Jag gillar böcker som får mig att vilja läsa andra: böcker som pekar på böcker jag aldrig visste fanns, eller jag visste fanns men inte trodde jag ville läsa. Alltså verkade Nancy Pearls Book Lust som ett säkert köp; en bok som inte innehåller annat än tips på läsning måste ju vara värt pengarna.

Detta finns det två enkla sätt att utvärdera, två frågor som man kan ställa sig: är redan lästa böcker värda att rekommendera? får boken mig att genast springa till datorn för att ta mig till en internetbokhandlare? Svaret på första frågan är tvivelsutan ja: de få böcker jag redan läst har verkligen visat sig läsvärda; bra böcker, utmärkta böcker, böcker som jag är mycket nöjd med att ha läst. Svaret på andra frågan är mer tvekande: eftersom upplägget är att komma med massor av listor så krävs det nästan att jag redan är intresserad av att läsa något som den där listan sammanfattar. Är jag inte redan sugen på att läsa något särskilt, som böcker australiensiska författare eller en debutroman, så ger inte en lista över bra sådana mycket mer lust att göra det. Ibland får man ett enstyckes motivering, vilket hjälper något, men det står ändå klart att detta främst är en bok för den som snöat in på ett område och vill ha mer, eller åtminstone är beredd att göra det.

Något som också står klart är detta är en bok skriven av en amerikan för en amerikansk publik: att fokus ligger på någorlunda samtida litteratur kanske inte har med det att göra och går ganska lätt att förlåta, men det är närmast pinsamt tydligt att Horace Engdahl hade en viss poäng när han anklagade den amerikanska litteraturvärlden för att vara insulär. Även om det finns listor som fokuserar på enskilda länder, så finns det nästan lika många som fokuserar på enstaka amerikanska stater. Översatt litteratur är annars eftersatt – jag tar svenska böcker som exempel: två böcker om medelålders poliser med krisande privatliv samt märkligt nog även två skildringar av män som stretat runt i Centralasien: Sven Hedin och Göran Kropp. Visst kan man kanske inte kräva perfekt rättvisa, men känslan kvarstår ändå av att översatt litteratur är något för sig, något som kan hänföras till egna kategorier och endast ibland får leka med de andra.

Annars finns inte mycket att anmärka på i valet av ämnen: allt från bildningsromaner till science fiction, böcker om världskrigen till fågelskådning, äventyrsskildringar till romantik. Dessutom finns det, som omväxling, listor som fokuserar på enskilda författare. Man börjar undra hur Pearl egentligen hunnit med att läsa (om) alla böcker – menar hon allvar när hon säger att hon läser om alla 50-talet böcker om Nero Wolfe sådär vartannat, vart tredje år? Bredden är i vilket fall imponerande, och den med tendenser att fastna för något ämne och sluka allt inom det kan säkert vid lyckliga tillfällen få enorm nytta av Book Lust. För min del var den inte riktigt vad jag väntat mig, och även om jag kanske kommer vända mig till den ibland så hade jag nog hoppats på något lite annorlunda. ( )