Denna webbplats använder kakor för att fungera optimalt, analysera användarbeteende och för att visa reklam (om du inte är inloggad). Genom att använda LibraryThing intygar du att du har läst och förstått våra Regler och integritetspolicy. All användning av denna webbplats lyder under dessa regler.
Resultat från Google Book Search
Klicka på en bild för att gå till Google Book Search.
The Charterhouse of Parma (1839) is a compelling novel of passion and daring, of prisons and heroic escape, of political chicanery and sublime personal courage. Set at the beginning of the nineteenth century, amidst the golden landscapes of northern Italy, it traces the joyous but ill-starredamorous exploits of a handsome young aristocrat called Fabrice del Dongo, and of his incomparable aunt Gina, her suitor Prime Minister Mosca, and Clelia, a heroine of ethereal beauty and earthly passion.These characters are rendered unforgettable by Stendhal's remarkable gift for psychological insight. `Never before have the hearts of princes, ministers, courtiers, and women been depicted like this,' wrote Honore de Balzac. `Stendhal's tableau has the dimensions of a fresco but the precision ofthe Dutch masters.'The great achievement of The Charterhouse of Parma is to conjure up the excitement and romance of youth while never losing sight of the harsh realities which beset the pursuit of happiness, nor the humour and patient irony with which these must be viewed. This new translation captures Stendhal'snarrative verve, while the Introduction explores the novel's reception and the reasons for its enduring popularity and power.… (mer)
P_S_Patrick: These two books have a fair bit in common, though much is different between them too. They both are set in Italy and are concerned with court and family life, with politics, and the state of the country at the time they were written. The Charterhouse is set mainly in the north, around Milan, Parma, and Lake Como, near the Swiss border, in the first half of the 19th Century. The Leopard is set in the South, much of it in Sicily, starting over halfway through the 19th Century and ending in the next one. Stendhal writes dramatically about adventures and high emotions, whereas Lampedusa is far less baroque about it and writes with greater reserve and elegance. Together these books complement each other and give the reader a reasonably balanced view of Italian life over around a 100 years. Readers are likely to prefer one book over the other, but I am sure that if they enjoyed one they are very likely to enjoy the other. There are passages in the Charterhouse that outshine the best in the Leopard, but I prefer the latter due to it being nearer to perfection when taken as a whole.… (mer)
Det är svårt att veta hur man lämpligen beskriver handlingen i Stendhals Kartusianklostret i Parma: delar är pikaresk, delar är hovintriger, delar är skildring av efterspelet till Waterloo, delar fängelseromans. Allt är dock satiriskt och mycket operaaktigt. Allt kretsar kring den unge Fabricio del Dongo, en tämligen typisk ung italiensk adelsman utan större förmågor, vissa skrupler, entusiasm och mod, och dennes faster (i huvuddelen av boken med titeln hertiginna av Sanseverina), med färre skrupler, vacker och oförvägen. Runt dem dyker andra figurer upp, huvudsakligen hertiginnans älskare, greven av Mosca, (något fler skurpler) som är premiärminister i Parma och den som oftast styr staden, med tämligen mild hand för innevånarna, samt den unga Clélia Conti (fylld av skrupler), dotter till en viktig politisk motståndare till greven.
Den viktigaste delen av handlingen växer fram ur en trivial kärleksaffär som Fabricio har med en ung skådespelare; snart hamnar han i dråp, politiska intriger, landsflykt (genom det komplicerade, splittrade Italien), fägelse, kärlek och flykt, innan Fabricio landar i en tillvaro som vördad predikant, där hans asketism och glöd i huvudsak kommer från sin olyckliga kärlek.
Sade jag att Stendhal var satirisk? Från den oförstående hjältens storögt naiva blick på flykten från Waterloo, genom en serie politiska intriger i huvudsak baserade på lusta och missförstående cynism, till slutets upphöjelse av Fabricio i allmänhetens ögon, så är det knappast någon av personerna i romanen som någonsin undviker att drabbas av författarens gyckel. Den italienska politiken framstår som lika mycket kapriciös som trolöst beräknande: vid ett tillfälle när Mosca är på väg att tvingas från sitt ämbete ersätter han i tysthet sina kompetenta tjänstemän med åsnor, så att han ett par år senare kan återvända i triumf när efterträdarna kört ohjälpligt fast.
I allt detta finns en passionerad kärlekshistoria, den enda äkta känslan som verkar besjäla huvudpersonerna, även om den inte alltid leder till de renhårigaste aktionerna. Men även den leder till slut till en mycket egendomlig situation, där ett heligt löfte uppfylls till ordlydelsen men inte till intentionen. Om huvudpersonernas cynism sällan leder dem rätt gör i alla fall Stendhals att man får mycket nöje av dem. ( )
Information från den italienska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
Già mi fur dolci inviti a empir le carte i luoghi ameni. Ariosto, Satira IV
Dedikation
Inledande ord
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
Le 15 mai 1796, le général Bonaparte fit son entrée dans Milan à la tête de cette jeune armée qui venait de passer le pont de Lodi, et d'apprendre au monde qu'après tant de siècles César et Alexandre avaient un successeur.
Citat
Avslutande ord
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
Les prisons de Parme étaient vides, le comte immensément riche, Ernest V adoré de ses sujets qui comparaient son gouvernement à celui des grands-ducs de Toscane.
Hänvisningar till detta verk hos externa resurser.
Wikipedia på engelska
Ingen/inga
▾Bokbeskrivningar
The Charterhouse of Parma (1839) is a compelling novel of passion and daring, of prisons and heroic escape, of political chicanery and sublime personal courage. Set at the beginning of the nineteenth century, amidst the golden landscapes of northern Italy, it traces the joyous but ill-starredamorous exploits of a handsome young aristocrat called Fabrice del Dongo, and of his incomparable aunt Gina, her suitor Prime Minister Mosca, and Clelia, a heroine of ethereal beauty and earthly passion.These characters are rendered unforgettable by Stendhal's remarkable gift for psychological insight. `Never before have the hearts of princes, ministers, courtiers, and women been depicted like this,' wrote Honore de Balzac. `Stendhal's tableau has the dimensions of a fresco but the precision ofthe Dutch masters.'The great achievement of The Charterhouse of Parma is to conjure up the excitement and romance of youth while never losing sight of the harsh realities which beset the pursuit of happiness, nor the humour and patient irony with which these must be viewed. This new translation captures Stendhal'snarrative verve, while the Introduction explores the novel's reception and the reasons for its enduring popularity and power.
Google Books — Laddar...
(3.75)
Group Read, July 2017: Charterhosue of Parma
8
Den viktigaste delen av handlingen växer fram ur en trivial kärleksaffär som Fabricio har med en ung skådespelare; snart hamnar han i dråp, politiska intriger, landsflykt (genom det komplicerade, splittrade Italien), fägelse, kärlek och flykt, innan Fabricio landar i en tillvaro som vördad predikant, där hans asketism och glöd i huvudsak kommer från sin olyckliga kärlek.
Sade jag att Stendhal var satirisk? Från den oförstående hjältens storögt naiva blick på flykten från Waterloo, genom en serie politiska intriger i huvudsak baserade på lusta och missförstående cynism, till slutets upphöjelse av Fabricio i allmänhetens ögon, så är det knappast någon av personerna i romanen som någonsin undviker att drabbas av författarens gyckel. Den italienska politiken framstår som lika mycket kapriciös som trolöst beräknande: vid ett tillfälle när Mosca är på väg att tvingas från sitt ämbete ersätter han i tysthet sina kompetenta tjänstemän med åsnor, så att han ett par år senare kan återvända i triumf när efterträdarna kört ohjälpligt fast.
I allt detta finns en passionerad kärlekshistoria, den enda äkta känslan som verkar besjäla huvudpersonerna, även om den inte alltid leder till de renhårigaste aktionerna. Men även den leder till slut till en mycket egendomlig situation, där ett heligt löfte uppfylls till ordlydelsen men inte till intentionen. Om huvudpersonernas cynism sällan leder dem rätt gör i alla fall Stendhals att man får mycket nöje av dem. (