished how Spear-Danes struck sang victory-songs raised from a wasteland walls of glory.
(translated by Frederick Rebsamen, 1991)
Citat
Avslutande ord
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
... And so Beowulf's followers Rode, mourning their beloved leader, Crying that no better king had ever Lived, no prince so mild, no man So open to his people, so deserving of praise.
This was the manner of the mourning of the men of the Geats, sharers in the feast, at the fall of their lord: they said that he was of all the world's kings the gentlest of men, and the most gracious, the kindest to his people, the keenest for fame.
So the Geat-people, his hearth-companions, sorrowed for the lord who had been laid low. They said that of all the kings upon the earth he was the man most gracious and fair-minded, kindest to his people and keenest to win fame.
Thus the Geats all grieved and lamented the noble lord whom they so loved. They cried out that he was, of all the world's kings, the kindest and most courteous man, the most gracious to all, and the keenest for glory.
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
This work is any complete, unabridged translation of Beowulf. The Seamus Heaney translation is not a separate work from the other complete, unabridged translations. To quote the FAQ on combining - "A work brings together all different copies of a book, regardless of edition, title variation, or language."
Based on currently accepted LibraryThing convention, the Norton Critical Edition is treated as a separate work, ostensibly due to the extensive additional, original material included.
The Finnsburg fragment is NOT part of the actual Beowulf - it's a separate text that has, unfortunately, not survived if full
Please see the LT Combiners' discussion at http://www.librarything.com/topic/508... before combining the Howell Chickering translation of Beowulf with other editions of the original work on LT. Thank you.
This is NOT an abridged edition. DO NOT combine with the abridged edition by Crossley-Holland or any other abridged edition.
Reserve this for dual-language texts (Anglo-Saxon and modern English) regardless of translator.
This is an unabridged translation of Beowulf, and should NOT be combined with abridged editions, regardless of translator.
Förlagets redaktörer
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
Composed toward the end of the first millennium of our era, Beowulf is the elegiac narrative of the adventures of Beowulf, a Scandinavian hero who saves the Danes from the seemingly invincible monster Grendel and, later, from Grendel's mother. He then returns to his own country and dies in old age in a vivid fight against a dragon. The poem is about encountering the monstrous, defeating it, and then having to live on in the exhausted aftermath. In the contours of this story, at once remote and uncannily familiar at the end of the twentieth century, Seamus Heaney finds a resonance that summons power to the poetry from deep beneath its surface. Drawn to what he has called the "four-squareness of the utterance" in Beowulf and its immense emotional credibility, Heaney gives these epic qualities new and convincing reality for the contemporary reader.
Google Books — Laddar...
(3.81)
Group Read: Beowulf - Seamus Heaney (spoilers)
6
Det är alltså lätt att se varför verket varit populärt bland akademiker med drömmar om ett ärohöljt förflutet: dels är det naturligtvis alltid positivt med berättelser där dansken framstår som förvekligad och i behov av svenska hjältar, dels passade det perfekt för en uppsvensk historieskrivning om de stolta svearna som underkuvade närliggande folk och gav en lång historisk kontinuitet åt det svenska riket.
Nu är ju dock Beowulf betydligt mer av en sägen än en historisk roman: träskmonster och drakar är betydligt viktigare komponenter än vildsinta svear, som mest tycks finnas med för att man skall få skildra vad som sker med ett försvagat folk: plundring, mordbrand, våldtäkt, slaveri. Överhuvudtaget är det som ofta i epos fråga om att framställa en kultur: vad är korrekt att göra när man kommer som främling till ett hov? Hur skall en god kung bete sig? Hur begraver man en stor kung? Vad är viktigast, sorg eller handling?
Litterärt är den starkaste känslan elegisk och ödesmättad: det är ofta man får en starkt känsla att även om sakerna är i ordning nu, så väntar kaoset runt hörnet; förräderi och överfall är vanligare än fredsvilja och vänskap, vilket gör dessa så mycket värdefullare. Språket är i stort sett begripligt (även om Heaney nyttjar en del dialektala ord), och inte heller strukturen bör ge några större problem: det finns ett par kortare utvikningar, men för det mesta är det rättframt hållet.
Beowulf har förvisso missbrukats av storsvenska historieforskare (och brukats av folk med större intresse av mentalitet än händelser), men det är och förblir en väl sammanhållen historia, visserligen våldsam och fantastisk, men knappast värre på dessa punkter än epos som Iliaden eller Aeneiden. Läsning kan tvivelslöst rekommenderas. (