Ibland gör modern kunskap att mycket av det som en gång gjorde en bok läsbar förtas: känner man till vad varulvar är för något förstår man vad som pågår när någon plötsligt utvecklar smak för rått kött och inte längre befinner sig i sin egen säng vid fullmåne. Ett sådant öde har drabbat även Carmilla, men boken lyckas ändå överleva.

Det är en kort historia, igenomläst på ett par timmar: berätterskan Laura bor med sin far och två guvernanter på ett isolerat schloss i Steiermark. En dag blir välter en vagn utanför deras slott, och en av resenärerna, Carmilla, en flicka i Lauras ålder, måste stanna kvar för att återhämta sig. Carmilla är uppenbart dragen till Laura, som mer och mer besvarar känslan, även om Carmillas ibland underliga beteende får henne att skygga. Samtidigt kommer nyheter om en märklig sjukdom som får unga kvinnor i trakten att dö, en sjukdom som börjar efter att de fått påhälsning från en mystisk varelse. Så insjuknar också Laura…

Har man av någon anledning struntat i att läsa vad det är för bok man köpt förstår man det rätt snart: det allra första som sker i romanen är att Carmilla hemsöker Laura när hon fortfarande är ett ungt barn, varvid Laura ser och kan senare känna igen Carmilla, men visiten avslutas när hon känner två nålstick högt upp på bröstet och börjar skrika. Spännande blir det i viss mån ändå: en fördel med vampyrromaner är ju att de kan ta livet av personer men ändå låta dem skriva ner sina minnen, och det finns åtminstone en liten möjlighet till att undra om Carmilla skall lyckas med sina mordiska uppsåt och förvandla även Laura till vampyr.

Carmilla är alltså den första i raden av lesbiska vampyrer; vad jag förstår kanske till och med den första kvinnliga vampyren och en av de första av den mer aristokratiska sorten som inte bara drar omkring på natten och biter vad de råkar komma över. Hon spelar rollen med den äran: hon är morbid och förförisk, mystisk, för det mesta energilös, lyckas alltid förminska de mystiska tilldragelserna kring Laura genom att själv råka ut för något liknande. För de som vill leta sig tillbaka till vampyrgenrens rötter, eller gillar gamla gotiska romaner, är därför Carmilla förvånansvärt läslig än idag. ( )