The Memoirs of Sherlock Holmes är det engelska namnet på den andra novellsamlingen om detektiven Sherlock Holmes, skriven av Sir Arthur Conan Doyle. Novellerna publicerades ursprungligen i The Strand Magazine i Storbritannien 1892-1893, novellsamlingen publicerades första gången 1894.

I och med The Memoirs of Sherlock Holmes har Arthur Conan Doyle uppenbart tröttnat på sin detektiv: novellerna håller i allmänhet något lägre klass än i The Adventures, även om det finns ett par utmärkta nummer, och dessutom tar han ju till att låta detektiven trilla ner för fallet i Reichenbach, även om detta bara i förlängningen ledde till en återuppståndelse från de döda i god superhjältestil.

Samlingen inleds i alla fall med den trevliga »Silver Blaze«, om en försvunnen travhäst. Min samling måste vara amerikansk, ty nästa novell är »The Adventure of the Yellow Face«, inte »The Adventure of the Cardboard Box«. Gula ansiktet är visserligen inget imponerande fall, men det är på andra sätt en mycket trevlig historia som författaren skall berömmas för. Tyvärr är det också den enda novellen där inget brott finns med i bilden, utan bara mystiska omständigheter med en underlig förklaring. Det är också här svagheten visar sig: de händelser som Holmes får undersöka är för det mesta lite för vanliga, med ganska förståeliga motiv och planer, även om det ibland lagts på extra finesser. En för stor andel av historierna, som exempelvis »The Gloria Scott« och »The Musgrove Ritual« (vilka berättas av Holmes själv, då de är ett par av hans tidiga fall), löses heller inte av Holmes förrän allt redan är känt, och är därför mer av traditionell spänning än riktiga gåtor. »The Stockbroker's Clerk« är en återanvändning av en tidigare idé i sämre form, »The Greek Interpreter« är rätt meningslös förutom att man får träffa Mycroft för första gången, och Watson lyckas lista ut vad det är som pågår utan speciellt mycket hjälp (vilket tyvärr säger mer om gåtan än lösaren). Dock finns ett par ljusglimtar, i form av de utmärkta »The Adventure of the Reigate Squire« och »The Naval Treaty«. »The Final Problem« är inte heller så mycket slutledning, men vad gör det när man får träffa »The Napoleon of Crime«, professor Moriarty?

Moriarty är intressant då det torde vara få skurkar som fått en såpass stark ställning i medvetandet för att ha gjort så lite; förutom i »The Final Problem« hamnar Holmes bara i motsättning med honom vid ett annat tillfälle (och då skymtar han bara förbi som hastigast), men ändå tycks det finnas en tro på att han dyker upp lite då och då som en serietidningsskurk.

Oavsett detta och att The Memoirs of Sherlock Holmes inte direkt bryter ny mark så håller de ändå för det mesta god klass, och även om man bör börja någon annanstans bör de inte sedan hoppas över annat än om man börjar ledas vid detektiven. ( )