Henry VI del tre är en pjäs som mer än de båda tidigare i tetralogin står i en specifik skugga: del ett har setts som underhaltig, del två har hållits tillbaka av sin position mellan två andra och avsaknaden av en tydlig centralperson, men del tre har ett väldigt specifikt problem som är mer eller mindre externt: Rikard III. Även om unge Rickard dök upp på scen i del två så är det här han verkligen börjar sin resa mot den diaboliske teaterskurk som förför omgivning och publik innan allt tar en ände med förskräckelse och Tudordynastin kan gå in för att återställa ordningen (unge Henrik, earl Richmond, dyker faktiskt upp i en scen här och välsignas av den alltmer helgonlikt frånvarande Henrik VI).

Annars är det en pjäs med mycket strid och liv och död: inte färre än fyra fältslag utspelas, en kung och två tronföljare mördas, Warwick får vara kungamakare flera gånger om innan han till slut möter sin skapare, och det är endast vid två tillfällen något som kan kallas fred råder: mitt i pjäsen när Edward av York kastat ned Henrik från tronen första gången, och i slutscenen när huset Lancaster till slut är slaget. Båda gångerna är det dock en högst tillfällig paus: vid den första finns fortfarande Henrik, hans son Edward och hustru Margaret kvar i livet i Frankrike, och den andra väntar man bara på att Rikard skall börja sitt intrigerande för att låta Yorks sol skina på sitt eget ansikte. Freden bryts första gången när kung Edward förolämpar franske kungen genom att bryta äktenskapskontraktet med dennes halvsyster och istället gifta sig med Lady Grey, vilket kastar om allianser och får eländet att bryta ut igen.

Mycket ståhej, alltså, och mycket lidande. Den ende som verkar se och bry sig är Henrik, men han är samtidigt den mest passive av alla i pjäsen: det mesta av initiativet står hans hustru för, vars son tycks ha fyllt henne med mod och riktning. Inbördeskriget blir allt mer brutalt: från att tidigare haft vissa mått av höviskhet och i alla fall pseudolegala anspråk, så hamnar det nu i ren hämnd och öppen makthunger, och när allt är slut så är Rikard visserligen värst, men inte mycket värre än någon annan. ( )