Thomas Love Peacock (17851866) r̃ den engelska romantikens store humorist. Munter och vanvr̲dig gycklade han med sin samtid i en serie romaner, som p ̄ett oefterhr̃mligt st̃t blandade idyll och ironi. Inspirerad av grekiska klassiker som Aristofanes och Lukianos, och franska satiriker som Rabelais och Diderot, skapade han en alldeles egen genre, samtalsromanen, byggd p ̄blixtrande kvick konversation och romantiska fr̲vecklingar. Nightmare Abbey (1818) vc̃kte ont blod nr̃ den utgavs, men torde numera vara Peacocks mest l̃skade roman. Den satiriska udden r̃ riktad mot tidens svr̃meri fr̲ skrc̃kromantik och dunkel tysk metafysik. Peacock tillhr̲de sjl̃v den fr̲fattarkrets som skildras, och han portrt̃terar den med en blandning av vr̃me och obarmhr̃tig klarsyn. P ̄det spk̲lika herrest̃et Nightmare Abbey, d̲sligt belg̃et mellan havet och trs̃kmarkerna, sammanstrl̄ar en samling poeter, filosofer och andra osorterade kufar. Dr̃ finns i karikerad form flera av den romantiska rr̲elsens stora namn: Vi mt̲er mr Flosky (Coleridge) vl̃talig, djupsinnig och sublimt obegriplig. Dr̃ finns ocks ̄mr Cypress (Byron) en romantisk poet och posr̲, som firar orgier i undergn̄gslñgtan och dd̲smr̃kt erotik. ?Men framfr̲ allt fr̄ vi ett ofr̲glm̲ligt portrt̃t av den idealistiske drm̲maren och radikalen Scythrop (Shelley), som obeslutsamt vacklar mellan tv ̄kvinnor, samtidigt som han vill frl̃sa vr̃lden med en revolutionr̃ pamflett, sl̄d i sju exemplar. Peacock var nr̃a vñ med Shelley, och hans drp̄liga karikatyr av kamraten har med rt̃ta blivit berm̲d. Prg̃lad av medkñsla och mñniskokñnedom ger den en okonventionell bild av den romantiske poeten som ung valp. Nightmare Abbey presenteras hr̃ fr̲ fr̲sta gn̄gen p ̄svenska. I efterordet sammanfattas bokens litterr̃a och biografiska bakgrund, med tonvikt p ̄fr̲hl̄landet mellan Peacock och Shelley. verst̃tning och efterod av Leif Jg̃er. [Elib]