Denna webbplats använder kakor för att fungera optimalt, analysera användarbeteende och för att visa reklam (om du inte är inloggad). Genom att använda LibraryThing intygar du att du har läst och förstått våra Regler och integritetspolicy. All användning av denna webbplats lyder under dessa regler.
Resultat från Google Book Search
Klicka på en bild för att gå till Google Book Search.
questbird: Big History is a multidisciplinary approach (like Diamond's) which integrates the origin of the universe, deep time, human prehistory and history.
Oct326: La tesi centrale del saggio di Diamond è che la causa dominante dei disuguali gradi di sviluppo tra popolazioni umane sia data dalle condizioni ambientali più o meno favorevoli. Il saggio di Landes ha un argomento un po' differente, e cioè il disuguale grado di sviluppo economico e di ricchezza tra popolazioni. Ma sulle cause di queste differenze è più articolato, e mette in rilievo l'importanza dei fattori culturali. È un punto di vista piuttosto diverso, e questo rende interessante il confronto tra le due opere.… (mer)
br77rino: Children of the Ice Age is an excellent anthropological discussion of the link that became homo sapiens. Guns, Germs, and Steel covers the more recent territory of racial evolution within homo sapiens.
Man skulle, om man vill vara småelak, kunna säga att Jared Diamond driver en högst marxistisk tes: detta försök att skriva världens historia utgår nästan helt från produktionen, låt vara inte organisationen av den utan snarare vad som produceras, och då främst i form av mat.
Argumentet är ungefär följande: Euroasien har kommit att dominera jorden främst tack vare tillgång på ovanligt många lämpliga grödor och husdjur, samt ett stort område där man kan använda samma arter när de väl en gång domesticerats. Detta har sedan översatts i tidigare civilisation, högre specialisering och effektivare matproduktion och i slutändan tekniskt försprång. Till detta har kommit viss samevolution med diverse sjukdomar, vilka sedan kunnat slå ut andra folk när man uppfunnit oceangående skepp. Detta bekräftas av andra expansioner av jordbrukarkultur, främst i Stilla havet och östra och södra Afrika, som slagit ut befintliga folk eller funnit jungfruligt land. Å andra sidan har vissa lågproducerande eller sjukdomsplågade områden kunnat hålla stånd mot sådan expansion.
Detta berättas om på fyrahundra sidor, många tämligen överflödiga: det finns mycket upprepningar, och en del stycken som är rätt poänglösa i sammanhanget – skrivkonsten är förvisso en viktig uppfinning, men knappast i sig nog för att ge ett definitivt försteg, och uppkomsten av organiserade stater är bevisligen i sig självt varken nog eller nödvändigt för att en kultur skall expandera på en annans bekostnad, även om det naturligtvis är en förutsättning för den moderna kolonialismen.
Syftet är gott: att kunna rensa ut alla rasbiologiska förklaringar till varför européer kommit som erövrare till alla världens övriga hörn. Tyvärr är väl detta inte helt konsekvent genomfört: visst gör argumentationen att man, om man går med på premisserna, inte kan anse att det varit någon fördel i intelligens, moral, arbetsvillighet eller liknande som gett världsherravälde (att man har viss motståndskraft mot smittkoppor är heller knappast nog för att betraktas som övermänniska), men det finns ändå ibland en viss tendens att tala om »folk« främst i termer av arv, att sätta likhetstecken mellan materiell kultur och annan, och även om författaren gör ett par gester för att försöka förklara att han egentligen inte sätter stor vikt mellan uppdelningen av afrikaner i »vita, svarta, pygméer och khoikhoi« så är dessa rätt tomma, och han använder trots allt uppdelningen och anser den meningsfull.
Man kan troligen ifrågasätta mängder av detaljer här. Essensen – att det inte varit dumhet, utan snarare brist på lämpliga grödor och husdjur – som gjorde att de flesta av de folk européerna stötte på i andra världsdelar var »primitiva« förefaller dock övertygande. Fast nog hade det kunnat sägas kortare. ( )
En mycket spännande beskrivning av mänsklighetens utveckling under 13000 år. Diamond griper över vida forskningsfält och hämtar in fakta från många olika områden. Däri ligger styrkan. Svagheten ligger i språket. Det är ingen njutning att läsa - snarare en vetenskaplig text man jobbar sig igenom, men det är väl värt mödan. ( )
In ''Guns, Germs, and Steel,'' an ambitious, highly important book, Jared Diamond asks: How did Pizarro come to be at Cajamarca capturing Atahualpa, instead of Atahualpa in Madrid capturing King Charles I? Why, indeed, did Europeans (and especially western Europeans) and Asians always triumph in their historical conquests of other populations? Why weren't Native Americans, Africans and aboriginal Australians instead the ones who enslaved or exterminated the Europeans?
Jared Diamond has written a book of remarkable scope: a history of the world in less than 500 pages which succeeds admirably, where so many others have failed, in analysing some of the basic workings of cultural process. . . It is willing to simplify and to generalize; and it does reach conclusions, about ultimate as well as proximate causes, that carry great conviction, and that have rarely, perhaps never, been stated so coherently or effectively before. For that reason, and with few reservations, this book may be welcomed as one of the most important and readable works on the human past published in recent years.
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
To Esa, Kariniga, Omwai, Paran, Sauakari, Wiwor, and all my other New Guinea friends and teachers - masters of a difficult environment.
Inledande ord
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
This book attempts to provide a short history of everybody for the last 13,000 years. (Preface to the Paperback Edition)
We all know that history has proceeded very differently for peoples from different parts of the globe. (Prologue)
A suitable starting point from which to compare historical developments on the different continents is around 11,000 B.C.
Citat
Avslutande ord
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
I am thus optimistic that historical studies of human societies can be pursued as scientifically as studies of dinosaurs—and with profit to our own society today, by teaching us what shaped the modern world, and what might shape our future.(Epilogue)
)
)
Google Books — Laddar...
6
Argumentet är ungefär följande: Euroasien har kommit att dominera jorden främst tack vare tillgång på ovanligt många lämpliga grödor och husdjur, samt ett stort område där man kan använda samma arter när de väl en gång domesticerats. Detta har sedan översatts i tidigare civilisation, högre specialisering och effektivare matproduktion och i slutändan tekniskt försprång. Till detta har kommit viss samevolution med diverse sjukdomar, vilka sedan kunnat slå ut andra folk när man uppfunnit oceangående skepp. Detta bekräftas av andra expansioner av jordbrukarkultur, främst i Stilla havet och östra och södra Afrika, som slagit ut befintliga folk eller funnit jungfruligt land. Å andra sidan har vissa lågproducerande eller sjukdomsplågade områden kunnat hålla stånd mot sådan expansion.
Detta berättas om på fyrahundra sidor, många tämligen överflödiga: det finns mycket upprepningar, och en del stycken som är rätt poänglösa i sammanhanget – skrivkonsten är förvisso en viktig uppfinning, men knappast i sig nog för att ge ett definitivt försteg, och uppkomsten av organiserade stater är bevisligen i sig självt varken nog eller nödvändigt för att en kultur skall expandera på en annans bekostnad, även om det naturligtvis är en förutsättning för den moderna kolonialismen.
Syftet är gott: att kunna rensa ut alla rasbiologiska förklaringar till varför européer kommit som erövrare till alla världens övriga hörn. Tyvärr är väl detta inte helt konsekvent genomfört: visst gör argumentationen att man, om man går med på premisserna, inte kan anse att det varit någon fördel i intelligens, moral, arbetsvillighet eller liknande som gett världsherravälde (att man har viss motståndskraft mot smittkoppor är heller knappast nog för att betraktas som övermänniska), men det finns ändå ibland en viss tendens att tala om »folk« främst i termer av arv, att sätta likhetstecken mellan materiell kultur och annan, och även om författaren gör ett par gester för att försöka förklara att han egentligen inte sätter stor vikt mellan uppdelningen av afrikaner i »vita, svarta, pygméer och khoikhoi« så är dessa rätt tomma, och han använder trots allt uppdelningen och anser den meningsfull.
Man kan troligen ifrågasätta mängder av detaljer här. Essensen – att det inte varit dumhet, utan snarare brist på lämpliga grödor och husdjur – som gjorde att de flesta av de folk européerna stötte på i andra världsdelar var »primitiva« förefaller dock övertygande. Fast nog hade det kunnat sägas kortare. (