Denna webbplats använder kakor för att fungera optimalt, analysera användarbeteende och för att visa reklam (om du inte är inloggad). Genom att använda LibraryThing intygar du att du har läst och förstått våra Regler och integritetspolicy. All användning av denna webbplats lyder under dessa regler.
Resultat från Google Book Search
Klicka på en bild för att gå till Google Book Search.
Giorgio Bassani's acclaimed novel of unrequited love and the plight of the Italian Jews on the brink of World War II has become a classic of modern Italian literature. Made into an Academy Award--winning film in 1970, The Garden of the Finzi--Continis is a richly evocative and nostalgic depiction of prewar Italy. The narrator, a young middle-class Jew in the Italian city of Ferrara, has long been fascinated from afar by the Finzi-Continis, a wealthy and aristocratic Jewish family, and especially by their daughter Micol. But it is not until 1938 that he is invited behind the walls of their lavish estate, as local Jews begin to gather there to avoid the racial laws of the Fascists, and the garden of the Finzi-Continis becomes an idyllic sanctuary in an increasingly brutal world. Years after the war, the narrator returns in memory to his doomed relationship with the lovely Micol, and to the predicament that faced all the Ferrarese Jews, in this unforgettably wrenching portrait of a community about to be destroyed by the world outside the garden walls.… (mer)
Rebeki: Both set prior to the Second World War, with a narrator looking back on time spent with a memorable family in a memorable and evocative setting. Same sense of melancholy and nostalgia.
Jozefus: Het breed opgezette familie-epos van Tennenbaum beschrijft de lotgevallen van twee joodse families uit de gegoede burgerij van Frankfurt am Main, die de verschrikkingen van twee wereldoorlogen meemaken. De intiemere roman van Bassani speelt zich af in het Italië van de jaren dertig: na een bezoek aan de Etruskische graven in Cerveteri blikt de verteller terug op zijn jeugd in Ferrara en op zijn niet-beantwoorde liefde voor het joodse meisje Micòl Finzi-Contini, dat in 1943 met haar ouders naar een Duits concentratiekamp is weggevoerd.… (mer)
Den svenska titeln på Giorgi Bassanis Il giardio dei Finzi-Contini är inexakt, men evokativ på ett sätt som är omöjligt på något annat språk: har man gett Brideshead revisited titeln En förlorad värld kan man mycket väl kalla denna bok Den förlorade trädgården. Likheterna är påfallande: en man tänker tillbaka på en förlorad kärlek, en för alltid förlorad tillvaro före andra världskriget, en ungdom som bara lever i minnet.
Här är dock förlusten än större: Den unge mannen är judisk, liksom hans åtrådda Micòl, och det land som skildras är Italien under pren när Mussolini importerade Hitlers raspolitik och de italienska judarna förlorade sina medborgerliga rättigheter. Från början vet vi att den enorma trädgården runt Finzi-Continis hem kommer skövlas och familjen skickas till koncentrationslägren, att de dagar fyllda med tennis och vanmäktig kärlek som skildras är dömda att lösas upp, utan möjlighet att återkomma ens i nästa generation.
Vår berättare är under handlingen en ung judisk man, som läser litteraturhistoria och liksom Micòl snart skall avlägga examen. Han har tidigare inte haft mycket att göra med de rika Finzi-Contini, men när tennisklubben i Ferrara en dag kastar ut de judiska medlemmarna börjar några ungdomar samlas hos dem för att ändå få spela. Han kommer nära Micòl, men när han vill gå från förälskelse till något mer gemensamt blir det tydligt att hon inte har några sådana tankar.
Det är inte mycket som sker, det judiska både finns där och är oviktigt: förintelsens omänsklighet framgår inte genom några detaljer, som genom att det blir än mer obegripligt att någon kan vilja att dessa ordinärt individuella personer skall hamna i gaskamrarna. ( )
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
The heart, to be sure, always has something to say about what is to come, to him who heeds it. But what does the heart know? Only a little of what has already happened. - I promessi sposi, chapter viii
Dedikation
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
To Micol
Inledande ord
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
For many years I wanted to write about the Finzi-Continis - about Micol and Alberto, about Professor Ermanno and Signora Olga - and about all the others who inhabited or, like me, frequented the house in Corso Ercole I d'Este, in Ferrara, just before the outbreak of the last war. (Prologue)
The tomb was big, massive, really imposing: a kind of half-ancient, half-Oriental temple of the sort seen in the sets of Aida and Nabucco in vogue in our opera houses until a few years ago.
Citat
Avslutande ord
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
And as these, I know, were only words, the usual desperate, deceptive words that only a real kiss would have stopped her uttering: let them, just these and no others, seal the amount the heart has managed to remember. (Epilogue)
Giorgio Bassani's acclaimed novel of unrequited love and the plight of the Italian Jews on the brink of World War II has become a classic of modern Italian literature. Made into an Academy Award--winning film in 1970, The Garden of the Finzi--Continis is a richly evocative and nostalgic depiction of prewar Italy. The narrator, a young middle-class Jew in the Italian city of Ferrara, has long been fascinated from afar by the Finzi-Continis, a wealthy and aristocratic Jewish family, and especially by their daughter Micol. But it is not until 1938 that he is invited behind the walls of their lavish estate, as local Jews begin to gather there to avoid the racial laws of the Fascists, and the garden of the Finzi-Continis becomes an idyllic sanctuary in an increasingly brutal world. Years after the war, the narrator returns in memory to his doomed relationship with the lovely Micol, and to the predicament that faced all the Ferrarese Jews, in this unforgettably wrenching portrait of a community about to be destroyed by the world outside the garden walls.
Här är dock förlusten än större: Den unge mannen är judisk, liksom hans åtrådda Micòl, och det land som skildras är Italien under pren när Mussolini importerade Hitlers raspolitik och de italienska judarna förlorade sina medborgerliga rättigheter. Från början vet vi att den enorma trädgården runt Finzi-Continis hem kommer skövlas och familjen skickas till koncentrationslägren, att de dagar fyllda med tennis och vanmäktig kärlek som skildras är dömda att lösas upp, utan möjlighet att återkomma ens i nästa generation.
Vår berättare är under handlingen en ung judisk man, som läser litteraturhistoria och liksom Micòl snart skall avlägga examen. Han har tidigare inte haft mycket att göra med de rika Finzi-Contini, men när tennisklubben i Ferrara en dag kastar ut de judiska medlemmarna börjar några ungdomar samlas hos dem för att ändå få spela. Han kommer nära Micòl, men när han vill gå från förälskelse till något mer gemensamt blir det tydligt att hon inte har några sådana tankar.
Det är inte mycket som sker, det judiska både finns där och är oviktigt: förintelsens omänsklighet framgår inte genom några detaljer, som genom att det blir än mer obegripligt att någon kan vilja att dessa ordinärt individuella personer skall hamna i gaskamrarna. ( )