En stark och medryckande handling. En kärlekshistoria mitt i krigets helvete. Boken växer med varje sida. Dialogen mellan människorna i boken känns lite banal och inte riktigt naturlig. Ytterligare en klassiker till handlingen. ( )

Boken baseras på Hemingways egna erfarenheter från första världskriget, vid den italiensk-österrikiska fronten.Hela kriget framstår som en stor meningslöshet, där bergstoppar skiftar ägare men inget tycks ändras för det, och det är paradoxalt nog när berättaren tillika huvudpersonen själv träffas av splittret från en granat, avfyrad av fientligt artilleri, och hamnar på sjukhus för en flera månader lång konvalescens som han tycks börja leva. På sjukhuset finns nämligen Catherine Berkley, den sjuksköterska han tidigare börjat inleda ett förhållande med, ett förhållande som nu blommar ut. Det är därför med viss bitterhet som han till slut återvänder till fronten, och kriget framstår nu än mörkare, speciellt som umgänget nu börjat förtvivla. Snart bryter också slaget vid Caporetto dödläget, och alla flyr hals över huvud. Om krigets galenskap tidigare varit opersonlig, gestaltad genom omänsklig artillerield, får man här istället se hur det uttrycks på ett aningen mer personligt plan; nu är det enskilda människor som är de närmast skyldiga till galenskaperna.

Boken handlar dock minst lika mycket om kärleken mellan Catherine och berättaren; ja, om kriget är huvudämnet i två av de »böcker« romanen är indelad i så upptas de övriga tre främst av denna kärlek. Till en början är den närmast ett tidsfördriv, men under sjukhusvistelsen så mognar den. Huvudpersonen överger de lösa förbindelser han tidigare fyllt den tid som inte spriten och umgänget i mässen tagit i anspråk – i enlighet med sin egen persona måste ju Hemingways huvudperson i en halvt biografisk roman vara en karlakarl. I enlighet med en sådan världsbild är även den kvinnliga huvudpersonen aningen stereotyp. Hon har förvisso inget emot att ogift vara i grossess, och uthärdar modigt den svåra förlossningen, men framstår i ömma stunder som lätt tokig, helt uppgående i förhållandet, något som huvudpersonen även själv säger sig göra men på ett mindre hysterisk sätt, för där hon tycks villig att offra sin egen lycka för hans behåller han mer kyligt förnuft i sin kärlek. Detta drar tyvärr ner intrycket lite för vad som annars är en god berättelse om kärlek i krigstid. ( )