Denna webbplats använder kakor för att fungera optimalt, analysera användarbeteende och för att visa reklam (om du inte är inloggad). Genom att använda LibraryThing intygar du att du har läst och förstått våra Regler och integritetspolicy. All användning av denna webbplats lyder under dessa regler.
Resultat från Google Book Search
Klicka på en bild för att gå till Google Book Search.
Collegestudenten Sal Paradise ger sig 1947 ut på en resa över den nordamerikanska kontinenten. Han träffar olika människor i olika miljöer. Ibland reser han tillsammans med Dean Moriarty. Utgiven på svenska första gången 1959.
tootstorm: If you still have the choice, do not pick up the originally-published edition and instead go for the Original Scroll. This should be on its way to replacing just plain ol' On the Road as the primo Kerouac (and even Beat) text for the adventurous romantics to become enamored with. More rhythm, more life, more of that depressing truth that filled Kerouac's subsequent work. It's a much stronger book.… (mer)
Jannes: Interesting behind-the-scenes look, and also something of an counterpoint to the tendency of over-romanticizing Jack and the gang that we, or at least I, are sometimes guiltily of.
If you're a Beat-geek you can't really ignore this one.
On the road skildrar ett enda långt, andlöst resande: man skall någonstans, där skall man göra något, vad är oklart, men man skall först och främst resa dit. Med bil. Ty det är sent fyrtiotal, USA är på uppsving efter kriget, bilar är tillgängliga även för folk som Sal Paradise, lite mer än tjugo år och officiellt läsande på college för pengar han får som veteran, eller halvgalna typer som Dean Moriarty som jobbar som bilparkerare och ständigt lever med sin näst senaste tjej.
De åker tvärs över kontinenten, ena gången snabbare och galnare än den andra, träffar konstiga typer, häver i sig alkohol och röker gräs, träffar tjejer och stannar egentligen aldrig, aldrig upp för en sekund förrän de kommer fram, då de återgår till en någotsånär normal tillvaro innan de återigen stöter på varandra och kastar sig ut på vägen.
Jag vet inte om det liv de lever är direkt avundsvärt, men den lätthet med vilken de tycks ta allt – pengabrist, olyckor, motvilja, hunger och kyla – är det. Dean Moriarty är definitivt inte en typ ens moder skulle gilla att se en med, och de äventyr han åstadkommer är inte alltid de man egentligen skulle önskat, men tråkigt har man då rakt inte i hans sällskap. ( )
The wonder of Kerouac’s muscular, free-form, imagistic language still astonishes. He remains an essential American mythologiser – one caught up in that backstreet world of bohemian life, before it was transformed by the harsh social Darwinism of capitalism. The title of his one towering achievement became a turn of phrase that went global, and his name became an adjective. That strikes me as not a bad legacy for a boy from the mean streets of post-industrial New England. A hundred years after his birth, we still want to live that Kerouacian vision of life as one long cool stretch of highway.
I first met Dean not long after my wife and I split up.
Citat
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
". . . and I shambled after as I've been doing all my life after people who interest me, because the only people for me are the mad ones, the ones who are mad to live, mad to talk, mad to be saved, desirous of everything at the same time, the ones who never yawn or say a commonplace thing, but burn, burn, burn like fabulous yellow roman candles exploding like spiders across the stars and in the middle you see the blue centerlight pop and everybody goes 'Awww!'"
In the window I smelled all the food of San Francisco. There were seafood places out there where the buns were hot, and the baskets were good enough to eat too; where the menus themselves were soft with foody esculence as though dipped in hot broths roasted dry and good enough to eat too. Just show me the bluefish spangle on a seafood menu, and I'd eat it; let me smell the butter and lobster claws. There were places where hamburgers sizzled on grills and the coffee was only a nickel. And oh, that pan fried chow mein flavored air that blew into my room from Chinatown, vying with the spaghetti sauces of North Beach, the soft-shell crab of Fisherman's Wharf- nay, the ribs of Fillmore turning on spits! Throw in the Market street chili beans, red-hot, and french-fried potatoes of the Embarcadero wino night, and steamed clams from Sausalito across the bay, and that's ah-dream of San Francisco. Add fog, hunger making, raw fog, and the throb of neons in the soft night, the clack of high heeled beauties, white doves in a Chinese grocery window.
Great beautiful clouds floated overhead, valley clouds that made you feel the vastness of old tumbledown holy America from mouth to mouth and tip to tip.
'You have absolutely no regard for anybody but yourself and your damned kicks. All you think about is what's hanging between your legs and how much money or fun you can get out of people and then you just throw them aside. Not only that but you're silly about it. It never occurs to you that life is serious and there are people trying to make something decent out of it instead of just goofing all the time.'
Every one of these things I said was a knife at myself. Everything I had ever secretly held against my brother was coming out: how ugly I was and what filth I was discovering in the depths of my own impure psychologies.
Collegestudenten Sal Paradise ger sig 1947 ut på en resa över den nordamerikanska kontinenten. Han träffar olika människor i olika miljöer. Ibland reser han tillsammans med Dean Moriarty. Utgiven på svenska första gången 1959.
▾Beskrivningar från bibliotek
Inga biblioteksbeskrivningar kunde hittas.
▾Beskrivningar från medlemmar på LibraryThing
Bokbeskrivning
Haiku-sammanfattning
Efterlämnat bibliotek: Jack Kerouac
Jack Kerouac har ett Efterlämnat bibliotek. Efterlämnade bibliotek är berömda läsares personliga bibliotek, inlagda av medlemmar i LibraryThing-gruppen Legacy Libraries.
Google Books — Laddar...
(3.63)
22
De åker tvärs över kontinenten, ena gången snabbare och galnare än den andra, träffar konstiga typer, häver i sig alkohol och röker gräs, träffar tjejer och stannar egentligen aldrig, aldrig upp för en sekund förrän de kommer fram, då de återgår till en någotsånär normal tillvaro innan de återigen stöter på varandra och kastar sig ut på vägen.
Jag vet inte om det liv de lever är direkt avundsvärt, men den lätthet med vilken de tycks ta allt – pengabrist, olyckor, motvilja, hunger och kyla – är det. Dean Moriarty är definitivt inte en typ ens moder skulle gilla att se en med, och de äventyr han åstadkommer är inte alltid de man egentligen skulle önskat, men tråkigt har man då rakt inte i hans sällskap. (