Jersild presenterade här, i sin fjärde roman, en underbar samling historier om den märklige Calvinol. De bildar tillsammans ett sammelsurium som ändock är både lättläst och underhållande. Somliga av berättelserna kommer jag definitivt att återvända till: lusten att i framtiden ägna sig åt högläsning växte sig stark gång på gång.

Historierna är absurda och fulla av medvetna anakronismer. Calvinol ges t ex flera olika födelseår och/eller blir mycket gammal. Vi får följa med Gustav II Adolf på hans fälttåg, där kungen dör för tidigt (innan Lützen) men stoppas upp av Calvinol för att uppblåst med luft ingjuta mod i de protestantiska trupperna. Senare får vi bevittna hur Sovjetunionens partisekreterare, som förväxt sig och ligger med buken över Ukraina och med sitt dunkande hjärta över Moskva, ser ut på insidan. Calvinol åker omkring i dennes kropp på jakt efter en förklaring till det osunda men lider skeppsbrott i magsäckens stormar.

Måhända saknar man ibland ett känslomässigt djup, men allt behöver ju inte beskrivas med tragik. För att man ska stå ut med kroppens oundvikliga undergång är det skönt att ibland få skratta åt läkarkårens vedermödor genom tre sekler. Jersild kan naturligtvis sitt ämne, läkare som han är. Han behärskar dessutom en mängd berättartekniska stilar och är en av den svenska romankonstens stora namn. ( )