Denna webbplats använder kakor för att fungera optimalt, analysera användarbeteende och för att visa reklam (om du inte är inloggad). Genom att använda LibraryThing intygar du att du har läst och förstått våra Regler och integritetspolicy. All användning av denna webbplats lyder under dessa regler.
Resultat från Google Book Search
Klicka på en bild för att gå till Google Book Search.
A sixteen-year-old orphan is kidnapped by his villainous uncle, but later escapes and becomes involved in the struggle of the Scottish highlanders against English rule.
thesmellofbooks: Young men in dire straits on the open seas, a background of oppression, and historical richness are a few of the elements these books share. They are both ripping good yarns.
themulhern: I have a theory that each book in the Felix Brooker series is an homage to some work of Robert Louis Stevenson's. This one is clearly an homage to "Kidnapped"; there's the kidnapping, of course, but also the shipwreck, the somewhat mysterious parentage, the nefarious relative, the stalwart and canny friend.… (mer)
Av Robert Louis Stevensons produktion är det främst Dr Jekyl och Mr Hyde samt Skattkammarön som nått verklig klassikerstatus, ja, som till och med blivit oundvikliga i sina fack. Av vad han i övrigt skrivit finns en del ting som nog fortfarande läses, men som kanske snarare lever vidare i barns än vuxnas bokhyllor. Kidnapped är någonstans däremellan: en skotsk romans i Scotts efterföljd, fylld med ordentliga äventyr, med ordentlig färg och utomordentliga episoder, stolta högländare och skurkaktiga sjökaptener, sökande rödrockar och gömställen på heden.
Det är bra: många enskilda episoder är briljanta, som striden på skeppet Covenant, kurragömmaleken vid de stående stenarna, eller kampen med säckpipa i Balquhidder. Huvudpersonen, lågländaren David Balfour, är direkt karikerad på motsvarande hos Scott – lojalist och en aning träig – liksom hans kompanjon, högländaren Alan Breck Stewart – brinnande jakobit, stolt, flambojant. Mindre bra är dock det vaga slutet, som visserligen rundar av den ramberättelse som gjort att David var ute på färd från början, men inte gör mycket åt den konflikt mellan jakobiter och kungens män han hamnar mitt i under berättelsens gång.
Bäst är dock kanske porträttet av Hoseason, den sjökapten som sjanghajar David för att sälja honom som kontraktstjänare i Amerika; Stevenson tycks ha haft god hand med att teckna skurkar som ändå har ordentliga portioner mänsklighet i sig. Hoseason är långt ifrån att vara en Long John Silver, men är ändå fascinerande på sitt sätt. Det är synd att han försvinner ur handlingen halvvägs genom boken, för efter det så är fienderna främst hunger, trötthet och grälsjuka, med de sökande rödrockarna som en avlägsen fyra.
Det finns en uppföljare också, vilket förklarar det underliga slutet, men den skall hålla en helt annan ton och inte göra full rättvisa åt huvudpersonerna. ( )
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
MY DEAR CHARLES BAXTER:
If you ever read this tale, you will likely ask yourself more questions than I should care to answer: as for instance how the Appin murder has come to fall in the year 1751, how the Torran rocks have crept so near to Earraid, or why the printed trial is silent as to all that touches David Balfour. These are nuts beyond my ability to crack. But if you tried me on the point of Alan's guilt or innocence, I think I could defend the reading of the text. To this day you will find the tradition of Appin clear in Alan's favour. If you inquire, you may even hear that the descendants of "the other man" who fired the shot are in the country to this day. But that other man's name, inquire as you please, you shall not hear; for the Highlander values a secret for itself and for the congenial exercise of keeping it I might go on for long to justify one point and own another indefensible; it is more honest to confess at once how little I am touched by the desire of accuracy. This is no furniture for the scholar's library, but a book for the winter evening school-room when the tasks are over and the hour for bed draws near; and honest Alan, who was a grim old fire-eater in his day has in this new avatar no more desperate purpose than to steal some young gentleman's attention from his Ovid, carry him awhile into the Highlands and the last century, and pack him to bed with some engaging images to mingle with his dreams.
As for you, my dear Charles, I do not even ask you to like this tale. But perhaps when he is older, your son will; he may then be pleased to find his father's name on the fly-leaf; and in the meanwhile it pleases me to set it there, in memory of many days that were happy and some (now perhaps as pleasant to remember) that were sad. If it is strange for me to look back from a distance both in time and space on these bygone adventures of our youth, it must be stranger for you who tread the same streets--who may to-morrow open the door of the old Speculative, where we begin to rank with Scott and Robert Emmet and the beloved and inglorious Macbean--or may pass the corner of the close where that great society, the L. J. R., held its meetings and drank its beer, sitting in the seats of Burns and his companions. I think I see you, moving there by plain daylight, beholding with your natural eyes those places that have now become for your companion a part of the scenery of dreams. How, in the intervals of present business, the past must echo in your memory! Let it not echo often without some kind thoughts of your friend,
R.L.S. SKERRYVORE, BOURNEMOUTH.
Inledande ord
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
I will begin the story of my adventures with a certain morning early in the month of June, the year of grace 1751, when I took the key for the last time out of the door of my father's house.
Citat
Avslutande ord
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
The hand of Providence brought me in my drifting to the very doors of the British Linen Company's bank.
In the fear of which, and lest any one should complain of scurvy usage, he hastens to protest that all went well with both, in the limited and human sense of the word "well"' that whatever befell them, it was not dishonor, and whatever failed them, they were not found wanting to themselves.
A sixteen-year-old orphan is kidnapped by his villainous uncle, but later escapes and becomes involved in the struggle of the Scottish highlanders against English rule.
Google Books — Laddar...
(3.75)
19
Det är bra: många enskilda episoder är briljanta, som striden på skeppet Covenant, kurragömmaleken vid de stående stenarna, eller kampen med säckpipa i Balquhidder. Huvudpersonen, lågländaren David Balfour, är direkt karikerad på motsvarande hos Scott – lojalist och en aning träig – liksom hans kompanjon, högländaren Alan Breck Stewart – brinnande jakobit, stolt, flambojant. Mindre bra är dock det vaga slutet, som visserligen rundar av den ramberättelse som gjort att David var ute på färd från början, men inte gör mycket åt den konflikt mellan jakobiter och kungens män han hamnar mitt i under berättelsens gång.
Bäst är dock kanske porträttet av Hoseason, den sjökapten som sjanghajar David för att sälja honom som kontraktstjänare i Amerika; Stevenson tycks ha haft god hand med att teckna skurkar som ändå har ordentliga portioner mänsklighet i sig. Hoseason är långt ifrån att vara en Long John Silver, men är ändå fascinerande på sitt sätt. Det är synd att han försvinner ur handlingen halvvägs genom boken, för efter det så är fienderna främst hunger, trötthet och grälsjuka, med de sökande rödrockarna som en avlägsen fyra.
Det finns en uppföljare också, vilket förklarar det underliga slutet, men den skall hålla en helt annan ton och inte göra full rättvisa åt huvudpersonerna. (