|
Laddar... ▾LibraryThings rekommendationer ▾Kommer du att gilla den?
Laddar...
Gå med i LibraryThing för att få reda på om du skulle tycka om den här boken. ▾Diskussioner ("Om"-länkar) Det finns inga diskussioner på LibraryThing om den här boken. » Se även 6 omnämnanden ▾Relationer mellan serier och verk
|
Vedertagen titel |
Information från den tyska sidan med allmänna fakta. Redigera om du vill anpassa till ditt språk. | |
|
Originaltitel |
|
Alternativa titlar |
|
Första utgivningsdatum |
|
Personer/gestalter |
|
Viktiga platser |
Information från den tyska sidan med allmänna fakta. Redigera om du vill anpassa till ditt språk. | |
|
Viktiga händelser |
|
Relaterade filmer |
|
Motto |
|
Dedikation |
|
Inledande ord |
Information från den tyska sidan med allmänna fakta. Redigera om du vill anpassa till ditt språk. Die Stadt der Toten: Mein Lieber, setze dich zu mir. Bericht vom Lebens- und Todeslauf eines merkwürdigen Mannes: Wie ein leidender Leib den Fremdkörper ausscheidet im eitrigen Aufbruch einer Stelle, so schied das Geschlecht der Herzöge von Croy den jungen Karl Eugenius aus, und es brauchte nur geringer Zeit, da hatte die Wunde sich wieder geschlossen nach dem Gesetz der Selbstheilung, das unzerstörten Leibern und Geschlechtern eigen ist. Der Seeteufel: An der estländischen Küste, abseits der Städte und der Verkehrswege, liegt das Kronsgut Leonorenhof. Jakubsons Zuflucht: Dass Frau Ältester Heydenacker hat sterben müssen, das ist kein Wunder, sie war in den Achtzigern, da überstehen auch geringe Krankheiten sich schwer. Die wunderliche Herberge: In Reval und anderen Städten ist es so geordnet, dass Brauer, Fleischer, Schuster und Ärzte für die Lebenden sorgen, Totengräber und Geistliche für die Gestorbenen. Kaddri in der Wake: Tönno lebte in einer Fischerhütte, nicht sehr weit von Reval, nicht sehr nah von Reval, gerade so, dass es sich noch lohnt, die Fische zu Fuss in die Stadt zu bringen. Schneider und sein Obelisk: Ein junger Mensch, Jean Jacques Schneider, aus dem estländischen Städtchen Hapsal, hatte in Reval die Kaufmannschaft erlernt und war danach einige Jahre im Comptoir einer Reederei tätig gewesen. Der Kopf: Magnus Rutz, der Sohn eines wohlhabenden Revaler Kaufmannes, hatte aus guter Kenntnis des Theaters eine Reihe von Bühnenstücken geschrieben, die ihm Erfolg eintrugen und ihn daher auf den Gedanken brachte, er sei ein Dichter. Die gelbe Totenvorreitersche: Alte Leute in Reval wissen aus den Erinnerungen ihrer Kindheit noch heute von einer merkwürdigen Frau zu erzählen. Abschied: Es ist spät geworden, und die Flasche ist leer. | |
|
Citat |
|
Avslutande ord |
Information från den tyska sidan med allmänna fakta. Redigera om du vill anpassa till ditt språk. | |
|
Särskiljningsnotis |
|
Förlagets redaktörer |
|
På omslaget citeras |
|
Ursprungsspråk |
Information från den engelska sidan med allmänna fakta. Redigera om du vill anpassa till ditt språk. | |
|
Kanonisk DDC/MDS |
|
Kanonisk LCC |
|
▾Hänvisningar Hänvisningar till detta verk hos externa resurser. Wikipedia på engelskaIngen/inga ▾Beskrivningar från bibliotek Inga biblioteksbeskrivningar kunde hittas. ▾Beskrivningar från medlemmar på LibraryThing
|
Pågående diskussionerIngen/ingaGoogle Books — Laddar... Byt (1 önskar sig)
|
Av dessa, samt de övriga döda som berättas om, är jag förvisso endast säker på att hertigen de Croy funnits i sinnevärlden: att det verkligen i Tallinn funnits en gammal dam som klädd i gult ledde varje begravningståg, eller en kaptenshustru som styrde sin man och hans besättning med järnhand, och när hon dog till sjöss stoppades i en tunna brännvin som sedan konsumerades under `hemresan, eller en stationär vagabondstyp som en gång sökte sin tillflykt till en säng där en död kvinna låg och sedan bevistade hennes begravning må väl var för sig bära det sannolikas prägel, men att alla dessa personer skall ha bebott samma stad, och i vissa fall känt varandra åtminstone till utseendet
Titeln har dock två betydelsetunga ord; det är således inte bara döden och vad människor gjort i dess närhet som är temat, utan även Tallinn, speciellt under 1800-talet; en kosmopolitisk Östersjöstad, där det bor ester, tyskar, ryssar och en och annan svensk, varifrån man seglar ut på handelsresor på världshaven, eller bara tar en snabb tur till Stockholm och hittar sig en hustru, där folk gravsätts i tysk-luteranska, mosaiska, rysk-ortodoxa, reformerta eller katolska begravningsplatser, och där livet fortsätter i hjulspår som gnagts fram under århundraden. Detta är Baltikum före världskrigens folkfördrivningar, innan staden bombades och utsattes för kommunisternas nypor – av de platser som skildras, så har Nikolaikyrkan förstörts, restaurerats och gjorts till museum, medan Ziegelskoppels kyrkogård användes av Röda armén, och numer blivit en park.
Författaren låter dock själv oss förstå att mycket av vad han skildrat skattat till förgängelsen redan innan Stalin tog makten: originaltiteln har en dubbeltydighet som kanske bättre skulle framkommit om den översatts till det mindre välljudande »Revals död«. I efterhand framstår detta dock som en onödig ironisk grimas när boken ändå redan excellerar i sådant. ( )