Denna webbplats använder kakor för att fungera optimalt, analysera användarbeteende och för att visa reklam (om du inte är inloggad). Genom att använda LibraryThing intygar du att du har läst och förstått våra Regler och integritetspolicy. All användning av denna webbplats lyder under dessa regler.
Resultat från Google Book Search
Klicka på en bild för att gå till Google Book Search.
"The first female translator of the epic into English in over sixty years, Stephanie McCarter addresses accuracy in translation and its representation of women, gendered dynamics of power, and sexual violence in Ovid's classic. Ovid's Metamorphoses is an epic poem, but one that upturns almost every convention. There is no main hero, no central conflict, and no sustained objective. What it is about (power, defiance, art, love, abuse, grief, rape, war, beauty, and so on) is as changeable as the beings that inhabit its pages. The sustained thread is power and how it transforms us, both those of us who have it and those of us who do not. For those who are brutalized and traumatized, transformation is often the outward manifestation of their trauma. A beautiful virgin is caught in the gaze of someone more powerful who rapes or tries to rape them, and they ultimately are turned into a tree or a lake or a stone or a bird. The victim's objectification is clear: They are first a visual object, then a sexual object, and finally simply an object. Around 50 of the epic's tales involve rape or attempted rape of women. Past translations have obscured or mitigated Ovid's language so that rape appears to be consensual sex. Through her translation, McCarter considers the responsibility of handling sexual and social dynamics. Then why continue to read Ovid? McCarter proposes Ovid should be read because he gives us stories through which we can better explore ourselves and our world, and he illuminates problems that humans have been grappling with for millennia. Careful translation of rape and the body allows readers to see Ovid's nuances clearly and to better appreciate how ideas about sexuality, beauty, and gender are constructed over time. This is especially important since so many of our own ideas about these phenomena are themselves undergoing rapid metamorphosis, and Ovid can help us see and understand this progression. The Metamorphoses holds up a kaleidoscopic lens to the modern world, one that offers us the opportunity to reflect on contemporary discussions about gender, sexuality, race, violence, art, and identity"--… (mer)
Metamorfoser är nog den bok som ger mest per sida för läsare som vill förstå senare kulturhistoria. Bibeln är kanske viktigare totalt, men den innehåller samtidigt en massa skräp som ingen längre bryr sig om. Ovidius behöver inte avkortas för att vara läsbar.
Det är därför en välgärning av Ruin förlag att ge ut Harry Arminis kompletta översättning, så att den hågade läsaren inte behöver vända sig till klipprodukter. Visst, en del partier är inte sådär speciellt intressanta, men de är få och inte överdrivet långa. Översättningen är också något gammaldags, men ändå fullt läslig.
Innehållet är som sagt välkänt: en mängd olika historier ur grekisk (och i liten mån romersk) mytologi, som alla slutar med en förvandling av något slag, och sammanbundna av olika mer eller mindre långsökta bryggor. I synnerhet den första delen är i princip en grundkurs i grekisk mytologi, med början i skapelsen, och sedan en snabb översikt över de metallåldrar antiken höll sig med (guld, silver, brons och järn, i den ordningen. Två rätt av fyra är ju inte helt illa av ett mytologiskt schema). Verket går sedan genom åldrarna för att sluta med Julius Caesars upphöjelse till gud.
Vad gäller de enskilda historierna så slås man bland annat av grekernas usla syn på våldtäkt. Ett vanligt mönster är att »Juppiter« får syn på en skön jungfru och våldför sig på henne. Eftersom Hera (eller Diana) inte heller hon är något föredöme moraliskt sätt så blir hon sur på den våldtagna, och lägger på henne straff. Blä.
Å andra sidan finns det material som idag kanske är mer välsett än tidigare. Dels finns en historia om hur flickan Iphis uppfostras som pojke och sedan gifter sig med Ianthe efter att ha förvandlats till man (sådana könsbyten förekommer en hel del. Tyvärr ses det hela tiden som en förbättring), dels och framför allt så finns i sista avdelningen ett tal lagt i Pythagoras mun om köttätandets barbari och vegetarianismens välsignelser.
Bokens främsta svaghet, förutom de romersk-grekiska värderingarna, är dock att den skulle behövt i alla fall en rudimentär notapparat. Förutom att man möter stridsscener där man inte har en aning om vem som slåss på vilken sida så avslutas många förvandlingar med något i stil med »och därför bär detta djur fortfarande detta namn«, utan att man som icke-klassiker har någon aning om vilket djur som avses.
Annars är det smidigt läsbar vers, ett innehåll som man i stora stycken bör känna till, och på det hela taget trevlig läsning som rekommenderas. ( )
Ovidius föddes i Sulmo (område i nuvarande Italien) år 43 f.Kr. Han tillhörde en mycket förmögen släkt och utbildades i retorik i Rom när han var ung, men gick aldrig in 100 % för studierna. Han ägnade sig nästan direkt enbart åt diktning.
Ovidius gifte sig 3 ggr. De två första äktenskapen slutade med skilsmässa. Det tredje var med Fabia och detta giftermål var grundat på stark kärlek.
År 8 e.Kr. Landsförvissade kejsare Augustus’ Ovidius till Tomis. (I Constanza i nuvarande sydöstra Rumänien). Detta förmodligen på grund av hans erotiska diktning i ”Ars amatoria” (”kärlekskonsten”) Omkring år 17-18 e.Kr. dog Ovidius i Tomis. Där fick han också sin grav.
År 1886 restes en staty av Ovidius i Constanza. ( )
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
This translation of Ovid's seamless song is inscribed to my brother in law and in love, Leonard Feldman, and my sister, Rayma.
Inledande ord
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
Now I shall tell you of things that change, new being / Out of old: since you, O Gods, created / Mutable arts and gifts, give me the voice / To tell the shifting story of the world / From its beginning to the present hour.
Širdį man traukia giedot, kaip naujus pavidalus gavo Žemiški kūnai.
My purpose is to tell of bodies which have been transformed into shapes of a different kind. You heavenly powers, since you were responsible for those changes, as for all else, look favourably on my attempts, and spin an unbroken thread of verse, from the earliest beginnings of the world, down to my own times. [Mary M. Innes translation, Penguin Books, 1955]
My soul would sing of metamorphoses. (Tr. Allan Mandelbaum)
My mind would tell of forms changed into new bodies; gods, into my undertakings (for you changed even those) breathe life and from the first origin of the world to my own times draw forth a perpetual song! (Tr. Z Philip Ambrose)
Citat
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
Žemės kraštuos, kur tik sieks raminanti Romos galybė, žmonės mane skaitys, ir lūpose būsiu aš gyvas, jeigu teisybės yra kiek dainių spėjimuos, per amžius.
Avslutande ord
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
As long as Rome is the Eternal City / These lines shall echo from the lips of men, / As long as poetry speaks truth on earth, / That immortality is mine to wear.
Wherever Roman power extends over the lands Rome has subdued, people will read my verse. If there be any truth in poets' prophecies, I shall live to all eternity, immortalized by fame. [Mary M. Innes translation, Penguin Books, 1955]
May that day that has no power except over this body of mine complete when it will the span of my uncertain years: yet with my best part will I be borne eternally above the lofty star, and indelible will be our name; and where Roman culture reigns upon the conquered earth, upon the lips of people will I be read, and in glory through every age, if prophecies of bards have ought of truth, will I live. (Tr. Z. Philip Ambrose)
"The first female translator of the epic into English in over sixty years, Stephanie McCarter addresses accuracy in translation and its representation of women, gendered dynamics of power, and sexual violence in Ovid's classic. Ovid's Metamorphoses is an epic poem, but one that upturns almost every convention. There is no main hero, no central conflict, and no sustained objective. What it is about (power, defiance, art, love, abuse, grief, rape, war, beauty, and so on) is as changeable as the beings that inhabit its pages. The sustained thread is power and how it transforms us, both those of us who have it and those of us who do not. For those who are brutalized and traumatized, transformation is often the outward manifestation of their trauma. A beautiful virgin is caught in the gaze of someone more powerful who rapes or tries to rape them, and they ultimately are turned into a tree or a lake or a stone or a bird. The victim's objectification is clear: They are first a visual object, then a sexual object, and finally simply an object. Around 50 of the epic's tales involve rape or attempted rape of women. Past translations have obscured or mitigated Ovid's language so that rape appears to be consensual sex. Through her translation, McCarter considers the responsibility of handling sexual and social dynamics. Then why continue to read Ovid? McCarter proposes Ovid should be read because he gives us stories through which we can better explore ourselves and our world, and he illuminates problems that humans have been grappling with for millennia. Careful translation of rape and the body allows readers to see Ovid's nuances clearly and to better appreciate how ideas about sexuality, beauty, and gender are constructed over time. This is especially important since so many of our own ideas about these phenomena are themselves undergoing rapid metamorphosis, and Ovid can help us see and understand this progression. The Metamorphoses holds up a kaleidoscopic lens to the modern world, one that offers us the opportunity to reflect on contemporary discussions about gender, sexuality, race, violence, art, and identity"--
)
Google Books — Laddar...
(4.11)
1
Det är därför en välgärning av Ruin förlag att ge ut Harry Arminis kompletta översättning, så att den hågade läsaren inte behöver vända sig till klipprodukter. Visst, en del partier är inte sådär speciellt intressanta, men de är få och inte överdrivet långa. Översättningen är också något gammaldags, men ändå fullt läslig.
Innehållet är som sagt välkänt: en mängd olika historier ur grekisk (och i liten mån romersk) mytologi, som alla slutar med en förvandling av något slag, och sammanbundna av olika mer eller mindre långsökta bryggor. I synnerhet den första delen är i princip en grundkurs i grekisk mytologi, med början i skapelsen, och sedan en snabb översikt över de metallåldrar antiken höll sig med (guld, silver, brons och järn, i den ordningen. Två rätt av fyra är ju inte helt illa av ett mytologiskt schema). Verket går sedan genom åldrarna för att sluta med Julius Caesars upphöjelse till gud.
Vad gäller de enskilda historierna så slås man bland annat av grekernas usla syn på våldtäkt. Ett vanligt mönster är att »Juppiter« får syn på en skön jungfru och våldför sig på henne. Eftersom Hera (eller Diana) inte heller hon är något föredöme moraliskt sätt så blir hon sur på den våldtagna, och lägger på henne straff. Blä.
Å andra sidan finns det material som idag kanske är mer välsett än tidigare. Dels finns en historia om hur flickan Iphis uppfostras som pojke och sedan gifter sig med Ianthe efter att ha förvandlats till man (sådana könsbyten förekommer en hel del. Tyvärr ses det hela tiden som en förbättring), dels och framför allt så finns i sista avdelningen ett tal lagt i Pythagoras mun om köttätandets barbari och vegetarianismens välsignelser.
Bokens främsta svaghet, förutom de romersk-grekiska värderingarna, är dock att den skulle behövt i alla fall en rudimentär notapparat. Förutom att man möter stridsscener där man inte har en aning om vem som slåss på vilken sida så avslutas många förvandlingar med något i stil med »och därför bär detta djur fortfarande detta namn«, utan att man som icke-klassiker har någon aning om vilket djur som avses.
Annars är det smidigt läsbar vers, ett innehåll som man i stora stycken bör känna till, och på det hela taget trevlig läsning som rekommenderas. (