Denna webbplats använder kakor för att fungera optimalt, analysera användarbeteende och för att visa reklam (om du inte är inloggad). Genom att använda LibraryThing intygar du att du har läst och förstått våra Regler och integritetspolicy. All användning av denna webbplats lyder under dessa regler.
Resultat från Google Book Search
Klicka på en bild för att gå till Google Book Search.
Story of Holden Caufield with his idiosyncrasies, penetrating insight, confusion, sensitivity and negativism. Holden, knowing he is to be expelled from school, decides to leave early. He spends three days in New York City and tells the story of what he did and suffered there.
UrliMancati: It has been said that Barney is Holden at the end of his life. While the twos do not have so much in common, the reader will definitively love both characters.
J.D. Salingers The catcher in the rye är en modern amerikansk klassiker som inte verkar ha fått samma uppmärksamhet på denna sida pölen. Efter en läsning är detta mindre förvånansväckande än den otroliga popularitet den verkar ha i USA, där den verkar ha en status jämförbar med t.ex. Den store Gatsby. Det är svårt att riktigt se vad poängen är: huvudpersonen Holden Caulfield är en yngling som när boken börjar relegerats från ännu en skola, och bestämmer sig för att åka in till New York och driva omkring i väntan på att han måste berätta för föräldrarna.
Holden är verkligen inte en sympatisk person; han tycks ha någon lättare störning som gör att han driver omgivningen till vansinne med ett evigt tjatande om vissa frågor (främst tjejer), han blir själv irriterad på allt och alla, och han skriver på ett sätt som är torftigt i sitt genomskinliga självförhärligande och med sina försök till att framstå som äkta. Han är ständigt upptagen med att klanka ned på vad han ser som »phonies« och omgivningens misslyckanden med att hålla »intelligenta konversationer«. Salinger har lyckats skapa en bok som klart beskriver en riktigt jobbig tonåring, som trots att han är klart på väg att köra alla sina möjligheter i botten och inte är helt bakom flötet man ändå har svårt att sympatisera med.
Holden må ha rätt i en del av sin kritik av omgivningen, men i huvudsak är detta en sorts existentialism på tomgång uppblandad med banal cynism sedd genom tonåringsögon. ( )
“Holden Caulfield is supposed to be this paradigmatic teenager we can all relate to, but we don’t really speak this way or talk about these things,” Ms. Levenson said, summarizing a typical response. At the public charter school where she used to teach, she said, “I had a lot of students comment, ‘I can’t really feel bad for this rich kid with a weekend free in New York City.’ ”
"Some of my best friends are children," says Jerome David Salinger, 32. "In fact, all of my best friends are children." And Salinger has written short stories about his best friends with love, brilliance and 20-20 vision. In his tough-tender first novel, The Catcher in the Rye (a Book-of-the-Month Club midsummer choice), he charts the miseries and ecstasies of an adolescent rebel, and deals out some of the most acidly humorous deadpan satire since the late great Ring Lardner.
This Salinger, he's a short story guy. And he knows how to write about kids. This book though, it's too long. Gets kind of monotonous. And he should've cut out a lot about these jerks and all at that crumby school. They depress me.
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
To my mother
Inledande ord
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
"If you really want to hear about it, the first thing you'll probably want to know is where I was born, and what my lousy childhood was like, and how my parents were occupied and all before they had me, and all that David Copperfield kind of crap, but I don't feel like going into it, if you want the truth."
Citat
I'm quite illiterate but I read a lot.
You don’t have to think too hard when you talk to teachers.
I do not even like ... cars... I’d rather have a goddamn horse. A horse is at least human, for God’s sake.”
I always pick a gorgeous time to fall over a suitcase or something.
The best thing, though, in that museum was that everything always stayed right where it was. Nobody'd move.... Nobody'd be different. The only thing that would be different would be you.
What really knocks me out is a book that, when you're all done reading it, you wish the author that wrote it was a terrific friend of yours and you could call him up on the phone whenever you felt like it. That doesn't happen much, though.
What I have to do, I have to catch everybody if they start to go over the cliff — I mean if they're running and they don't look where they're going I have to come out from somewhere and catch them. That's all I'd do all day. I'd just be the catcher in the rye and all. I know it's crazy, but that's the only thing I'd really like to be. I know it's crazy.
"Hey, listen," I said. "You know those ducks in that lagoon right near Central Park South? That little lake? By any chance, do you happen to know where they go, the ducks, when it gets all frozen over? Do you happen to know, by any chance?" I realized it was only one chance in a million.
Among other things, you'll find that you're not the first person who was ever confused and frightened and even sickened by human behavior. You're by no means alone on that score, you'll be excited and stimulated to know. Many, many men have been just as troubled morally and spiritually as you are right now. Happily, some of them kept records of their troubles. You'll learn from them—if you want to. Just as someday, if you have something to offer, someone will learn something from you. It's a beautiful reciprocal arrangement. And it isn't education. It's history. It's poetry.
Certain things they should stay as they are. You ought to be able to stick them in one of those big glass cases and just leave them alone.
Something else an academic education will do for you. If you go along with it any considerable distance, it'll begin to give you an idea what size mind you have. What it'll fit and, maybe, what it won't. After a while, you'll have an idea what kind of thoughts your particular size mind should be wearing. For one thing, it may save you an extraordinary amount of time trying on ideas that don't suit you, that aren't becoming to you. You'll begin to understand your measurements and dress your mind accordingly.
En kille som satt bredvid mig med en brud öste på så det var något rent otroligt. Han påstod hela tiden att hon hade så aristokratiska händer. Det tyckte jag var helt underbart.
Ni skulle ha sett hur de hälsade på varann. det verkade som om de inte setts på tjugo år, som om de känt varann sen de var ungefär en tvärhand höga. Hur gulligt som helst. Det var så att man kunde spy. Dessutom hade säkert bara råkats en enda gång, på något jävla party.
Så presenterade hon mig för flottisten. Han hette kadett kotlett eller vad fan det nu var. Han var en sån där person som inbillar sig att han håller på att bli bög om han inte krossar minst fem fingrar så fort han tar någon i handen.
Jag var helt omringad av idioter. Det var dagens sanning. Vid bordet till vänster om mig, jag hade det praktiskt taget i knät, satt en kille som verkade blåst, med en flicka som verkade lika blåst hon. Vi var väl ungefär jämngamla, kanske var de något äldre. Det var lustigt. Det syntes lång väg att de satt och smuttade på den obligatoriska drinken för att få den att räcka så länge som möjligt. Jag satt och lyssnade på deras samtal en stund, bara för att jag inte kunde komma på något bättre. Han berättade för henne om en proffsmatch i fotboll som han sett. Han beskrev varenda passning i hela jävla matchen - jag lovar. Han var förmodligen den tristaste typ jag någonsin sett. Det märktes för övrigt att hans brud var helt uttråkad, men med tanke på hur hon såg ut var hon väl så illa tvungen att höra på. Riktigt fula brudar måste det. Ibland tycker jag synd om dem. Ibland står jag bara inte ut med att behöva se på dem, särskilt när någon idiot ska sitta och beskriva en hel fotbollsmatch.
Jag brukar sätta upp vissa gränser vad gäller det sexuella, som jag genast måste spränga så fort jag kan. Förra året bestämde jag mig för att sluta hänga ihop med brudar som jag innerst inne inte stod ut med. Det löftet kunde jag inte hålla i ens en vecka, i själva verket bröt jag mot det samma kväll.
Det kryllade av tjuvar på Pencey. Det fanns en hel del killar från rika familjer, men det kryllade av tjuvar där lik förbannat. Ju dyrare en skola är desto fler tjyvar finns det - så är det.
Avslutande ord
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
Story of Holden Caufield with his idiosyncrasies, penetrating insight, confusion, sensitivity and negativism. Holden, knowing he is to be expelled from school, decides to leave early. He spends three days in New York City and tells the story of what he did and suffered there.
Google Books — Laddar...
(3.78)
Looking ahead to Salinger
88
Holden är verkligen inte en sympatisk person; han tycks ha någon lättare störning som gör att han driver omgivningen till vansinne med ett evigt tjatande om vissa frågor (främst tjejer), han blir själv irriterad på allt och alla, och han skriver på ett sätt som är torftigt i sitt genomskinliga självförhärligande och med sina försök till att framstå som äkta. Han är ständigt upptagen med att klanka ned på vad han ser som »phonies« och omgivningens misslyckanden med att hålla »intelligenta konversationer«. Salinger har lyckats skapa en bok som klart beskriver en riktigt jobbig tonåring, som trots att han är klart på väg att köra alla sina möjligheter i botten och inte är helt bakom flötet man ändå har svårt att sympatisera med.
Holden må ha rätt i en del av sin kritik av omgivningen, men i huvudsak är detta en sorts existentialism på tomgång uppblandad med banal cynism sedd genom tonåringsögon. (