Denna webbplats använder kakor för att fungera optimalt, analysera användarbeteende och för att visa reklam (om du inte är inloggad). Genom att använda LibraryThing intygar du att du har läst och förstått våra Regler och integritetspolicy. All användning av denna webbplats lyder under dessa regler.
Resultat från Google Book Search
Klicka på en bild för att gå till Google Book Search.
En världsomsegling under havet (1870) är en av Jules Vernes, mannen som uppfann framtiden, mest dramatiska läsupplevelser. Ett mystiskt havsmonster terroriserar sjöfarten och den engelska regeringen beslutar att något måste göras. En expedition skickas iväg för att oskadliggöra besten. Ombord på fartyget finns professor Pierre Aronnax, marinbiolog, och hans trogna assistent Conseille. Tillsammans med Ned Land kastas de överbord i sammandrabbningarna som följer. De tre räddas ur sjönöd av misantropen Kapten Nemo och blir fria fångar ombord undervattensfarkosten Nautilus. Kapten Nemo lever i självvald exil, utan kontakt med människosläktet, som han föraktar. Han fattar dock tycke för professor Pierre Aronnax och genom hans vetgiriga ögon får vi följa med på en fartfylld resa genom de sju världshaven. En rad märkliga och fantastiska äventyr utspelas framför våra ögon: jakt bland korallreven, strider med hajar, enorma kaskelotter och skräckinjagande jättebläckfiskar, landstigning på söderhavsöar och sydpolen. Aronnax sugs in i Nemos förtrollade undervattensvärld men så sakteliga börjar längtan efter att återvända till verkligheten infinna sig. Men kommer kapten Nemo någonsin låta Aronnax och hans vänner gå fria? En världsomsegling under havet är en spännande och romantisk berättelse. Jules Vernes fantasi har gett oss en av de största äventyrsberättelserna någonsin. Telegrams utgåva av boken innehåller 44 illustrationer från den franska originalutgåvan. Översättningen har uteslutit en del detaljer från det franska originalet. Jules Gabriel Verne, född 8 februari 1828 i Nantes, död 24 mars 1905 i Amiens, var en fransk författare av populärlitteratur och ungdomsböcker med en produktion på två handskrivna romaner om året. Han nådde stora internationella försäljningsframgångar och var genomgående omtyckt av litteraturkritiker. Hans författarskap omfattade huvudsakligen äventyrsromaner och science fiction, men han skrev även teaterpjäser, libretton m.m. Under hans liv som författare höll vetenskapen på att kartlägga de sista vita fläckarna i jordens geografi, och Verne anknöt till detta och skrev spännande, exotiska reseskildringar och böcker om upptäcktsfärder. För att möjliggöra det omöjliga bedömde han den framtida utvecklingen av hans samtids vetenskapliga upptäckter och teknologiska kunnande, och därigenom kunde han skicka människor till månen (Från jorden till månen, 1865), låta dem resa jorden runt (Jorden runt på 80 dagar, 1873) eller jorden runt under havsytan med en u-båt (En världsomsegling under havet, 1870). Extrapoleringen av vetenskap och teknologi i romanmiljö, skildringarna av den ensamme vetenskapsmannens perspektiv parallellt med ny teknologis effekter på mänskligheten har gjort att han, tillsammans med H. G. Wells, betraktas som en av science fiction-genrens skapare. Flertalet av hans böcker har filmatiserats upprepade gånger. [Publit]… (mer)
Detta torde vara världens mest spridda science fiction-roman. Den föreligger nu i en oförkortad översättning av Erik Carlquist, efter att tidigare alltid ha presenterats i nedskuret format på svenska. Det är inte svårt att förstå varför: den innehåller flera långa, tråkiga stycken som enbart och endast består av uppräkningar av diverse vattenbaserad flora och fauna, vars oförmåga att bringa en normalt funtad läsare till upphetsning till och med författaren själv verkar ha insett att döma av ett inpass mot slutet.
Nåväl, när boken inte upptar en med ännu en observation av papperssnäckor, så är det en äventyrsresa av klassiskt, verneskt snitt: man träffar på sjunkna skepp och kontinenter, vulkaner och isberg, hajar och jättebläckfiskar. Dessutom har man ju det där mysteriet med kapten Nemo att fundera över; ett mysterium som egentligen först får sin lösning i Den hemlighetsfulla ön. I detta verk får man dock ett par ledtrådar, men knappast tillräckligt för att kunna ställa upp en riktig hypotes. Kapten Nemo förenar i sig vetenskapsmannen och hämnaren, och skulle ha kunnat utgöra en tidig superskurk om han skildrats med mindre sympat. Han är förvisso en mörk figur, men med förmildrande drag; hämnd är förvisso något som måste avvisas, men man kan ändå ha förståelse för viljan att ta till den.
Värre är det då med synen på naturen. Här finns förvisso en förståelse för att naturens resurser inte är outtömliga, men även om man inser att jakt på dugonger håller på att utrota dem så fortsätter man likfullt, eftersom man tycker de är så goda att äta. Dessutom anlägger man en form av moralism gentemot djuren som idag skulle ses som mycket märklig: Man anser uppenbart att kaskelotter är onda varelser, som förtjänar att slaktas. Nautilus får genomföra en dödsdans, varefter man som läsare undrar vem som är värst, jägaren i form av Ned Land som utrotar valar av själviska själ, eller ingenjören Nemo som gör det efter att ha satt sig själv till doms över en naturens skapelse. Synen på hajar skall vi inte tala om; var och varannan art tycks vara en människoslukande best som inget hellre vill än att sätta i sig Nautilus passagerare när de lämnar ubåtens trygga famn.
Vad gäller det tekniska så kan man som vanligt inte undgå att beundra Vernes klarsynthet och omdöme. Moderna ubåtar håller förvisso knappast Nautilus komfort, och de drivs definitivt inte av batterier, men deras offensiva möjligheter är snarare större, och de lider även de av behovet att då och då hämta luft. Möjligheten att bära med sig personliga behållare med luft svarar även de mot dagens möjligheter. Dessa möjligheter skulle knappast ha förvånat någon kunnig inom områdena på 1800-talet, men den saklighet de skildras med gör ändå att man förundras. Mer märkligt då är hur Verne kan ha sådana svårigheter med kronologin: detta verk skall utspela sig något år efter amerikanska inbördeskriget, men dess ovan nämnda uppföljare börjar när detta ännu är i full gång, och Kapten Nemo är i det en gammal man som efter att ha förlorat alla sina besättningsmedlemmar dragit sig tillbaka till en dold hamn för att framleva sina sista år.
Innan vi slutar förtjänar översättningen ett par skopor ovett. Den är nämligen på vissa ställen genomslarvad. Mest märklig blir den kanske när den beskriver den »gråskymliga fladdermusen«, som för det första sägs vara en fisk(!), och för det andra vara begåvad med ett såpass märkligt tarmsystem att den har en hornartad blindtarm i närheten av näsborrarna; sannerligen en märklig djurart. Boken är fylld av sådant och annat slarv, vilket får mig att tvivla på att den alls har korrekturlästs. Usch.
Så, vem bör pallra sig iväg och köpa nyöversättningen? Tja, för det första de med ett osedvanligt stort intresse för havets fauna. För det andra Verne-fantaster. För det tredje de som ännu inte hunnit läsa boken, och som kan stå ut med vissa longörer. För de som redan äger en utgåva, eller som inte kan tänka sig stå ut med uppteckningar av diverse marint liv, torde dock de ofullständiga utgåvorna vara nog. ( )
Det är helt klart tänkbart att En världsomsegling under havet upplevdes som spännande och fantastisk under mitten av artonhundratalet. Och visst förutsedde Verne en hel del av tekniska framsteg som komma skulle. Så här på 2000-talet känns dock den torra stilen och allt som var så fantastiskt som inte längre är något att rynka på näsan åt, som uttråkande och framförallt inte spännande. ( )
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
The year 1866 was marked by a strange event, an unexplainable occurrence which is undoubtedly still fresh in everyone's memory.
In the year 1866 the whole maritime population of Europe and America was excited by a mysterious and inexplicable phenomenon.
The year 1866 was signalized by a remarkable incident, a mysterious and inexplicable phenomenon, which doubtless no one has yet forgotten.
Citat
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
We may brave human laws, but we cannot resist natural ones.
I leave you at liberty to shut yourself up; cannot I be allowed the same?
Like you, I am willing to live obscure, in the frail hope of bequeathing one day, to future time, the result of my labours.
At ten o'clock in the evening the sky was on fire. The atmosphere was streaked with vivid lightning. I could not bear the brightness of it; while the captain, looking at it, seemed to envy the spirit of the tempest.
At the period when these events took place, I had just returned from a scientific research in the disagreeable territory of Nebraska, in the United States.
Avslutande ord
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
Thus, to that question asked six thousand years ago by Ecclesiastes, "That which is far off, and exceeding deep, who can find it out?" only two men now have the right to answer: Captain Nemo and myself.
And to the question asked by Ecclesiastes 3,000 years ago, 'That which is far off and exceeding deep, who can find it out?' two men alone of all now living have the right to give an answer—CAPTAIN NEMO AND MYSELF.
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
This LT work should be editions containing the complete text of Jules Verne's 1869 novel, Twenty Thousand Leagues Under the Sea. Please do not combine it with any abridgements, adaptations, young readers' versions (see working list, below), pop-up books, Chick-fil-A editions, graphic novels, annotated editions, multi-title compendiums, single volumes of a multi-volume edition, or other, similar works based on the original. Thank you.
Working list of abridged editions not to be combined with the standard editions - Best Loved Books for Young Children, Children's Classics, Great Illustrated Classics, Treasury of Illustrated Classics, Classics Illustrated, Classic Starts Series, Saddleback Illustrated, Stepping Stone Books, Now Age Classics, Young Collectors, (believe it or not) American Short Stories, Deans Children's Classics, anything by Malvina Vogel, Van Gool Adventure Series, Bring the Classics to Life, Children's Golden Library
Note: The 1990 ed. of the Great Illustrated Classics contains the complete text (per L of C), ISBN 0895773473.
Annotated editions of works may include substantially more material than the original work. Thus, annotated editions generally should not be combined with un-annotated editions.
Förlagets redaktörer
På omslaget citeras
Ursprungsspråk
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
En världsomsegling under havet (1870) är en av Jules Vernes, mannen som uppfann framtiden, mest dramatiska läsupplevelser. Ett mystiskt havsmonster terroriserar sjöfarten och den engelska regeringen beslutar att något måste göras. En expedition skickas iväg för att oskadliggöra besten. Ombord på fartyget finns professor Pierre Aronnax, marinbiolog, och hans trogna assistent Conseille. Tillsammans med Ned Land kastas de överbord i sammandrabbningarna som följer. De tre räddas ur sjönöd av misantropen Kapten Nemo och blir fria fångar ombord undervattensfarkosten Nautilus. Kapten Nemo lever i självvald exil, utan kontakt med människosläktet, som han föraktar. Han fattar dock tycke för professor Pierre Aronnax och genom hans vetgiriga ögon får vi följa med på en fartfylld resa genom de sju världshaven. En rad märkliga och fantastiska äventyr utspelas framför våra ögon: jakt bland korallreven, strider med hajar, enorma kaskelotter och skräckinjagande jättebläckfiskar, landstigning på söderhavsöar och sydpolen. Aronnax sugs in i Nemos förtrollade undervattensvärld men så sakteliga börjar längtan efter att återvända till verkligheten infinna sig. Men kommer kapten Nemo någonsin låta Aronnax och hans vänner gå fria? En världsomsegling under havet är en spännande och romantisk berättelse. Jules Vernes fantasi har gett oss en av de största äventyrsberättelserna någonsin. Telegrams utgåva av boken innehåller 44 illustrationer från den franska originalutgåvan. Översättningen har uteslutit en del detaljer från det franska originalet. Jules Gabriel Verne, född 8 februari 1828 i Nantes, död 24 mars 1905 i Amiens, var en fransk författare av populärlitteratur och ungdomsböcker med en produktion på två handskrivna romaner om året. Han nådde stora internationella försäljningsframgångar och var genomgående omtyckt av litteraturkritiker. Hans författarskap omfattade huvudsakligen äventyrsromaner och science fiction, men han skrev även teaterpjäser, libretton m.m. Under hans liv som författare höll vetenskapen på att kartlägga de sista vita fläckarna i jordens geografi, och Verne anknöt till detta och skrev spännande, exotiska reseskildringar och böcker om upptäcktsfärder. För att möjliggöra det omöjliga bedömde han den framtida utvecklingen av hans samtids vetenskapliga upptäckter och teknologiska kunnande, och därigenom kunde han skicka människor till månen (Från jorden till månen, 1865), låta dem resa jorden runt (Jorden runt på 80 dagar, 1873) eller jorden runt under havsytan med en u-båt (En världsomsegling under havet, 1870). Extrapoleringen av vetenskap och teknologi i romanmiljö, skildringarna av den ensamme vetenskapsmannens perspektiv parallellt med ny teknologis effekter på mänskligheten har gjort att han, tillsammans med H. G. Wells, betraktas som en av science fiction-genrens skapare. Flertalet av hans böcker har filmatiserats upprepade gånger. [Publit]
Nåväl, när boken inte upptar en med ännu en observation av papperssnäckor, så är det en äventyrsresa av klassiskt, verneskt snitt: man träffar på sjunkna skepp och kontinenter, vulkaner och isberg, hajar och jättebläckfiskar. Dessutom har man ju det där mysteriet med kapten Nemo att fundera över; ett mysterium som egentligen först får sin lösning i Den hemlighetsfulla ön. I detta verk får man dock ett par ledtrådar, men knappast tillräckligt för att kunna ställa upp en riktig hypotes. Kapten Nemo förenar i sig vetenskapsmannen och hämnaren, och skulle ha kunnat utgöra en tidig superskurk om han skildrats med mindre sympat. Han är förvisso en mörk figur, men med förmildrande drag; hämnd är förvisso något som måste avvisas, men man kan ändå ha förståelse för viljan att ta till den.
Värre är det då med synen på naturen. Här finns förvisso en förståelse för att naturens resurser inte är outtömliga, men även om man inser att jakt på dugonger håller på att utrota dem så fortsätter man likfullt, eftersom man tycker de är så goda att äta. Dessutom anlägger man en form av moralism gentemot djuren som idag skulle ses som mycket märklig: Man anser uppenbart att kaskelotter är onda varelser, som förtjänar att slaktas. Nautilus får genomföra en dödsdans, varefter man som läsare undrar vem som är värst, jägaren i form av Ned Land som utrotar valar av själviska själ, eller ingenjören Nemo som gör det efter att ha satt sig själv till doms över en naturens skapelse. Synen på hajar skall vi inte tala om; var och varannan art tycks vara en människoslukande best som inget hellre vill än att sätta i sig Nautilus passagerare när de lämnar ubåtens trygga famn.
Vad gäller det tekniska så kan man som vanligt inte undgå att beundra Vernes klarsynthet och omdöme. Moderna ubåtar håller förvisso knappast Nautilus komfort, och de drivs definitivt inte av batterier, men deras offensiva möjligheter är snarare större, och de lider även de av behovet att då och då hämta luft. Möjligheten att bära med sig personliga behållare med luft svarar även de mot dagens möjligheter. Dessa möjligheter skulle knappast ha förvånat någon kunnig inom områdena på 1800-talet, men den saklighet de skildras med gör ändå att man förundras. Mer märkligt då är hur Verne kan ha sådana svårigheter med kronologin: detta verk skall utspela sig något år efter amerikanska inbördeskriget, men dess ovan nämnda uppföljare börjar när detta ännu är i full gång, och Kapten Nemo är i det en gammal man som efter att ha förlorat alla sina besättningsmedlemmar dragit sig tillbaka till en dold hamn för att framleva sina sista år.
Innan vi slutar förtjänar översättningen ett par skopor ovett. Den är nämligen på vissa ställen genomslarvad. Mest märklig blir den kanske när den beskriver den »gråskymliga fladdermusen«, som för det första sägs vara en fisk(!), och för det andra vara begåvad med ett såpass märkligt tarmsystem att den har en hornartad blindtarm i närheten av näsborrarna; sannerligen en märklig djurart. Boken är fylld av sådant och annat slarv, vilket får mig att tvivla på att den alls har korrekturlästs. Usch.
Så, vem bör pallra sig iväg och köpa nyöversättningen? Tja, för det första de med ett osedvanligt stort intresse för havets fauna. För det andra Verne-fantaster. För det tredje de som ännu inte hunnit läsa boken, och som kan stå ut med vissa longörer. För de som redan äger en utgåva, eller som inte kan tänka sig stå ut med uppteckningar av diverse marint liv, torde dock de ofullständiga utgåvorna vara nog. (