Denna webbplats använder kakor för att fungera optimalt, analysera användarbeteende och för att visa reklam (om du inte är inloggad). Genom att använda LibraryThing intygar du att du har läst och förstått våra Regler och integritetspolicy. All användning av denna webbplats lyder under dessa regler.
Resultat från Google Book Search
Klicka på en bild för att gå till Google Book Search.
zasmine: For Orwell was inspired by it. And Orwell's 1984 is as much of a prize as it.
li33ieg: 1984, Brave New World and Fahrenheit 451: 3 essential titles that remind us of the need to keep our individual souls pure.
Ludi_Ling: Really, the one cannot be mentioned without the other. Actually, apart from the dystopian subject matter, they are very different stories, but serve as a great counterpoint to one another.
Anonym användare: It's essential to read Huxley's and Orwell's books together. Both present the ultimate version of the totalitarian state, but there the similarities end. While Orwell argues in favour of hate and fear, Huxley suggests that pleasure and drugs would be far more effective as controlling forces. Who was the more prescient prophet? That's what every reader should decide for him- or herself.… (mer)
artturnerjr: If you read only one other dystopian SF story, make it this one (well, you should read 1984, too, but you knew that already, didn't you?).
leigonj: Haldane's ideas of eugenics and ectogenesis, which are laid out alongside others including world government and psychoactive drugs, strongly influenced Huxley's novel.
fulner: Brave New world is a dystopian novel based on a world with too much enjoyment. Jennifer Government is a dystopian novel based on too much freedom.
De två mest klassiska av dystopier, 1984 och Brave new world, skulle knappast kunna vara mer olika. Den förra beskriver en stat styrd av en statspolis med enda syfte att hålla sig vid makten, den senare en stat där nöjet är det enda målet, på bekostnad av allt annat: fri tankeverksamhet, konst, känslor. Bara sådant som inte leder till oro är tillåtet. Om Orwell låter storebror nogsamt hålla koll på alla detaljer i undersåtarnas liv, så låter Aldous Huxley de stora staterna indoktrinera sina undersåtar så att de mest är intresserade av sex och konsumtion. Vill man kan man se dem som överdrivna skildringar av kommunismen respektive kapitalismens värsta sidor.
Det är inte mycket till handling i Huxleys bok: två personer som fått mer personlighet än som är riktigt nyttigt träffas lite då och då, en av dem åker till ett reservat där en indianstam fortfarande lever utanför civilisationen, med religion, äktenskap och värderingar som liknar dagens. Där hittar han en pojke som fötts av en kvinna från civilisationen, och tar med honom hem. Det hela är mest en struktur att bära idéerna, och detta fungerar hyfsat.
Den stora styrkan är väl att civilisationen inte verkar helt vanvettig: det finns trots allt stora drag av välvilja över den, och om fria val fråntagits människan så är det ändå med vad man ärligt menar är för hennes eget bästa i sikte. Livet i reservatet är knappast bättre: hårt och grymt, med rasism och alkohol, gräl och uppståndelse. Huxley påstår själv i förordet att han till slut skulle velat skapa ett tredje alternativ däremellan, men det vore nog en försämring. Som det är nu lämnas man med frågan om vad som egentligen är bäst: total men okunnig frihet eller upplyst välvillig despoti – och man är glad att det valet inte behöver göras i verkligheten. ( )
Det är intressant i sig, tycker jag, att Huxley har lyckats skriva en framtidsroman på 1930-talet som fortfarande läses och diskuteras. Men visst kan man komma med invändningar. Hur kommer det sig att när "alla" är så lyckliga i denna framtidsversion av Jorden, huvudpersonen trots det känner att "allt inte står rätt till"? Han tänker ju alltför mycket som vi läsare gör när vi tar in Huxleys framtidsscenario. Det känns inte trovärdigt. ( )
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
Les utopies apparaissent bien plus réalisables qu'on ne le croyait autrefois. Et nous nous trouvons actuellement devant une question bien autrement angoissante : comment éviter leur réalisation définitive ?… Les utopies sont réalisables. La vie marche vers les utopies. Et peut-être un siècle nouveau commence-t-il, un siècle où les intellectuels et la classe cultivée rêveront aux moyens d'éviter les utopies et de retourner à une société non utopique moins 'parfaite' et plus libre. (—Nicholas Berdiaeff)
Dedikation
Inledande ord
A squat grey building of only thirty-four stories.
Citat
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
Unorthodoxy threatens more than the life of a mere individual; it strikes at Society itself.
..."What fun it would be," he thought, "if one didn't have to think about happiness!"
"I don't want comfort. I want God, I want poetry, I want real danger, I want freedom, I want goodness. I want sin ... I'm claiming the right to be unhappy". "Not to mention the right to grow old and ugly and impotent; the right to have syphilis and cancer; the right to have too little to eat; the right to be lousy; the right to live in constant apprehension of what may happen tomorrow; the right to catch typhoid; the right to be tortured by unspeakable pains of every kind." ... "I claim them all".
"All conditioning aims at that: making people like their unescapable social destiny."
"No civilisation without social stability. No social stability without individual stability."
Feeling lurks in that interval of time between desire and its consummation. Shorten that interval, break down all those unnecessary old barriers.
The social body persists although the component cells may change.
It was the sort of idea that might make the higher castes believe that the purpose of life was not the maintenance of well-being, but some intensification and refining of consciousness, some enlargement of knowledge.
The world’s stable now. People are happy; they get what they want, and they never want what they can’t get.
Science is dangerous. It must be chained and muffled.
People believe in God because they have been conditioned to believe.
But everyone belongs to everyone else.
Some men are almost rhinoceroses; they ron’t respond properly to conditioning. (Henry)
I’d rather be unhappy than have the false, lying happiness you were having here.
Every discovery in pure science is potentially subversive; even science must sometimes be treated as a possible enemy. Yes, even science.
But truth’s a menace, science is a public danger.
He would have liked to speak, but there were no words.
But I don’t want comfort. I want God, I want poetry, I want real danger, I want freedom, I want goodness, I want sin...
I’m claiming the right to be unhappy. Not to mention the right to grow old and ugly and impotent; the right to have syphilis and cancer; the right to have too little to eat; the right to be lousy; the right to live in constant apprehension of what may happen to-morrow; the right to catch typhoid; the right to be tortured by unspeakable pains of every kind.
Avslutande ord
"Today is seems quite possible that the horror may be upon us within a single century."
Hänvisningar till detta verk hos externa resurser.
Wikipedia på engelska
Ingen/inga
▾Bokbeskrivningar
Du sköna nya värld, skriven redan 1932, är en av de stora och världsberömda framtidsskildringarna. Idag är vi nästan där. [Elib]
▾Beskrivningar från bibliotek
Inga biblioteksbeskrivningar kunde hittas.
▾Beskrivningar från medlemmar på LibraryThing
Bokbeskrivning
Haiku-sammanfattning
Efterlämnat bibliotek: Aldous Huxley
Aldous Huxley har ett Efterlämnat bibliotek. Efterlämnade bibliotek är berömda läsares personliga bibliotek, inlagda av medlemmar i LibraryThing-gruppen Legacy Libraries.
)
Google Books — Laddar...
(3.94)
11
Det är inte mycket till handling i Huxleys bok: två personer som fått mer personlighet än som är riktigt nyttigt träffas lite då och då, en av dem åker till ett reservat där en indianstam fortfarande lever utanför civilisationen, med religion, äktenskap och värderingar som liknar dagens. Där hittar han en pojke som fötts av en kvinna från civilisationen, och tar med honom hem. Det hela är mest en struktur att bära idéerna, och detta fungerar hyfsat.
Den stora styrkan är väl att civilisationen inte verkar helt vanvettig: det finns trots allt stora drag av välvilja över den, och om fria val fråntagits människan så är det ändå med vad man ärligt menar är för hennes eget bästa i sikte. Livet i reservatet är knappast bättre: hårt och grymt, med rasism och alkohol, gräl och uppståndelse. Huxley påstår själv i förordet att han till slut skulle velat skapa ett tredje alternativ däremellan, men det vore nog en försämring. Som det är nu lämnas man med frågan om vad som egentligen är bäst: total men okunnig frihet eller upplyst välvillig despoti – och man är glad att det valet inte behöver göras i verkligheten. (