Man skall inte lita på Bill Bryson. Made in America säger sig handla om amerikansk engelska. Det är en lögn: det är snarare en amerikansk kulturhistoria, med fokus på språket. Bryson skriver lika glatt om smeknamn på delstater och stadsplanering som amerikanismer. Men även om man tar hänsyn till detta, och att han gärna påpekar när populära myter är fel, så kan man inte ta honom på orden. Första kapitlet handlar bland annat om grönlänningarnas resor västerut, och på tre försök att värdera bevis för detta (L'Anse aux Meadows, Kensingtonstenen och VInlandskartan) så lyckas han får tre fel.

Visst, vem som helst kan göra fel, och det är ändå relativt perifert för hans egentliga ämne, men ändå: jag var väldigt nära att ge upp boken där och då. Vilket hade varit synd: Bryson kan ju skriva, och även om han är förtjust i superlativ och har svårt att hålla sig till ämnet så är det han säger oftast roande och rimligt (vilket kanske är problemet). Obskyra uttryck förklaras ofta, så man måste inte ha ett helt perfekt grepp om engelska språket, även om det underlättar. Och eftersom språkfrågorna ofta egentligen bara rundas av efter att han fått skriva av sig om sport, eller puritanerna, eller vilda västern, Hollywood, shopping, grundlagsfäderna eller vad det nu är, så kan boken ge en hel del till även någon som vars engelska fortfarande behöver putsas. ( )