Denna webbplats använder kakor för att fungera optimalt, analysera användarbeteende och för att visa reklam (om du inte är inloggad). Genom att använda LibraryThing intygar du att du har läst och förstått våra Regler och integritetspolicy. All användning av denna webbplats lyder under dessa regler.
Resultat från Google Book Search
Klicka på en bild för att gå till Google Book Search.
souloftherose: King Solomon's Mines was written as a result of a wager between H. Rider Haggard and his brother on whether he could write a novel half as good as R. L. Stevenson's Treasure Island. Why not read them both and decide for yourself?
Jag väntade mig inte annat än att King Solomon's Mines med vita män på äventyr i Afrika skulle visa sig hopplöst rasistisk, samtidigt som jag hoppades att äventyrskänslan skulle väga upp detta. Att den i så hög grad skulle visa sig vara ett offer för sin egen berömmelse var dock något av en överraskning.
Handlingen är väl inte mer än vad som krävs för att få ge sig av på expedition mot en av de vita fläckarna i kontinentens inre: Sir Henry Curtis kommer till Sydafrika i sällskap med Kapten John Good för att leta efter sin försvunne bror, och får av en lycklig slump tag i Allan Quatermain som är den siste som såg honom innan han försvann in i en öken för att söka kung Salomos skatt. Tillsammans med sina infödda tjänare och med hjälp av en gammal karta ritad av en portugis som tydligen en gång hittat till skatten drar de iväg. Väl framme i dalen där Salomo bröt sina diamanter, blir det närmast parodiskt i hur mötet med dalens inbyggare, en stam högväxta, ädla afrikaner, utvecklar sig: om den inte var det tidigare blir klichén om trollkarlar med magiska pinnar som dödar på avstånd och magi som kan få solen att mörkna fullständigt etablerad.
Äventyrligt blir det, i finaste senviktorianska stil. Inte riktigt lika fin är synen på afrikanerna: den skulle visserligen kunna varit sju resor värre, ty de framställs trots allt som helt mänskliga (även om de ser ovanligt vita ut, samtidigt som en av skurkarna är en negerkarikatyr), men kärlek mellan svarta och vita framställs som omöjlig, den viktigaste biberättelsen är extremt kolonialistisk, och en stor del av bakgrundshistorien bygger i princip på att afrikaner endast kan utveckla en högkultur med hjälp av impulser utifrån. Freudianer lär också ha mycket att hämta: det finns bara två kvinnor av betydelse (en ond, svekfull och ful samt en god, vårdande och vacker), men framför allt finns det två berg formade som kvinnobröst, och inträngandet i kung Salomos gruvor är det nästan man undrar hur det kunde tryckas.
King Solomon's mines är dock framför allt en utmärkt äventyrsberättelse, med allt man kan önska sig av en sådan: ökenvandringar, bergsbestigningar, strider, glömda skatter vaktade av de sedan länge döda: hela tiden den ena hopplösa situationen på den andra. Naturligtvis slutar allt dock lyckligt, och äventyrarna kan återvända till civilisationen, rikare på diverse olika sätt. ( )
Handlingen är väl inte mer än vad som krävs för att få ge sig av på expedition mot en av de vita fläckarna i kontinentens inre: Sir Henry Curtis kommer till Sydafrika i sällskap med Kapten John Good för att leta efter sin försvunne bror, och får av en lycklig slump tag i Allan Quatermain som är den siste som såg honom innan han försvann in i en öken för att söka kung Salomos skatt. Tillsammans med sina infödda tjänare och med hjälp av en gammal karta ritad av en portugis som tydligen en gång hittat till skatten drar de iväg. Väl framme i dalen där Salomo bröt sina diamanter, blir det närmast parodiskt i hur mötet med dalens inbyggare, en stam högväxta, ädla afrikaner, utvecklar sig: om den inte var det tidigare blir klichén om trollkarlar med magiska pinnar som dödar på avstånd och magi som kan få solen att mörkna fullständigt etablerad.
Äventyrligt blir det, i finaste senviktorianska stil. Inte riktigt lika fin är synen på afrikanerna: den skulle visserligen kunna varit sju resor värre, ty de framställs trots allt som helt mänskliga (även om de ser ovanligt vita ut, samtidigt som en av skurkarna är en negerkarikatyr), men kärlek mellan svarta och vita framställs som omöjlig, den viktigaste biberättelsen är extremt kolonialistisk, och en stor del av bakgrundshistorien bygger i princip på att afrikaner endast kan utveckla en högkultur med hjälp av impulser utifrån. Freudianer lär också ha mycket att hämta: det finns bara två kvinnor av betydelse (en ond, svekfull och ful samt en god, vårdande och vacker), men framför allt finns det två berg formade som kvinnobröst, och inträngandet i kung Salomos gruvor är det nästan man undrar hur det kunde tryckas.
King Solomon's mines är dock framför allt en utmärkt äventyrsberättelse, med allt man kan önska sig av en sådan: ökenvandringar, bergsbestigningar, strider, glömda skatter vaktade av de sedan länge döda: hela tiden den ena hopplösa situationen på den andra. Naturligtvis slutar allt dock lyckligt, och äventyrarna kan återvända till civilisationen, rikare på diverse olika sätt. ( )