Sam Vimes har fått det så bra att han kan längta tillbaka till de gamla, goda dagarna, då han var en enkel nattväktare i Ankh-Morpork. Nu är han hertig, och kommendör, och gift, och snart far. Väldigt snart far. Fast han låter inte det spela roll, ej heller att det är den 25 maj, när en farlig mördare precis har ringats in: Vimes skall försöka ta fast honom själv. Tyvärr utspelar sig Night Watch samtidigt som händelserna i A thief of time, och det slutar med att han och mördaren slungas tillbaka tjugo år i tiden, till ett Ankh-Morpork utan Lord Vetinary och utan den moderna nattvakten.

Det finns dock en ung Sam Vimes där, och en stundande revolution, och en hel massa oskyldiga människor. Sam hamnar, med lite hjälp av historiemunkarna, i rollen som sin gamle mentor, väl medveten om att när han upplevde det hela första gången så slutade det med att sagde mentor dog ( i nutiden högtidshålls minnet av ett fåtal personer som var där: Vimes, Colon, Nobbs, Dibbler, Reg Shoe och Vetinary; en intressant inblick i varför Vimes står ut med dem, och spännande att se dem alla som yngre. Ingen av dem har riktigt hittat den roll de senare skall ha, men de är ändå klart på väg däråt).

Det hela blir snart till en sorts parisisk revolution, med hemliga poliser, kavallerister och barrikader, men också till ytterligare en utforskning av hur Vimes psyke fungerar och vad rättvisa och lag egentligen är, och varför. De gamla dagarna visar sig snart inte ha varit så värst goda: vakten var en ganska korrupt, feg organisation som dock genom Vimes omsorg snabbt blir en av de få försvararna av de människor som inte egentligen bryr sig om vem som styr så länge de inte bryr sig allt för mycket tillbaka. Utmärkt. ( )