Tre långa noveller eller korta romaner. Med en härligt mystisk ton. Anslaget i den första - en hostning bland publiken i en för radion inspelad konsert blir mycket viktig - är enastående. Även de två andra novellerna har mycket underhållande mystik, en overklighet som Nesser tar på fullt allvar. Lite som Kafkas "Förvandlingen". Det gillar jag.
Nessers "problem" (eller kanske är det mitt) är att sluten inte blir bra. De liksom bara rinner iväg... utan någon fast punkt. Jag gissar att han vill ha det så, men själv känner jag att dessa tre historier blir lite oförlösta utan rejäla slut. ( )