Den romerske filosofen Seneca (ca 4 f Kr65) kan p ̄mn̄ga st̃t kñnas som en samtida till exempel nr̃ han resonerar om hur vi br̲ fr̲hl̄la oss till de pf̄restningar livet ovillkorligen stl̃ler oss infr̲ i form av sjukdomar, l̄drande och dd̲. Den stoiska filosofiskola som han bekñde sig till betonade vr̄ fr̲mḡa att hl̄la distans till de egna kñslorna och inte lt̄a sig pv̄erkas av impulser. Seneca menar inte att man ska vara oengagerad i sin omgivning eller kñslokall, bara vara medveten om vad som r̃ rimligt i en viss situation och alltid se till att bevara ett mt̄t av sjl̃vkontroll. Han kan lt̄a som en kognitiv psykolog av det mer besjl̃ade slaget. Nr̃ han inte lt̄er som en strñg romersk moralist, vill sg̃a, och tv ̄tusen r̄ av kulturella mentalitetsfr̲ñdringar resolut stl̃ler sig mellan honom och oss. Hans humanitet har sina tydliga begrñsningar. Gladiatorspel har han till exempel ingenting emot, de r̃ pedagogiska uppvisningar i dygd. Slarvigt arrangerade sd̄ana dr̃emot, nr̃ mñniskor slaktas utan mening och finess, uppfattar han som en styggelse. Hans syn p ̄slaveri skiljer sig fr̲ all del frn̄ den gñgse romerska genom att den betonar slavarnas grundlg̃gande mñsklighet, men han ifrḡast̃ter inte fr̲ ett g̲onblick slaveriet som samhl̃lsinstitution. De paralleller som finns mellan hans mñniskosyn och den tidiga kristna r̃ just paralleller och intressanta som sd̄ana. Men mild mot sina medmñniskor ska man vara av rena fr̲nuftsskl̃ och inte p ̄grund av nḡon religis̲ tro. Fast det r̃ just blandningen av sd̄ant man lt̃t kan kñna igen sig i och sd̄ant som ter sig frm̃mande fr̲ i alla fall de flesta av oss som gr̲ Seneca s ̄spñnande och lr̃orik att ls̃a; hans resonemang rr̲ sig fritt mellan filosofins eviga eller inte s ̄eviga sanningar och den romerska vardagens fr̲tretligheter och man vet ibland inte riktigt var man har honom och till slut kanske inte heller var man har sig sjl̃v. I "Breven till Lucilius" (som kan best ̄av verkliga brev eller i varje fall ha verkliga brev som utgn̄gspunkt) kommer vi Seneca och hans romerska vr̃ld nr̃mare ñ nḡon annanstans. Vi fr̄ fl̲ja med honom in p ̄skrñiga badhus och p ̄tl̄amodsprv̲ande och dammiga resor. Och dela hans vindlande funderingar v̲er hur ett rimligt liv och en rimlig dd̲ kan se ut. Det r̃ fr̲sta gn̄gen som hela verket har v̲ersatts till svenska, tidigare har det bara funnits i urval. Och det vi mt̲er r̃ allts ̄Seneca i helfigur. Han kan vara omstñdlig och repetitiv, det ska inte fr̲nekas. Men han bd̄e utmanar och frigr̲ genom att envisas med att tala om vr̄a grundvillkor. Genom att pm̄inna oss om att vi faktiskt dr̲ varje dag vi lever. Magnus Wistrand, som har v̲ersatt "Breven till Lucilius", har fr̲ Daidalos tidigare v̲ersatt de fyra dialoger av Seneca som samlats i volymen "Om livets korthet". Han r̃ professor emeritus i latin vid Gt̲eborgs universitet.