Denna webbplats använder kakor för att fungera optimalt, analysera användarbeteende och för att visa reklam (om du inte är inloggad). Genom att använda LibraryThing intygar du att du har läst och förstått våra Regler och integritetspolicy. All användning av denna webbplats lyder under dessa regler.
Resultat från Google Book Search
Klicka på en bild för att gå till Google Book Search.
mcenroeucsb: Good Omens is uneven in writing quality, but the flippant interactions between some of the angels and demons very much reminds me of Douglas Adams.
coliemta: One's more literary and the other more science-fiction-y, but they're both bizarre, hilarious and similar in feel. Most people who like one will enjoy the other.
girlunderglass: before The Hitchhiker's Guide to the Galaxy - more than 20 years before it - there was THIS book about space travel, time travel, and the "ultimate answer to Life, the Universe, and Everything". Adams certainly borrowed a lot from Vonnegut.
souloftherose: Although Neverwhere and The Hitchhiker's Guide (THHG) are different genres (the first is urban fantasy, the second comic science-fiction) I felt there was a lot of similarity between the characters of Richard Mayhew (in Neverwhere) and Arthur Dent (in THHG). Both are a kind of everyman with whom the reader can identify and both embody a certain 'Britishness'. And they're both stonkingly good books by British authors.… (mer)
fulner: Probability broach is the story of a 20th century PI who investigates a murder that stumbles him into a place that isn't quite what it appears to be. The broach is equivalent to a Stargate or a demonstrate traveling whale.
aethercowboy: Year Zero is a humorous science fiction book that pokes liberal fun at the current state of music copyright, but also tells a hilarious story in the process about aliens obsessed with Earth music (except for North Korea).
Det är nu över tio år sedan jag förra gången läste Liftarens guide till galaxen; då var det under en resa, och jag tog med min gamla pocket med Thomas Tidholms översättning av alla fem delar (jag har förstått att det numera finns en sjätte del som av de renläriga betraktas som inte bara apokryfisk utan närmast kättersk, med mycket tvivelaktig tillkomst). Nu har jag påbörjat omläsning, dessutom på engelska, och det är tydligt att den svenska översättningen inte är gjord med den pietet som man kunde önska.
Visst, visst, det mesta känns igen, och man måste nog ha läst boken flera gånger för att märka något, men i alla fall: att "strong Brownian Motion inducer" blir "stark Brown Inverterad Passivisator" förtar lite av skämtet (Brownsk rörelse kan ses hos små partiklar som flyter kring i vätska: tack vare slumpnaturen i molekylrörelserna rör sig även partiklarna slumpartat) när något som faktiskt existerar i sinnevärlden ersätts av rent teknikbabbel. Åt andra hållet går vogonpoesin (ej reproducerad här för att skydda känsliga läsare): Adams har fyllt den med nonsensord i Jabberwocky-anda, medan Tidholm använder mestadels befintliga ord, om än i revolterande kombinationer.
Nåväl, men är den fortfarande rolig? Jo, även om man känner igen sig så är fortfarande den fallande kaskelotten, eller gula rymdskepp som svävar som tegelstenar inte gör, eller Marvin, fortfarande underhållande. Och detta är ju första boken, där många av de där stående skämten kommer och fastnar, som frågan om livet, universum och allting (en märklig fråga, uppenbart hörande till den polynomiella problemen), handdukar och Arthur Dents ständigt perplexa tillvaro.
Omläsningen var alltså på tiden, men jag vet inte om jag känner att det behöver gå mindre än tio år till nästa gång, heller. ( )
Humorous science fiction novels have notoriously limited audiences; they tend to be full of ''in'' jokes understandable only to those who read everything from Jules Verne to Harlan Ellison. The ''Hitchhiker's Guide'' is a delightful exception, being written for anyone who can understand the thrill that might come to a crew of interstellar explorers who discover a mysterious planet, dead for five million years, and then hear on their ''sub etha'' radio a ghostly voice, hollow, reedy, insubstantial: ''Greetings to you. ... This is a recorded announcement, as I'm afraid we're all out at the moment. ...''
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
Don't Panic
Dedikation
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
for Jonny Brock and Clare Gorst and all other Arlingtonians for tea, sympathy, and a sofa
Inledande ord
Långt ute på kanten av det aldrig kartlagda bakvattnet till den gudsförgätna änden av västra spiralarmen av vår galax finns en liten gul sol som ingen nånsin tagit notis om.
Citat
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
Don't Panic
If there's anything more important than my ego around here, I want it caught and shot now.
The ships hung in the sky in much the same way that bricks don't.
For thousands of years, the mighty ships tore across the empty wastes of space and finally dived screaming on to the first planet they came across—which happened to be the Earth—where due to a terrible miscalculation of scale the entire battle fleet was accidentally swallowed by a small dog.
Life! Don't talk to me about life.
Avslutande ord
Det fanns en poäng i den här historien, men den har tillfälligtvis kommit på avvägar.
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
This novel "The Hitchhiker's Guide to the Galaxy" is the first novel of a series of novels, and the series has the same title.
The original version of this story is the first series (first broadcast 1978) of the radio programme written by Adams (the radio programme which also has the title "The Hitchhiker's Guide to the Galaxy"). For this 1979 novel by Adams, only the first four episodes of those six episodes were retold.
Please do not combine it with the graphic novel adaptation.
Förlagets redaktörer
På omslaget citeras
Ursprungsspråk
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
Visst, visst, det mesta känns igen, och man måste nog ha läst boken flera gånger för att märka något, men i alla fall: att "strong Brownian Motion inducer" blir "stark Brown Inverterad Passivisator" förtar lite av skämtet (Brownsk rörelse kan ses hos små partiklar som flyter kring i vätska: tack vare slumpnaturen i molekylrörelserna rör sig även partiklarna slumpartat) när något som faktiskt existerar i sinnevärlden ersätts av rent teknikbabbel. Åt andra hållet går vogonpoesin (ej reproducerad här för att skydda känsliga läsare): Adams har fyllt den med nonsensord i Jabberwocky-anda, medan Tidholm använder mestadels befintliga ord, om än i revolterande kombinationer.
Nåväl, men är den fortfarande rolig? Jo, även om man känner igen sig så är fortfarande den fallande kaskelotten, eller gula rymdskepp som svävar som tegelstenar inte gör, eller Marvin, fortfarande underhållande. Och detta är ju första boken, där många av de där stående skämten kommer och fastnar, som frågan om livet, universum och allting (en märklig fråga, uppenbart hörande till den polynomiella problemen), handdukar och Arthur Dents ständigt perplexa tillvaro.
Omläsningen var alltså på tiden, men jag vet inte om jag känner att det behöver gå mindre än tio år till nästa gång, heller. (