Denna webbplats använder kakor för att fungera optimalt, analysera användarbeteende och för att visa reklam (om du inte är inloggad). Genom att använda LibraryThing intygar du att du har läst och förstått våra Regler och integritetspolicy. All användning av denna webbplats lyder under dessa regler.
Resultat från Google Book Search
Klicka på en bild för att gå till Google Book Search.
Mystery.
Performing Arts.
Nonfiction.
Two years after the trial for the murder of her lover, the blaze of publicity surrounding mystery writer Harriet Vane has begun to die away and Harriet decides it's time for a break. But the peace of a North Devon walking tour is rudely shattered when she discovers the body of a man on the beach, his throat slit from ear to ear. The moment the story breaks, Harriet's old friend Lord Peter Wimsey is on the scene to lend his powers of detection. Can the two of them discover who the murderer is?… (mer)
Have his carcase är precis den Peter Wimsey-roman jag hoppades på: både ett tillfredsställande mysterium och en fördjupning i personerna. Här råkar Harriet Vane hitta ett lik när hon är ute på fotvandring, och snart formas ett av de mer invecklade fall Peter råkat ut för, med alibin, möjliga ryska tronarvingar, verkliga engelska arvingar, kringvandrande barberare, hotelldansare, saboterade bilar och kodade brev.
Den unge man Harriet hittar visar sig vara anställd för att dansa med damer på ett hotell i närheten, förlovad med en äldre, rik dam, samt troende sig vara en avkomling till tsar Nikolaj I. På scenen uppträder dessutom damens penningbrydde son, en timid vandrare, och en mindre drös andra märkliga personer. Märkligast av alla är dock Lord Peter själv, som knappt kan hålla en hel diskussion med Harriet Vane utan att fria, och som vid ett tillfälle bekänner hur förbannat svårt det är att uppvakta någon han vet står i tacksamhetsskuld till honom.
Mysteriet är som sagt invecklat, byggandes på alibin som tycks gripa in i varandra perfekt för mordtillfället, och därvid antyda antingen en stor konspiration eller åtminstone att något är fel: till slut lyckas naturligtvis Wimsey komma fram till den felaktiga premiss som gjort att allt verkat så förvirrat och kan således förklara det hela. Det är förbaskat bra, även om lösningen kanske inte är vad man skulle vänta sig, och det är bara att hoppas att Sayers kunde fortsätta i den här stilen. ( )
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
The best remedy for a bruised heart is not, as so many people seem to think, repose upon a manly bosom.
[Author's Note] In 'The Five Herrings', the plot was invented to fit a locality; in this book, the locality has been invented to fit the plot.
[Introduction] I came to the wonderful detective novels of Dorothy L. Sayers in a way that would probably make that distinguished novelist spin in her grave.
Citat
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
I have seen unpleasant cases, difficult cases, complicated cases, and even contradictory cases, but a case founded on stark unreason I have never met before.
'You mean,' went on Wimsey, 'that they think in clichés.'
'Eh?'
‘Formulae. “There's nothing like a mother's instinct” “Dogs and children always know.” “Kind hearts are more than coronets." “Suffering refines the character”—that sort of guff, despite all evidence to the contrary.'
Avslutande ord
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
"Damn it," said Wimsey, savagely, "I always did hate watering-places!"
Hänvisningar till detta verk hos externa resurser.
Wikipedia på engelska
Ingen/inga
▾Bokbeskrivningar
Mystery.
Performing Arts.
Nonfiction.
Two years after the trial for the murder of her lover, the blaze of publicity surrounding mystery writer Harriet Vane has begun to die away and Harriet decides it's time for a break. But the peace of a North Devon walking tour is rudely shattered when she discovers the body of a man on the beach, his throat slit from ear to ear. The moment the story breaks, Harriet's old friend Lord Peter Wimsey is on the scene to lend his powers of detection. Can the two of them discover who the murderer is?
Den unge man Harriet hittar visar sig vara anställd för att dansa med damer på ett hotell i närheten, förlovad med en äldre, rik dam, samt troende sig vara en avkomling till tsar Nikolaj I. På scenen uppträder dessutom damens penningbrydde son, en timid vandrare, och en mindre drös andra märkliga personer. Märkligast av alla är dock Lord Peter själv, som knappt kan hålla en hel diskussion med Harriet Vane utan att fria, och som vid ett tillfälle bekänner hur förbannat svårt det är att uppvakta någon han vet står i tacksamhetsskuld till honom.
Mysteriet är som sagt invecklat, byggandes på alibin som tycks gripa in i varandra perfekt för mordtillfället, och därvid antyda antingen en stor konspiration eller åtminstone att något är fel: till slut lyckas naturligtvis Wimsey komma fram till den felaktiga premiss som gjort att allt verkat så förvirrat och kan således förklara det hela. Det är förbaskat bra, även om lösningen kanske inte är vad man skulle vänta sig, och det är bara att hoppas att Sayers kunde fortsätta i den här stilen. ( )