HemGrupperDiskuteraMerTidsandan
Sök igenom hela webbplatsen
Denna webbplats använder kakor för att fungera optimalt, analysera användarbeteende och för att visa reklam (om du inte är inloggad). Genom att använda LibraryThing intygar du att du har läst och förstått våra Regler och integritetspolicy. All användning av denna webbplats lyder under dessa regler.
Hide this

Resultat från Google Book Search

Klicka på en bild för att gå till Google Book Search.

Mis rincones oscuros av James Ellroy
Laddar...

Mis rincones oscuros (urspr publ 1996; utgåvan 2000)

av James Ellroy

MedlemmarRecensionerPopularitetGenomsnittligt betygOmnämnanden
1,473149,461 (3.86)55
1958 blev Jean Ellroy brutalt mördad och hennes kropp dumpad mitt på gatan i en förort till Los Angeles. Hennes mördare hittades aldrig, polisen sorterade bort henne som bara ännu ett offer för en labil lördagsnatt i L.A.James Ellroy var tio när han förlorade sin mor och spenderade de närmaste trettiosex åren med att fly hennes spöke, bland annat genom att nyuppfinna kriminalromangenren.Men så en dag på nittiotalet slutade han fly. Han återvände till Los Angeles, för att finna sanningen om sin mor - och sig själv.Mina mörka vrår är den självbiografiska berättelsen av Noir-mästaren James Ellroy. Han redogör för den fåfänga jakten på sin mors mördare och den helvetesvandring som händelsen innebar för honom själv. En mörk epik utvecklar sig, om sorg, besatthet och försoning - och en lika svindlande som sann historik över det amerikanska våldet.JAMES ELLROY föddes 1948. Han debuterade som författare med Browns rekviem [1981], och har sedan dess skrivit en rad historiska romaner som revolutionerat deckargenren, med Ellroys våldsamt förtätade »telegramstil«. Några av böckerna har blivit storfilmer i Hollywood, såsom L.A. konfidentiellt från 1990 och Den svarta dahlian från 1987.»Ellroy är mäktigare än någonsin.«THE NATION »Häpnadsväckande... Originellt. Modigt. Briljant.«PHILADELPHIA INQUIRER# Årets mest läsvärda bok i NEW YORK TIMES# Årets bok i TIME MAGAZINE# 1 Bestseller i LOS ANGELES TIMES [Elib]… (mer)
Medlem:SigayseSienta
Titel:Mis rincones oscuros
Författare:James Ellroy
Info:Barcelona [etc.] : Ediciones B, 2000
Samlingar:Ditt bibliotek
Betyg:
Taggar:Ingen/inga

Verkdetaljer

Mina mörka vrår av James Ellroy (1996)

  1. 00
    Crane: Sex, Celebrity, and My Father's Unsolved Murder (Screen Classics) av Robert Crane (SnootyBaronet)
  2. 00
    Son of a Gun: A Memoir av Justin St. Germain (RidgewayGirl)
    RidgewayGirl: Another memoir by a son who lost his mother to murder, this is less a mystery to be solved than a deeper exploration on the impact her death had on him.
Laddar...

Gå med i LibraryThing för att få reda på om du skulle tycka om den här boken.

Det finns inga diskussioner på LibraryThing om den här boken.

» Se även 55 omnämnanden

engelska (12)  nederländska (1)  franska (1)  Alla språk (14)
Visa 1-5 av 14 (nästa | visa alla)
I was thinking about writing a review of this book, when by coincidence I saw a claim made on social media. It was that those labelled "far right extremists" have in fact many positive attributes, one of which is "aversion to drugs, alcohol and pornography."

The book was half a century ago, but if things haven't changed too much, it gives lie to the claim, as far as one person is concerned, anyway.

Ellroy's book is part autobiography, part investigation into his mother's murder. It's interesting for his account of his early life as a burglar, drug addict, listener to right—wing radio shows, and what these days might be called an edgelord:

"The early '60s were good comic fodder. I took contrary stands on the A-bomb, John Kennedy, civil rights and the Berlin Wall brouhaha. I yelled' Free Rudolph Hess! ' and advocated the reinstalment of slavery.
... I invited a few kids to my pad- and watched them recoil at the stench of dogshit. I tried to conform to their standards of normal behaviour and betrayed myself with foul language, poor hygiene and expressed admiration for George Lincoln Rockwell and the American Nazi Party. "(pp. 119-121)

As it turned out, Ellroy got himself together, cleaned up his lifestyle, and became a successful novelist. From the book it seems two things helped him. Firstly, religion, and secondly, a structured abstinence programme/meetings:

"I knew that booze, drugs, and my tenuous abstention from them caused my brain burnout. My rational side told me that. My secondary response derived straight from guilt. God punished me for mentally fucking my mother.
... My lung abscess healed completely. I checked out of the hospital and cut a deal with God.
I told him I wouldn't drink or pop inhalers. I told him I wouldn't steal. All I wanted was my mind back for keeps.
The deal jelled. "
(pp. 160-161)

" I was hungry. I wanted love and sex. I wanted to give my mental stories to the world.
... Lloyd cleaned up in AA. He told me total abstinence was better than booze and dope at its best. I believed him. He was always smarter and stronger and more resourceful than me.
I followed his lead. I said "Fuck it" and shrugged off my old life. "
-p. 164

Early parts of the book make for an unusual crime memoir. There's none of the usual self-aggrandising gangster bullshit of the genre. Instead, in jail:
"I hung out with stupid white guys, stupid black guys and stupid Mexican guys - and swapped stupid stories with them. We had all committed daring crimes and fucked the world's most glamorous women. An old black wino told me he fucked Marilyn Monroe. I said, "No shit-I fucked her too!"
(p. 154)

Even without the murder it's a sad story.
" My mother was drinking more. She'd crank highballs at night and get pissed off, maudlin or effusive. I found her in bed with men a couple of times. The guys had that '50s lounge-lizard look. They probably sold used cars or repossessed them.
... My parents were unable to talk in a civil fashion. They did not exchange words under any circumstances. Their expressions of hatred were reserved for me: He's a weakling; she's a drunk and a whore. I believed him - and wrote her accusations off as hogwash. I was blind to the fact that her accusations carried a greater basis in truth. "
-p. 95 ( )
  George_Stokoe | Mar 22, 2021 |
My Dark Places is a memoir as only James Ellroy can write one.

The book comprises three sections—the first is a third-person narrative of his mother’s murder in 1958 and the criminal investigation that failed to solve the crime. For the second part, Mr. Ellroy switches to a first-person POV and tells us the story of his troubled youth and young adulthood. The third, concluding section maintains the first-person perspective and recounts how Mr. Ellroy teamed up with a retired homicide detective to reopen his mother’s murder case 30 years later and search for better answers.

Each section on its own is compelling. Taken together—they don’t quite fit. As a whole, this book feels discordant, as though the author hasn’t entirely figured out what he wants to do with these threads.

This sense of disconnection is entirely appropriate. His mother’s murder determined the course of his life, in ways large and small, and he spent much of his life running from the truth of that fact. This is the story of his quest to finally figure out what her murder means, to define the shape and echoes of that event, to determine how that truth fits.

I admire that Mr. Ellroy has the courage to publish a book without fully knowing the answer.

Stylistically, this book has some failings. In the final part of the work, he devotes a great deal of time to an account of a different murder that’s only tangentially related to his mother’s. It’s frustrating. It scatters focus.

Mr. Ellroy’s distinctive writing style works exceptionally well when he describes murder scenes and investigations. When he writes about his truant childhood and his drug-addled young adulthood as a petty criminal, his style becomes reminiscent of Hunter S. Thompson—either Mr. Ellroy is admirably self-aware and brutally honest, or he equals Mr. Thompson’s talent for sheer self-aggrandizement. Or both.

He never finds a fully effective voice for the first-person parts of the story, particularly when it comes to reopening the investigation of his mother’s murder. The patented Ellroy writing style, which gives his fiction its unique character, comes off as gimmicky and false when applied to such a personal story.

Mr. Ellroy makes no bones of the fact that the antiheroes of his fiction are transposed versions of himself. In this memoir, he writes himself as one of his antiheroes—and it doesn’t ring true. The tough and jaded persona of Mr. Ellroy-as-antihero admits too little vulnerability, it dehumanizes him in those moments when the reader needs most to relate to him on an essentially human level.

Mr. Ellroy’s fictional work is built on grand narrative principles—he has strong convictions regarding the inner workings of the criminal psyche, of how the darkest parts of our world work. These convictions lend his fiction tremendous resonance and power, it’s what allows him to dredge in the muck of the underbelly of mankind and transmogrify it into something universal and sublime.

Applied to the tale of his own life, these convictions border on facile—pat answers to the complexity and ambiguity of real human relationships. Insights meant to be profound and illuminating come off as rather pathetic and obvious cookie-cutter amateur psychology. Grand principle becomes oversimplification, and it comes off as an essential inability to face the hard and complicated truth of the real world.

He works so hard to make everything about his life the sublimated aftereffects of his mother, it leaves no room for subtlety or nuance. This is not to say that his conclusions aren't valid, but he beats at the theme with a sledgehammer, rather than chipping away at it like a sculptor.

In a memoir such as this, his typical grand narrative principles constrict. They force the story to fit his preconceived ideas, rather than allowing it be fully personal. These conceits substantially blunt what should be a more deeply moving tale.

In the end, this is an interesting memoir specifically for the fact that no one but Mr. Ellroy could write one quite like it. As an insight into his mind and his obsessions, this work clearly holds interest for Ellroy fans. It’s a fascinating tale, all told, and My Dark Places is worth the read. But it tries too hard to be an Ellroy novel when it should be a more intimate and honest story.

This isn't an Ellroy masterpiece. ( )
  johnthelibrarian | Aug 11, 2020 |
Too long and goes nowhere. ( )
  Stubb | Aug 28, 2018 |
Varios meses sufri las idas y venidas de la investgacion de Ellroy .

Muchas historias pertubadoras sobre crimenes paralelos a la pelirroja Jean . Muchas mujeres muertas solo por el hecho de ser mujeres . MUchos hombres que impusieron crueldad solamente porque podian , porque la sociedad lo permitia . Muchas , interminables injusticias que ELlroy explora sin esconder detalles . Mucha maldad , machismo y violencia de genero que brota por los poros del mundo y en particular , en esta nacion violenta que recorre el autor de viaje en viaje . Aca estan esos horrores documentados con la imparcialidad de un ajeno al dolor ; es eso , es lo explicito , la honestidad brutal que hace que este recuento de evidencias y hechos , mentiras y verdades , sea la excelencia que es .

ELLROY X ELLROY . COn todas sus rarezas y todos sus defectos , que sin querer queriendo da catedra sobre quienes son las oprimidas y las victimas de siempre . Y como la gente se acosumbra a que lo sean ( y eso es lo peor de todo , no?)

---------------------------------




Estoy en una racha de crimenes sin resolver que no puedo parar ( La mujer de Isdal , Mary Rogers , el caso Taman Shud , ENTRE OTROS apasionantes misterios sin resolver de esos que te sacan el sueño...) y cai en esta autobiografia del autor de L.A. CONFIDENTIAL , cuya madre ES un cold case .

Veamos que tal esta ... ( )
  LaMala | Jun 7, 2015 |
A driven, ambitious, talented and successful crime author cashes in on his mother's murder. Does he get away with it? Not quite. The clue is in the final sentence of the book's final chapter. Nevertheless, a fascinating and unique literary failure. "Dead people belong to the live people who claim them most obsessively," writes Ellroy. One wonders if this is either fair or true, altough I have thought the same thing myself.

Also interesting in My Dark Places is Ellroy's off-hand dismissal of his earlier novels. ( )
  Quickpint | Aug 7, 2014 |
Visa 1-5 av 14 (nästa | visa alla)
inga recensioner | lägg till en recension
Du måste logga in för att ändra Allmänna fakta.
Mer hjälp finns på hjälpsidan för Allmänna fakta.
Vedertagen titel
Information från den engelska sidan med allmänna fakta. Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
Originaltitel
Alternativa titlar
Första utgivningsdatum
Personer/gestalter
Information från den engelska sidan med allmänna fakta. Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
Viktiga platser
Information från den engelska sidan med allmänna fakta. Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
Viktiga händelser
Relaterade filmer
Priser och utmärkelser
Information från den engelska sidan med allmänna fakta. Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
Motto
Dedikation
Information från den engelska sidan med allmänna fakta. Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
To Helen Knode
Inledande ord
Information från den nederländska sidan med allmänna fakta. Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
Een paar jongens hebben haar gevonden.
Het slachtoffer was een vierentwintigjarige blonde vrouw.
Citat
Avslutande ord
Information från den nederländska sidan med allmänna fakta. Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
(Klicka för att visa. Varning: Kan innehålla spoilers.)
Särskiljningsnotis
Förlagets redaktörer
På omslaget citeras
Ursprungsspråk
Information från den italienska sidan med allmänna fakta. Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
Kanonisk DDC/MDS
Kanonisk LCC

Hänvisningar till detta verk hos externa resurser.

Wikipedia på engelska (1)

1958 blev Jean Ellroy brutalt mördad och hennes kropp dumpad mitt på gatan i en förort till Los Angeles. Hennes mördare hittades aldrig, polisen sorterade bort henne som bara ännu ett offer för en labil lördagsnatt i L.A.James Ellroy var tio när han förlorade sin mor och spenderade de närmaste trettiosex åren med att fly hennes spöke, bland annat genom att nyuppfinna kriminalromangenren.Men så en dag på nittiotalet slutade han fly. Han återvände till Los Angeles, för att finna sanningen om sin mor - och sig själv.Mina mörka vrår är den självbiografiska berättelsen av Noir-mästaren James Ellroy. Han redogör för den fåfänga jakten på sin mors mördare och den helvetesvandring som händelsen innebar för honom själv. En mörk epik utvecklar sig, om sorg, besatthet och försoning - och en lika svindlande som sann historik över det amerikanska våldet.JAMES ELLROY föddes 1948. Han debuterade som författare med Browns rekviem [1981], och har sedan dess skrivit en rad historiska romaner som revolutionerat deckargenren, med Ellroys våldsamt förtätade »telegramstil«. Några av böckerna har blivit storfilmer i Hollywood, såsom L.A. konfidentiellt från 1990 och Den svarta dahlian från 1987.»Ellroy är mäktigare än någonsin.«THE NATION »Häpnadsväckande... Originellt. Modigt. Briljant.«PHILADELPHIA INQUIRER# Årets mest läsvärda bok i NEW YORK TIMES# Årets bok i TIME MAGAZINE# 1 Bestseller i LOS ANGELES TIMES [Elib]

Inga biblioteksbeskrivningar kunde hittas.

Bokbeskrivning
Haiku-sammanfattning

Populära omslag

Snabblänkar

Betyg

Medelbetyg: (3.86)
0.5
1 3
1.5 2
2 13
2.5 4
3 65
3.5 14
4 124
4.5 16
5 66

Är det här du?

Bli LibraryThing-författare.

 

Om | Kontakt | LibraryThing.com | Sekretess/Villkor | Hjälp/Vanliga frågor | Blogg | Butik | APIs | TinyCat | Efterlämnade bibliotek | Förhandsrecensenter | Allmänna fakta | 162,169,237 böcker! | Topplisten: Alltid synlig