Denna webbplats använder kakor för att fungera optimalt, analysera användarbeteende och för att visa reklam (om du inte är inloggad). Genom att använda LibraryThing intygar du att du har läst och förstått våra Regler och integritetspolicy. All användning av denna webbplats lyder under dessa regler.
Resultat från Google Book Search
Klicka på en bild för att gå till Google Book Search.
"This newly translated Fear and Trembling, a founding document of modern philosophy and existentialism, could not be more apt for these perilous times. First published in 1843 under the pseudonym "Johannes de silentio" (John of Silence), Søren Kierkegaard's richly resonant Fear and Trembling has for generations stood as a pivotal text in the history of moral philosophy, inspiring such artistic and philosophical luminaries as Edvard Munch, W. H. Auden, Walter Benjamin, and existentialist Jean-Paul Sartre. Retelling the biblical story of the binding of Isaac, Kierkegaard expounds on the ordeal of Abraham, who was commanded to sacrifice his son in an exceptional test of faith. Disgusted at the self-certainty of his own age, Kierkegaard investigates the paradox underlying Abraham's decision to allow his duty to God to take precedence over his duties to his family. Now, in a new era of immense uncertainty and dislocation, renowned Kierkegaard scholar Bruce H. Kirmmse, in his accessible translation and engaging introduction, eloquently brings this classic work to a new generation of readers, demonstrating Kierkegaard's enduring power to illuminate the terrible wonder of faith"--… (mer)
andejons: Kierkegaard uses Agamemnons sacrifice as a contrast to Abraham's, for good reason. Reading Euripide's original treatment is interesting background.
Den som inte vet bättre skulle möjligen vara ursäktad om den trodde att en bok kallad Fear and loathing av en Søren Kierkegaard handlade om någon dålig tripp i Kristiania. Inget kunde vara längre från sanningen: detta är en bok som söker utröna vad tro egentligen är, från ett etiskt-filosofiskt perspektiv.
Nu låter detta genast långt tråkigare än vad det är: bortsett från några kortare passager, ämnade att håna hegelianer och andra teoretiska filosofer finns endast mycket lite jargong, och en hel del ironi; Kirkegaard var en av de filosofer där lärdomen inte helt uttorkat livskänslan eller uttrycksförmågan, även om detta är långt ifrån de hätskaste anfall han skulle åstadkomma.
Huvudtemat är ett försök att komma tillrätta med den bibliska berättelsen om hur Abraham av Gud beordras att offra Isak, den son ur vilken det tidigare lovats Abraham att stora folk skall utgå; den tes som drivs är att berättelsen enbart kan ses ur ett trons perspektiv om den skall kunna ges en rimlig förklaring. Etiska, estetiska och logiska förklaringar strandar, i inget sådant system kan Abrahams agerande ses som rimligt, utan enbart för den som helt resignerat inför denna världen och inget väntar sig av dem, samtidigt (och detta är det verkligt svåra) som hen helt förlitar sig på Gud, kan Abraham te sig som – absolut inte en förebild eller någon att efterlikna, men likväl någon som kan beundras.
Kierkegaards tes bygger på ett övergivande av förnuftet som rättesnöre. Samtidigt är han den förste kristne filosof jag hittills stött på som verkar helt förnuftig: Gud som han framstår i såväl Gamla som Nya testamentet kan helt enkelt inte passas in i normala etiska eller estetiska förklaringar, ty gör man det blir resultatet en grotesk. Ingen rimlig mänsklig etik kan rättfärdiga det prov som Abraham utsätts för – en person som erkänner sådan svartsjuka och uppställer liknande krav är någon som man för allt i världen vill att ens vänner skall undvika. För en tänkande människa som likväl inte vill överge övertygelsen om Guds existens återstår då endera att trotsa vad som ses som en orättvis förtryckare, eller att helt uppgå i tron på att Gud är större och vet vad som är bäst. ( )
"This newly translated Fear and Trembling, a founding document of modern philosophy and existentialism, could not be more apt for these perilous times. First published in 1843 under the pseudonym "Johannes de silentio" (John of Silence), Søren Kierkegaard's richly resonant Fear and Trembling has for generations stood as a pivotal text in the history of moral philosophy, inspiring such artistic and philosophical luminaries as Edvard Munch, W. H. Auden, Walter Benjamin, and existentialist Jean-Paul Sartre. Retelling the biblical story of the binding of Isaac, Kierkegaard expounds on the ordeal of Abraham, who was commanded to sacrifice his son in an exceptional test of faith. Disgusted at the self-certainty of his own age, Kierkegaard investigates the paradox underlying Abraham's decision to allow his duty to God to take precedence over his duties to his family. Now, in a new era of immense uncertainty and dislocation, renowned Kierkegaard scholar Bruce H. Kirmmse, in his accessible translation and engaging introduction, eloquently brings this classic work to a new generation of readers, demonstrating Kierkegaard's enduring power to illuminate the terrible wonder of faith"--
Google Books — Laddar...
(3.83)
12
Nu låter detta genast långt tråkigare än vad det är: bortsett från några kortare passager, ämnade att håna hegelianer och andra teoretiska filosofer finns endast mycket lite jargong, och en hel del ironi; Kirkegaard var en av de filosofer där lärdomen inte helt uttorkat livskänslan eller uttrycksförmågan, även om detta är långt ifrån de hätskaste anfall han skulle åstadkomma.
Huvudtemat är ett försök att komma tillrätta med den bibliska berättelsen om hur Abraham av Gud beordras att offra Isak, den son ur vilken det tidigare lovats Abraham att stora folk skall utgå; den tes som drivs är att berättelsen enbart kan ses ur ett trons perspektiv om den skall kunna ges en rimlig förklaring. Etiska, estetiska och logiska förklaringar strandar, i inget sådant system kan Abrahams agerande ses som rimligt, utan enbart för den som helt resignerat inför denna världen och inget väntar sig av dem, samtidigt (och detta är det verkligt svåra) som hen helt förlitar sig på Gud, kan Abraham te sig som – absolut inte en förebild eller någon att efterlikna, men likväl någon som kan beundras.
Kierkegaards tes bygger på ett övergivande av förnuftet som rättesnöre. Samtidigt är han den förste kristne filosof jag hittills stött på som verkar helt förnuftig: Gud som han framstår i såväl Gamla som Nya testamentet kan helt enkelt inte passas in i normala etiska eller estetiska förklaringar, ty gör man det blir resultatet en grotesk. Ingen rimlig mänsklig etik kan rättfärdiga det prov som Abraham utsätts för – en person som erkänner sådan svartsjuka och uppställer liknande krav är någon som man för allt i världen vill att ens vänner skall undvika. För en tänkande människa som likväl inte vill överge övertygelsen om Guds existens återstår då endera att trotsa vad som ses som en orättvis förtryckare, eller att helt uppgå i tron på att Gud är större och vet vad som är bäst. (