Denna webbplats använder kakor för att fungera optimalt, analysera användarbeteende och för att visa reklam (om du inte är inloggad). Genom att använda LibraryThing intygar du att du har läst och förstått våra Regler och integritetspolicy. All användning av denna webbplats lyder under dessa regler.
Resultat från Google Book Search
Klicka på en bild för att gå till Google Book Search.
Every lover of classic literature should read Candide, the satirical masterpiece that shocked Paris upon its publication in 1759. The novel challenges many of the core assertions of Enlightenment philosophy and calls into question vast swaths of Christian dogma. Though widely banned after its publication, it propelled Voltaire to literary stardom and remains one of the most popular French novels ever written.
Weasel524: What separates the two: Travels is a satirical indictment of the society Swift saw around him, whereas Candide is a satirical indictment of popular philosophical theories of the time. Not a huge difference, but surely large enough for some. Candide also happens to be shorter and funnier, with Travels being more explorative… (mer)
gennyt: Both books contain extraordinary, unlikely picaresque adventures combined with humorous satire on the politics, wars and religious issues of their time.
Det är intressant: om det inte vore för Voltaires våldsamma angrepp på den i Candide skulle Leibniz slutsats om att vi lever i den bästa av världar troligen vara betydligt mindre känd. Så kan det gå.
Candide är alltså berättelsen om en ung man med detta namn som, för att motbevisa Leibniz, råkar ut för den ena olycka värre än den andra: han kastas ut från det lilla slott han fostrats i, tvingas in i den bulgariska armén för att slåss mot avarerna (VIH?), han får höra att hans älskade våldtagits och dödats, han är med om jordbävningen i Portugal, han anklagas för att vara kättare, han skeppar sig till Sydamerika och tillfångatas av kannibaler, han finner Eldorado och lämnar det, han skinnas på de dyrbarheter han fick med sig därifrån, och han återfinner till slut sin Kunigunda, nu ful och grälsjuk, men han gifter sig ändå med henne och framlever sina dagar odlande ett stycke jord, i stort sett nöjd.
Tidigare har han dock varit indränkt i sin lärare Pangloss något överdrivna optimism och tro på att världen i grunden är en god plats att leva på, med olyckor som något som endast förskönar de andra delarna (en mening som faktiskt även finner en liten aning stöd i boken genom en venetiansk adelsman som inte haft en motgång och nu plågas av nästan allt han har råd att roa sig med). Hans tro på denna lärosats vacklar allt mer, och efter att ha gått genom stora delar av boken i längtan efter att höra Pangloss åsikter om hans resa, först för att få sin tro bekräftad och sedan alltmer för att kasta den i hans ansikte är han till slut helt ointresserad.
Boken är dock inte bara en drift med just detta: Voltaire riktar lika mycket sin satir mot exempelvis inkvisition och intolerans, boktryckarbranschen, skojare, krigshets och snöd vinning. Det går huvudstupa fort, sällan utan någon större finess men också utan värre missgrepp. Boken är heller inte särskilt lång, och det är nog väl: mer i samma tempo hade knappast gått, och ett sänkt tempo hade tvingat fram en helt annan sorts bok. ( )
En mycket vass satir som mestadels är underhållande. Trots sin korta längd blir den dock emellanåt lite långdragen. Har verkligen åldrats med värdighet och känns i högsta grad aktuell än i dag. ( )
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
Voltaire was the wittiest writeer in an age of great wits, and "Candide" is his wittiest novel. The subject he chose to exercise his wit upon in this novel is one which conceerns all of us; surprisingly enough, that subject is the problem of suffering. However much we may try to avoid the problem, we are all confronted at some time with this difficulty, that the Creator has made a universe where suffering abounds. If the Creator is good and all-powerful, as we are told he is, could he not have made a better world? If he could, what prevented him? If he could not, can we still believe that he is good and all-powerful? Can we indeed believe in him at all? Or if we do, can we believe that he is at all concerned with men and their sufferings? In times of widespread disasters such questioning becomes more general and more urgent. We are living in such times; and so was Voltaire. [Butt's introduction]
There lived in Westphalia, at the country seat of Baron Thunder-ten-tronckh, a young lad blessed by Nature with the most agreeable manners. You could read his character in his face. He combined sound judgment with unaffected simplicity; and that, I suppose, was why he was called Candide. The old family servants suspected that he was the son of the Baron's sisteer by a worthy gentleman of that neighbourhood, whom the young lady would never agree to marry because he could only claim seventy-one quarterings, the rest of his family tree having suffered from the ravages of time. [Butt's translation]
In the castle of Baron Thunder-ten-tronckh in Westphalia there lived a youth, endowed by Nature with the most gentle character.
[Bair translation] In the castle of Baron Thunder-ten-tronckh in Wesphalia, there once lived a youth endowed by nature with the gentlest of characters.
Citat
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
"Fools admire everything in a celebrated author. I only read to please myself, and I only like what suits me."
"'Tis well said," replied Candide, "but we must cultivate our gardens."
“Why should you think it so strange that in some countries there are monkeys which insinuate themselves into the good graces of the ladies; they are a fourth part human, as I am a fourth part Spaniard.”
His choice fell, in the end, on a poor scholar who'd spent ten years working in the bookshops of Amsterdam. It was Candide's opinion that there was no more disgusting trade in the world, so this man had to be the most discontented of all.
Regarding the writings of Cicero: I'd have been more comfortable with his philosophical writing, but I realized he doubted everything and I decided I knew just as much as he did, and in order to be ignorant I didn't need an body's help.
Avslutande ord
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
'That's true enough,' said Candide; 'but we must go and work in the garden.' [Butt's translation]
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
Please don't combine editions which are just Candide eg Penguin Classics with editions which contain Candide with other works by Voltaire, eg Oxford World Classics Candide and other stories.
Förlagets redaktörer
Information från den ungerska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
Every lover of classic literature should read Candide, the satirical masterpiece that shocked Paris upon its publication in 1759. The novel challenges many of the core assertions of Enlightenment philosophy and calls into question vast swaths of Christian dogma. Though widely banned after its publication, it propelled Voltaire to literary stardom and remains one of the most popular French novels ever written.
Google Books — Laddar...
(3.8)
5
Candide är alltså berättelsen om en ung man med detta namn som, för att motbevisa Leibniz, råkar ut för den ena olycka värre än den andra: han kastas ut från det lilla slott han fostrats i, tvingas in i den bulgariska armén för att slåss mot avarerna (VIH?), han får höra att hans älskade våldtagits och dödats, han är med om jordbävningen i Portugal, han anklagas för att vara kättare, han skeppar sig till Sydamerika och tillfångatas av kannibaler, han finner Eldorado och lämnar det, han skinnas på de dyrbarheter han fick med sig därifrån, och han återfinner till slut sin Kunigunda, nu ful och grälsjuk, men han gifter sig ändå med henne och framlever sina dagar odlande ett stycke jord, i stort sett nöjd.
Tidigare har han dock varit indränkt i sin lärare Pangloss något överdrivna optimism och tro på att världen i grunden är en god plats att leva på, med olyckor som något som endast förskönar de andra delarna (en mening som faktiskt även finner en liten aning stöd i boken genom en venetiansk adelsman som inte haft en motgång och nu plågas av nästan allt han har råd att roa sig med). Hans tro på denna lärosats vacklar allt mer, och efter att ha gått genom stora delar av boken i längtan efter att höra Pangloss åsikter om hans resa, först för att få sin tro bekräftad och sedan alltmer för att kasta den i hans ansikte är han till slut helt ointresserad.
Boken är dock inte bara en drift med just detta: Voltaire riktar lika mycket sin satir mot exempelvis inkvisition och intolerans, boktryckarbranschen, skojare, krigshets och snöd vinning. Det går huvudstupa fort, sällan utan någon större finess men också utan värre missgrepp. Boken är heller inte särskilt lång, och det är nog väl: mer i samma tempo hade knappast gått, och ett sänkt tempo hade tvingat fram en helt annan sorts bok. (