Det tog oväntat lång tid att läsa Kafkas Processen, inte enbart på grund av distraktioner. Jag hade svårt att riktigt bry mig om Josef K:s försök att begripa sig på den underliga rättssak han helt plötsligt hamnar i, och lika svårt att riktigt finna något nöje i just denna absurda process med dess vagheter och till synes ändlösa godtycke.

Ett försök att summera handlingen kan möjligen vara till nytta: En morgon vaknar banktjänsteman Josef K. upp och finner sig vara häktad. Det förklaras aldrig på vilka grunder, och häktningen hindrar honom inte att gå till jobbet. Till en början tar han lätt på saken, och tror att han med bestämdhet och sin överlägsna ställning snart skall få saken ur världen. Ju fler turer han råkar ut för i rättssystemet, som tycks operera ur vindsvåningar, kyffen och förråd, desto mer matt och orkeslös tycks han bli. Han anlitar en advokat, som aldrig tycks göra något, han träffar kvinnor som säger sig vilja hjälpa honom men som mest tycks vara en distraktion och som alla tycks prostituerade (det enda undantaget försöker han sig själv tvinga sig på). Han får råd av sin farbror, en fabrikör, grosshandlare och målare. Ingen verkar dock mer än ytligt begripa sig på vad allt handlar om.

Jag gillar inte Josef K. I början uppvisar han den typ av tilltro till sig själv som i själva verket bottnar i stor osäkerhet, hans behandling av den unga fröken som har rummet intill på pensionatet är påflugen på ett sätt som idag anses oacceptabelt, och han verkar samtidigt ta lätt på hela tilltaget och samtidigt uppriktigt vilja ändra det, men på ineffektiva sätt. Han har personlighetsdrag, men de verkar inte ta sig uttryck för positivt intresse av något.

Processen är en roman som närmast skriker efter tolkningar: försök har gjort att utgår från psykoanalys, allegori, satir, men i slutändan är det en svårfångad fisk: troligen finns det inte en enda bärande idé bakom. Även om det är en fin ironi att läsaren likt huvudpersonen skall leta efter något som inte går att upptäcka, gör det också att boken blir mindre tillfredsställande. Jag är nöjd att ha läst den, men skall jag göra det igen tänker jag försöka få bättre hjälpare än de Josef K. fick nöja sig med. ( )

ett tag sen jag läste den nu minns den som bra. ( )