Jag vet inte om det är en speciellt vådlig midsommar som Muminfamiljen med vänner upplever – i alla fall inte om man jämför med att träffa på mårror –, men nog är den lagom äventyrlig alltid: hattifnattar som växer ur marken, brinnande förbudsplakat, en flytande teater, fängelsebesök och nyfunna ungar att ta hand om är bara något av vad de råkar ut för.

Men för att börja från början: det blir översvämning i Mumindalen, och även om muminhuset är ovanligt välbyggt är det inte vattentätt. Salongsmöblerna, de inneboende (muminfamiljen, Snorkfröken, Mymlans dotter och lilla My; Snorken och Sniff syns alls inte till, Snusmumriken har inte kommit till Mumindalen denna vår) samt den missbelåtna Misan (SAOB hävdar att detta är en variant av mesan; Misa har antingen med tillverkning av messmör att göra eller är en variant på mysa) och den praktiske men lite autistiske Homsan (inga träffar alls) har räddats ombord på ett märkligt flytande hus, där ena väggen verkar saknas och märkliga, stora tavlor trillar ner från taket.

Snart kommer Mumin och Snorkfröken bort från de andra, och lilla My trillar i spat, men fiskas upp av Snusmumriken (de känner inte igen varandra). Snusmumriken har detta år ett viktigt uppdrag att utföra innan han kan återvända till Mumindalen: han skall hämnas på parkvakten, som sätter upp otrevliga förbudsskyltar. Han blir dock fosterfar till 24 små skogsungar på kuppen, och måste ta ansvar, något som annars inte ligger speciellt för honom. Under tiden eldar Mumin, Snorkfröken och en stackars ensam Filifjonka upp de av Snusmumriken upprivna förbudsskyltarna som midsommarbrasa, men blir tagna av polisen. Och på teatern sätter de därvarande upp en pjäs.

Samma gamla äventyr alltså, och samma kolugn inför detta; översvämningen är mer av en ursäkt för att ha lite trevligt än någon större katastrof, och mycket riktigt så drar sig vattnet till slut undan och allt återvänder till det vanliga, på samma sätt som övriga äventyr inte medför några större olägenheter i längden men möjligen en smula mognad.

Ju mer jag läser böckerna, desto bättre blir det: Muminpappans memoarer slår kanske lite högre tack vare att den också är en så tydlig parodi, men själva äventyren i Farlig midsommar var nog bäst så långt. Småfarligt men ändå mycket trevligt. ( )