Denna webbplats använder kakor för att fungera optimalt, analysera användarbeteende och för att visa reklam (om du inte är inloggad). Genom att använda LibraryThing intygar du att du har läst och förstått våra Regler och integritetspolicy. All användning av denna webbplats lyder under dessa regler.
Resultat från Google Book Search
Klicka på en bild för att gå till Google Book Search.
För den som tvivlar på möjligheterna att rädda hotade djurarter är Douglas Adams och Mark Carwardines Last chance to see uppiggande läsning. I den skildras resor till sex olika platser i världen, företagna för sisådär 25 år sedan, där de försökte söka upp sju olika hotade arter i deras naturliga miljö. För dessa gäller idag följande:
Fingerdjur: nära hotad, men antalet djur är svårt att uppskatta. Bergsgorilla: akut hotad, men beståndet har ökat något Nordlig trubbnoshörning: Akut hotad. Inga individer finns kvar i naturen. Komodovaran: i stort sett oförändrad status. Sårbar, men inte akut hotad. Kakapo: Akut hotad, men beståndet har trefaldigats. Asiatisk floddelfin: troligen utdöd, eller funktionellt utdöd. Rodriguesflyghund: akut hotad, men beståndet har ökat.
(alla uppgifter hämtade från Wikipedia). I summa: två misslyckanden, tre klara framgångar, en liten framgång, en oförändrad och en som inte går att avgöra. Inte helt oävet, även om man kunde önska sig mer.
Om man istället ser på boken som litteratur så är det naturligtvis svårt att värja sig mot Adams humor, även om han vet att hålla den under kontroll så att det akuta i djurens situation framkommer. Ibland framstår det hela som lika mycket reseskildring som naturskydd, vilket ibland blir något märkligt. Det är dock fina skildringar av möten med djuren, insiktsfullt vad gäller försöken att antropomorfiera i synnerhet bergsgorillan och komodovaranen, sorgligt i skildringen av floddelfinens miljö och inkännande humoristiskt när det kommer till den märkliga kakapon, så även för den som inte skulle välja boken på grund av författarens övriga produktion har en hel del att hämta.
Last chance to see är en bok som tydligt har åldrats, men det har i varje fall skett med värdighet. Frågan är om inte vetskapen om vad som hänt efter att den skrevs snarast gör dess budskap än mer angeläget. ( )
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
For Alain le Garsmeur
Inledande ord
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
This isn't at all what I expected. In 1985, by some sort of journalistic accident I was sent to Madagascar with Mark Carwardine to look for an almost extinct form of lemur called the aye-aye. None of the three of us had ever met before. I had never met Mark, Mark had never met me, and no one, apparently, had seen an aye-aye in years.
Citat
Avslutande ord
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
There is one last reason for caring, and I believe that no other is necessary. It is certainly the reason why so many people have devoted their lives to protecting the likes of rhinos, parakeets, kakapos and dolphins. And it is simply this: the world would be a poorer, darker, lonelier place without them.
Fingerdjur: nära hotad, men antalet djur är svårt att uppskatta.
Bergsgorilla: akut hotad, men beståndet har ökat något
Nordlig trubbnoshörning: Akut hotad. Inga individer finns kvar i naturen.
Komodovaran: i stort sett oförändrad status. Sårbar, men inte akut hotad.
Kakapo: Akut hotad, men beståndet har trefaldigats.
Asiatisk floddelfin: troligen utdöd, eller funktionellt utdöd.
Rodriguesflyghund: akut hotad, men beståndet har ökat.
(alla uppgifter hämtade från Wikipedia). I summa: två misslyckanden, tre klara framgångar, en liten framgång, en oförändrad och en som inte går att avgöra. Inte helt oävet, även om man kunde önska sig mer.
Om man istället ser på boken som litteratur så är det naturligtvis svårt att värja sig mot Adams humor, även om han vet att hålla den under kontroll så att det akuta i djurens situation framkommer. Ibland framstår det hela som lika mycket reseskildring som naturskydd, vilket ibland blir något märkligt. Det är dock fina skildringar av möten med djuren, insiktsfullt vad gäller försöken att antropomorfiera i synnerhet bergsgorillan och komodovaranen, sorgligt i skildringen av floddelfinens miljö och inkännande humoristiskt när det kommer till den märkliga kakapon, så även för den som inte skulle välja boken på grund av författarens övriga produktion har en hel del att hämta.
Last chance to see är en bok som tydligt har åldrats, men det har i varje fall skett med värdighet. Frågan är om inte vetskapen om vad som hänt efter att den skrevs snarast gör dess budskap än mer angeläget. ( )