Denna webbplats använder kakor för att fungera optimalt, analysera användarbeteende och för att visa reklam (om du inte är inloggad). Genom att använda LibraryThing intygar du att du har läst och förstått våra Regler och integritetspolicy. All användning av denna webbplats lyder under dessa regler.
Resultat från Google Book Search
Klicka på en bild för att gå till Google Book Search.
Who would want to harm Discworld's most beloved icon? Very few things are held sacred in this twisted, corrupt, heartless -- and oddly familiar -- universe, but the Hogfather is one of them. Yet here it is, Hogswatchnight, that most joyous and acquisitive of times, and the jolly old, red-suited gift-giver has vanished without a trace. And there's something shady going on involving an uncommonly psychotic member of the Assassins' Guild and certain representatives of Ankh-Morpork's rather extensive criminal element. Suddenly Discworld's entire myth system is unraveling at an alarming rate. Drastic measures must be taken, which is why Death himself is taking up the reins of the fat man's vacated sleigh . . . which, in turn, has Death's level-headed granddaughter, Susan, racing to unravel the nasty, humbuggian mess before the holiday season goes straight to hell and takes everyone along with it.… (mer)
Merriwyn: If what you love about Pratchett is the combination of humour and the wealth of cultural and intertextual references then Jasper Fforde should be right up your street. Set in an alternate world, The Eyre Affair is funny and clever, referencing swathes of western literature and literary history, and exploring complex and interesting ideas in the best tradition of humourous fantasy.… (mer)
ChillnND: I'm a big fan of Terry Pratchett style comedy fantasy and I found Barking Mad to be not dissimilar in its level of wit and humor. Barking has maybe slightly less social commentary than a Pratchett novel but aims a bit more at good-natured parody of Agatha Christie's and similarly styled mysteries. I looked forward to every minute of reading it and hope the author gives us some more Spiffington mysteries.… (mer)
Julen tycks i Skivvärlden inte skilja sig speciellt mycket från den i vår: låt vara att jultomten är omdöpt till grisefar, och att hans släde dras av fyra svin, men annars tycks mycket sig likt: en högtid om att ge och vara god invirad i solida lager kommersialism.
Fast den här gången är det inte riktigt som vanligt. Titta närmare på grisefar. Är han inte lite… benig? Och putar inte magen suspekt som om det vore en kudde? Och är inte hans röst mer genomträngande än fryntlig? Jo! Det är Döden som utför hans plikter. Men varför?
Hogfather är alltså ännu en historia om Döden, och hans dotterdotter Susan, som arbetar som guvernant och mycket handgripligt håller monstren borta från sina skyddslingar. Grisefar verkar ha försvunnit efter att auditörerna har bestämt sig för att han är för irrationell och vill ha honom lönnmördad, så Döden vikarierar för att tron på honom inte helt skall försvinna. Detta leder bland annat till en underbar episod i ett Ankh-Morporkst varuhus, där Döden sitter med små barn och Nobby Nobbs i sitt knä och frågar om de varit snälla och vad de vill ha i present.
Susan är ett trevligt återseende, även om korpen och råttdöden som hänger med henne känns lite tjatiga. Trollkarlarna är också med på ett hörn, och är med och skapar en mängd underligt oknytt som tar vara på den råa tro som skvalpar runt när grisefar är borta, men det känns som de börjat upprepa sig lite.
Nåväl, jultemat är bra, Döden som vanligt intressant, och historien med ett attentat på julen från ett oväntat håll intelligent. ( )
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
To the guerilla bookshop manager know to friends as 'ppint' for asking me, many years ago, the question Susan asks in this book. I'm surprised more people haven't asked it . . .
And to too many absent friends.
Inledande ord
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
Everything starts somewhere, though many physicists disagree.
Citat
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
She'd become a governess. It was one of the few jobs a known lady could do. And she'd taken to it well. She'd sworn that if she did indeed ever find herself dancing on rooftops with chimney sweeps she'd beat herself to death with her own umbrella.
Time stopped.
But duration continued.
Sometimes, somewhere, somehow, the numbers on the clock did not count.
Between every rational moment were a billion irrational ones.
Mister Teatime had a truly brilliant mind, but it was brilliant like a fractured mirror, all marvellous
facets and rainbows but, ultimately, also something that was broken.
It’s amazing how people define roles for themselves and put handcuffs on their experience and are
constantly surprised by the things a roulette universe spins at them.
Hänvisningar till detta verk hos externa resurser.
Wikipedia på engelska
Ingen/inga
▾Bokbeskrivningar
Who would want to harm Discworld's most beloved icon? Very few things are held sacred in this twisted, corrupt, heartless -- and oddly familiar -- universe, but the Hogfather is one of them. Yet here it is, Hogswatchnight, that most joyous and acquisitive of times, and the jolly old, red-suited gift-giver has vanished without a trace. And there's something shady going on involving an uncommonly psychotic member of the Assassins' Guild and certain representatives of Ankh-Morpork's rather extensive criminal element. Suddenly Discworld's entire myth system is unraveling at an alarming rate. Drastic measures must be taken, which is why Death himself is taking up the reins of the fat man's vacated sleigh . . . which, in turn, has Death's level-headed granddaughter, Susan, racing to unravel the nasty, humbuggian mess before the holiday season goes straight to hell and takes everyone along with it.
Google Books — Laddar...
(4.11)
13
Fast den här gången är det inte riktigt som vanligt. Titta närmare på grisefar. Är han inte lite… benig? Och putar inte magen suspekt som om det vore en kudde? Och är inte hans röst mer genomträngande än fryntlig? Jo! Det är Döden som utför hans plikter. Men varför?
Hogfather är alltså ännu en historia om Döden, och hans dotterdotter Susan, som arbetar som guvernant och mycket handgripligt håller monstren borta från sina skyddslingar. Grisefar verkar ha försvunnit efter att auditörerna har bestämt sig för att han är för irrationell och vill ha honom lönnmördad, så Döden vikarierar för att tron på honom inte helt skall försvinna. Detta leder bland annat till en underbar episod i ett Ankh-Morporkst varuhus, där Döden sitter med små barn och Nobby Nobbs i sitt knä och frågar om de varit snälla och vad de vill ha i present.
Susan är ett trevligt återseende, även om korpen och råttdöden som hänger med henne känns lite tjatiga. Trollkarlarna är också med på ett hörn, och är med och skapar en mängd underligt oknytt som tar vara på den råa tro som skvalpar runt när grisefar är borta, men det känns som de börjat upprepa sig lite.
Nåväl, jultemat är bra, Döden som vanligt intressant, och historien med ett attentat på julen från ett oväntat håll intelligent. (