Denna webbplats använder kakor för att fungera optimalt, analysera användarbeteende och för att visa reklam (om du inte är inloggad). Genom att använda LibraryThing intygar du att du har läst och förstått våra Regler och integritetspolicy. All användning av denna webbplats lyder under dessa regler.
Resultat från Google Book Search
Klicka på en bild för att gå till Google Book Search.
Vid arvskiftet efter Ivar unge Gjesling på Sundbu, år 1306, tillföll hans jordagods Sil dottern Ragnfrid och hennes make, Lavrans Björgulfson. De hade dittills bott på hans gård Skog i Follo nära Oslo, men nu flyttade de till Jörundgård överst på Silsvallarna. Sigrid Undsets (18821949) far var arkeolog, vilket medförde att hon redan från unga år hade ett starkt intresse för medeltiden, något som skulle komma att prägla hennes författarskap. Undset fick nobelpriset 1928, mycket tack vare Kristin Lavransdotter. Kristin Lavransdotter som består av de tre delarna Brudkronan (1920), Husfrun (1921) och Korset (1922) är en av världslitteraturens största kärleksromaner. Den kärlekshistoria som Kristin upplever tillsammans med sin Erlend Nikulausson i 1300-talets Norge är ingen romantisk världsfrånvänd kärlek utan en berättelse om den jordiska kärleken sådan den kan gestalta sig från den första skira förälskelsen till äktenskapets vardag med arbete och möda, nöd och lust, allt utspelat under en tid som i mycket liknar vår egen. [Elib]… (mer)
susanbooks: They take place centuries apart, but both are about young women's intense relationships with their fathers' and take place in similar, rural communities
Jag ville verkligen gilla Sigrid Undsets Kristin Lavransdotter. Skriven av en nobelpristagare, framröstad till århundratdets kärleksroman av Sveriges radios lyssnare, det borde vara bra. Men nej, jag måste nästan tvinga mig att läsa. På en vecka har jag kommit ungefär tvåhundra sidor; där tog första delen slut och jag känner att jag kan säga att jag gett den en ärlig chans.
Problemen jag har är två: jag tycker inte om berättelsen, och jag tycker inte om språket. Vad gäller språket vet jag inte om det är författarens eller översättarens fel att det blandar stilarter så okänsligt, men jag lutar åt det senare. Stilen ger nämligen starkt intryck av att den från början var typisk normalprosa, med lämpliga enstaka ord insmugna för tidsfärg, varefter någon fått tag på ett ordbehandlingsprogram och infogat»slikt« och »mö« överallt där det varit formellt korrekt. Problemet blir då att dessa ord nästan alltid bryter av mot omgivande text, och i synnerhet det senare gör ett otäckt klibbigt intryck, som om unga kvinnors främsta egenskap är huruvida de är oskulder eller ej. Usch.
Nu är förvisso detta med oskulden inte en helt oviktig komponent. Berättelsen i den lästa första delen går i princip på att högättade Kristin Lavransdotter möter slarver till karl (naturligtvis även han högättad), blir förälskad, har sex med honom, och vill slå upp sin förlovning med en vad det verkar ett någorlunda bra parti. Därigenom gör hon fadern grymt besviken, och han motsätter sig den nya förlovningen. Detta ältas alltså på de första 200 sidorna, och aldrig verkar någon någonsin riktigt nöjd med någonting. Jag kan köpa omöjlig kärlek-temat i allmänhet, men här verkar det inte ens göra de älskande lyckliga. Möjligen blir det bättre i följande delar, men just nu känner jag mig inte på humör att prova dem. Möjligen plockar jag upp boken vid ett senare tillfälle, men för nu får det lov att vara. ( )
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
When the earthly goods of Ivar Gjesling the Younger of Sundbu were divided up in the year 1306, his property at Sil was given to his daughter Ragnfrid and her husband Lavrans Bjorgulfson.
Citat
Avslutande ord
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
Without thinking, they both walked as lightly and carefully as they could in the new snow.
Vid arvskiftet efter Ivar unge Gjesling på Sundbu, år 1306, tillföll hans jordagods Sil dottern Ragnfrid och hennes make, Lavrans Björgulfson. De hade dittills bott på hans gård Skog i Follo nära Oslo, men nu flyttade de till Jörundgård överst på Silsvallarna. Sigrid Undsets (18821949) far var arkeolog, vilket medförde att hon redan från unga år hade ett starkt intresse för medeltiden, något som skulle komma att prägla hennes författarskap. Undset fick nobelpriset 1928, mycket tack vare Kristin Lavransdotter. Kristin Lavransdotter som består av de tre delarna Brudkronan (1920), Husfrun (1921) och Korset (1922) är en av världslitteraturens största kärleksromaner. Den kärlekshistoria som Kristin upplever tillsammans med sin Erlend Nikulausson i 1300-talets Norge är ingen romantisk världsfrånvänd kärlek utan en berättelse om den jordiska kärleken sådan den kan gestalta sig från den första skira förälskelsen till äktenskapets vardag med arbete och möda, nöd och lust, allt utspelat under en tid som i mycket liknar vår egen. [Elib]
Problemen jag har är två: jag tycker inte om berättelsen, och jag tycker inte om språket. Vad gäller språket vet jag inte om det är författarens eller översättarens fel att det blandar stilarter så okänsligt, men jag lutar åt det senare. Stilen ger nämligen starkt intryck av att den från början var typisk normalprosa, med lämpliga enstaka ord insmugna för tidsfärg, varefter någon fått tag på ett ordbehandlingsprogram och infogat»slikt« och »mö« överallt där det varit formellt korrekt. Problemet blir då att dessa ord nästan alltid bryter av mot omgivande text, och i synnerhet det senare gör ett otäckt klibbigt intryck, som om unga kvinnors främsta egenskap är huruvida de är oskulder eller ej. Usch.
Nu är förvisso detta med oskulden inte en helt oviktig komponent. Berättelsen i den lästa första delen går i princip på att högättade Kristin Lavransdotter möter slarver till karl (naturligtvis även han högättad), blir förälskad, har sex med honom, och vill slå upp sin förlovning med en vad det verkar ett någorlunda bra parti. Därigenom gör hon fadern grymt besviken, och han motsätter sig den nya förlovningen. Detta ältas alltså på de första 200 sidorna, och aldrig verkar någon någonsin riktigt nöjd med någonting. Jag kan köpa omöjlig kärlek-temat i allmänhet, men här verkar det inte ens göra de älskande lyckliga. Möjligen blir det bättre i följande delar, men just nu känner jag mig inte på humör att prova dem. Möjligen plockar jag upp boken vid ett senare tillfälle, men för nu får det lov att vara. ( )