Denna webbplats använder kakor för att fungera optimalt, analysera användarbeteende och för att visa reklam (om du inte är inloggad). Genom att använda LibraryThing intygar du att du har läst och förstått våra Regler och integritetspolicy. All användning av denna webbplats lyder under dessa regler.
Resultat från Google Book Search
Klicka på en bild för att gå till Google Book Search.
This Edwardian social comedy explores love and prim propriety among an eccentric cast of characters assembled in an Italian pensione and in a corner of Surrey, England. A charming young English woman, Lucy Honeychurch, faints into the arms of a fellow Britisher when she witnesses a murder in a Florentine piazza. Attracted to this man, George Emerson--who is entirely unsuitable and whose father just may be a Socialist--Lucy is soon at war with the snobbery of her class and her own conflicting desires. Back in England she is courted by a more acceptable, if stifling, suitor, and soon realizes she must make a startling decision that will decide the course of her future: she is forced to choose between convention and passion.… (mer)
Edward Morgan Forster är en författare av vad som med ett översättningslån kan kallas mindre klassiker: böcker som förvisso läses och uppskattas, men inte i sådan grad att en person som inte hört talas om dem i allmänhet kan beskyllas för okunnighet. De senaste åren har han upplevt en mindre renässans, baserad på flera filmer baserade på hans böcker. En av de bättre av dessa skall vara Ett rum med utsikt, en roman av typen mest tycks stå och stampa för att helt plötsligt explodera i en enda scen som kastar ett förklaringens ljus på allt som tidigare skett.
Huvudperson är den unga Lucy Honeychurch, som under det tidiga 1900-talet är på resa i Italien med hennes äldre, högljutt självuppoffrande kusin som förkläde. Trots dennas försök att hindra det hamnar dock Lucy flera gånger i sällskap med de märkliga herrarna Emerson, en far och son som uppträder avigt men i grunden förefaller godhjärtade. Efter återkomsten från Italien förlovar hon sig med den arrogante och lätt uppblåste Cecil Vyse, en annan ung man hon träffat därnere, men finner att hon hela tiden måste tumma på sanningen för att dölja att unge George Emerson en dag närmast råkade kyssa henne. Kyssen i sig var väl inte så mycket att hetsa upp sig över, men härvan av halvlögner och undanhållanden blir med tiden självgenererande och allt svårare att hålla sig undan .
Som sagt är det inte förrän det hela är över som man egentligen kan få en klar bild av vad som hänt, och fram till dess är det en ganska undanglidande och ibland svårförståelig historia (det italienska pensionatet är fyllt med engelska möer och präster som är tämligen svåra att greppa och hålla isär, och författaren måste ibland själv förklara deras personlighet för att det skall bli någon ordning på det hela). Det som får en att fortsätta läsa är inte heller så mycket gestalterna som de små ironiska kommentarer berättaren kommer med: över turister och deras guideböcker likväl som de fast boende utbölingarnas tro på att de blivit en del av samhället. Ibland vänder sig författaren direkt till läsaren och kommenterar skeendet och personerna på ett sätt som man önskar fler kunde kosta på sig.
Ett rum med utsikt är inte en stor klassiker, och kommer troligen aldrig bli det. Det var heller inte en bok jag fastnade i, utan att jag kan komma på något direkt att lasta den alltför hårt för. Inte ens hanteringen av dess svåremotsagda men ickebanala budskap kändes som det blev alltför predikande. Jag finner mig alltså helt ur stånd att ge någon som helst rekommendation gällande dess läsning: jag kan mycket väl tänka mig att det finns såväl de som finner den helt oläslig liksom de som kommer höja den till skyarna. Verkar den intressant så läs den för allt i världen, gör den inte det så undvik den i förvissning om att detta inte är någon enorm förlust. ( )
E M Forsters romantext präglas av en oerhört njutbar balans mellan utsagt och outsagt, mellan ytlig elegans och underförstådda referenser till en betydligt dunklare verklighet.
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
To H.O.M.
Inledande ord
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
"The Signora had no business to do it," said Miss Bartlett, "no business at all. She promised us south rooms with a view close together, instead of which here are north rooms, looking into a courtyard, and a long way apart. Oh, Lucy!"
A Room with a View was published in 1908. (Appendix)
Citat
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
She joined the vast armies of the benighted, who follow neither the heart nor the brain, and march to their destiny by catch-words.
If Miss Honeychurch ever takes to live as she plays [piano], it will be very exciting both for us and for her.
She was like a woman of Leonardo da Vinci, whom we love not so much for herself as for the things that she will not tell us.
There is a certain amount of kindness, just as there is a certain amount of light,” he continued in measured tones. “We cast a shadow on something wherever we stand, and it is no good moving from place to place to save things; because the shadow always follows. Choose a place where you won’t do harm—yes, choose a place where you won’t do very much harm, and stand in it for all you are worth, facing the sunshine.”
It makes a difference, doesn’t it, whether we fence ourselves in, or whether we are fenced out by the barriers of others?
"My attitude - quite an indefensible on - is that so long as I am no trouble to any one I have a right to do as I like. I know I ought to be getting money out of people, or devoting myself to things I don't care a straw about, but somehow, I've not been able to begin."
She thought not so much of what had happened as of how she should describe it.
"Do you suppose there’s any difference between Spring in nature and Spring in man? But there we go, praising the one and condemning the other as improper, ashamed that the same laws work eternally through both."
They were tired, and under the guise of unselfishness they wrangled. (p. 8)
It is difficult -- at least I find it difficult -- to understand people who speak the truth. (p. 13)
He seems to see good in everyone. No one would take him for a clergyman. (p. 14)
...by the side of the everlasting Why there is a Yes -- a transistory Yes if you like, but a Yes. (p. 32)
Without was poured a sea of radiance; within, the glory, though visible, was tempered to the capacities of man. (p. 88)
That there were shops abroad, even in Athens, never occured to them, for they regarded travel as a species of warfare, only to be unertaken by those who have been fully armed at the Haymarket Stores. (p. 203)
Life ... is a public performance on the violin, in which you must learn the instrument as you go along. (p.215)
Avslutande ord
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
The song died away; they heard the river, bearing down the snows of winter into the Mediterranean.
Hänvisningar till detta verk hos externa resurser.
Wikipedia på engelska
Ingen/inga
▾Bokbeskrivningar
This Edwardian social comedy explores love and prim propriety among an eccentric cast of characters assembled in an Italian pensione and in a corner of Surrey, England. A charming young English woman, Lucy Honeychurch, faints into the arms of a fellow Britisher when she witnesses a murder in a Florentine piazza. Attracted to this man, George Emerson--who is entirely unsuitable and whose father just may be a Socialist--Lucy is soon at war with the snobbery of her class and her own conflicting desires. Back in England she is courted by a more acceptable, if stifling, suitor, and soon realizes she must make a startling decision that will decide the course of her future: she is forced to choose between convention and passion.
Huvudperson är den unga Lucy Honeychurch, som under det tidiga 1900-talet är på resa i Italien med hennes äldre, högljutt självuppoffrande kusin som förkläde. Trots dennas försök att hindra det hamnar dock Lucy flera gånger i sällskap med de märkliga herrarna Emerson, en far och son som uppträder avigt men i grunden förefaller godhjärtade. Efter återkomsten från Italien förlovar hon sig med den arrogante och lätt uppblåste Cecil Vyse, en annan ung man hon träffat därnere, men finner att hon hela tiden måste tumma på sanningen för att dölja att unge George Emerson en dag närmast råkade kyssa henne. Kyssen i sig var väl inte så mycket att hetsa upp sig över, men härvan av halvlögner och undanhållanden blir med tiden självgenererande och allt svårare att hålla sig undan .
Som sagt är det inte förrän det hela är över som man egentligen kan få en klar bild av vad som hänt, och fram till dess är det en ganska undanglidande och ibland svårförståelig historia (det italienska pensionatet är fyllt med engelska möer och präster som är tämligen svåra att greppa och hålla isär, och författaren måste ibland själv förklara deras personlighet för att det skall bli någon ordning på det hela). Det som får en att fortsätta läsa är inte heller så mycket gestalterna som de små ironiska kommentarer berättaren kommer med: över turister och deras guideböcker likväl som de fast boende utbölingarnas tro på att de blivit en del av samhället. Ibland vänder sig författaren direkt till läsaren och kommenterar skeendet och personerna på ett sätt som man önskar fler kunde kosta på sig.
Ett rum med utsikt är inte en stor klassiker, och kommer troligen aldrig bli det. Det var heller inte en bok jag fastnade i, utan att jag kan komma på något direkt att lasta den alltför hårt för. Inte ens hanteringen av dess svåremotsagda men ickebanala budskap kändes som det blev alltför predikande. Jag finner mig alltså helt ur stånd att ge någon som helst rekommendation gällande dess läsning: jag kan mycket väl tänka mig att det finns såväl de som finner den helt oläslig liksom de som kommer höja den till skyarna. Verkar den intressant så läs den för allt i världen, gör den inte det så undvik den i förvissning om att detta inte är någon enorm förlust. (