Denna webbplats använder kakor för att fungera optimalt, analysera användarbeteende och för att visa reklam (om du inte är inloggad). Genom att använda LibraryThing intygar du att du har läst och förstått våra Regler och integritetspolicy. All användning av denna webbplats lyder under dessa regler.
Resultat från Google Book Search
Klicka på en bild för att gå till Google Book Search.
The system was simple. Everyone understood it. Books were for burning, along with the houses in which they were hidden.
Guy Montag was a fireman whose job it was to start fires. And he enjoyed his job. He had been a fireman for ten years, and he had never questioned the pleasure of the midnight runs or the joy of watching pages consumed by flames, never questioned anything until he met a seventeen-year-old girl who told him of a past when people were not afraid. Then Guy met a professor who told him of a future in which people could think. And Guy Montag suddenly realized what he had to do.
readafew: Both books are about keeping the people in control and ignorant.
BookshelfMonstrosity: A man's romance-inspired defiance of menacing, repressive governments in bleak futures are the themes of these compelling novels. Control of language and monitors that both broadcast to and spy on people are key motifs. Both are dramatic, haunting, and thought-provoking.… (mer)
grizzly.anderson: A great study of how Bradbury came to write Fahrenheit 451 as a progress through his own short stories, letters and drafts. A similar collection of stories but without some of the other material is also available as "A Pleasure To Burn"
lquilter: "A Gift Upon the Shore" is a post-apocalyptic world; some people seek to preserve books and knowledge, but they are seen as a danger to others. Beautifully written.
Ray Bradburys Fahrenheit 451 lider av all fantastiks stora problem: balansen mellan berättelse och värld, bakgrund och karaktärer. Här är det satt i en värld med ordentlig 50-tals zeerust: en framtid där alla hus täcks av plast och därmed brandsäkrats, i vilken det finns robothundar och bil-helikopter-hybrider och där alla går omkring med örsnäckor och lyssnar på musik, men också där bombplan flyger omkring och ett atomkrig byggs upp i bakgrunden, och där kvinnor sitter hemma och ser på hjärndödande underhållningstv medan männen arbetar.
För det boken är mest känd för är ju egentligen främst att brandmännen sysslar med att starta bränder: när någon befinns ha böcker hemma rycker de ut och bränner ner dem och huset. Vad som dock inte är riktigt lika känt är att detta bara är det främsta symptomet på ett samhälle där tankeverksamhet ses som suspekt, där folk översköljs av reklam och underhållning de inte kan komma ihåg fem minuter efter att den är över.
Det är ytterst en värld där kravet på att aldrig bli upprörd lett till att allt som leder till djupare tankar rensats ut: det skall gå fort, låta högt, tas in och försvinna lika kvickt. Brandmännen och regeringens kampanj mot böcker ger egentligen bara folket vad de vill: de flesta är bara glada att slippa dem.
Men, som sagt, skildringen av hur Guy Montag en dag börjar undra om det verkligen är rätt att hålla på och bränna böcker käns inte helt övertygande: världsbygget är acceptabelt, likaså slutet och hur underhållningskravet gör att ett atomkrig kan smygas på en befolkning, men Guy känns inte som han passats in rätt från början. Läsbart, och en bok som det finns mycket intressanta vinklar i, men som berättelse inte helt lyckad. ( )
Mycket bra! En verkligt läsvärd klassiker på endast 140 sidor. Språket är poetiskt och flödande, handlingen koncentrerad och hela tiden skildrad genom brandmannen Guy Montag. Rekommenderas! ( )
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
"If they give you ruled paper, write the other way." — Juan Ramón Jiménez
FAHRENHEIT 451: the temperature at which book-paper catches fire and burns
Dedikation
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
This one, with gratitude, is for Don Congdon
Inledande ord
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
It was a pleasure to burn.
Citat
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
Montag gazed beyond them to the wall with the typed lists of a million forbidden books.
It doesn't matter what you do, he said, so long as you change something from the way it was before you touched it into something that's like you after you take your hands away.
But that's the wonderful things about man; he never gets so discouraged or disgusted that he gives up doing it all over again, because he knows very well it is important and worth the doing.
I'm afraid of children my own age. they kill each other. Did it always use to be that way? My uncle says no. Six of my firends have been shot in the last year alone. Ten of them died in car wrecks. I'm afraid of them and they don't like me because I'm afraid. My uncle says his grandfather remembered when children didn't kill each other. But that was a long time ago when they had things different. They believed in responsibility, my uncle says. Do you know, I'm responsible. I was spanked when I needed it, years ago. And I do all the shopping and housecleaning by hand.
But remember that the Captain belongs to the most dangerous enemy of truth and freedom, the solid unmoving cattle of the majority. Oh, God, the terrible tyranny of the majority.
The same infinite detail and awareness could be projected through the radios and televisors, but are not. No, no, it's not books at all you're looking for! Take it where you can find it, in old phonograph records, old motion pictures, and in old friends; look for it in nature and look for it in yourself. Books were only one type of receptacle where we stored a lot of things we were afraid we might forget. There is nothing magical in them at all. The magic is only in what books say, how they stitched the patches of the universe together into one garment for us. Of course you couldn't know this, of course you still can't understand what I mean when I say all this.
There is more than one way to burn a book. And the world is full of people running about with lit matches. Every minority, be it Baptist/Unitarian, Irish/Italian/Octogenarian/Zen Buddhist, Zionist/Seventh-day Adventist, Women's Lib/Republican, Mattachine/FourSquareGospel feels it has the will, the right, the duty to douse the kerosene, light the fuse. Every dimwit editor who sees himself as the source of all dreary blanc-mange plain porridge unleavened literature, licks his guillotine and eyes the neck of any author who dares to speak above a whisper or write above a nursery rhyme.
Do your own bit of saving, and if you drown, at least die knowing you were heading for shore.
Do you know why books such as this are so important? Because they have quality. And what does the word quality mean? To me it means texture. This book has pores. It has features. This book can go under the microscope. You'd find life under the glass, streaming past in infinite profusion. The more pores, the more truthfully recorded details of life per square inch you can get on a sheet of paper, the more "literary" you are. That's my definition, anyway. Telling detail. Fresh detail. The good writers touch life often.
Most of us can't rush around talking to everyone, know all the cities of the world, we haven't time, money or that many friends. The things you're looking for, Montag, are in the world, but the only way the average chap will ever see ninety-nine per cent of them is in a book.
"Stuff your eyes with wonder," he said, "live as if you'd drop dead in ten seconds. See the world. It's more fantastic than any dream made or paid for in factories. Ask no guarantees, ask for no security, there never was such an animal."
Avslutande ord
När vi kommer fram till staden. - When we reach the city.
The system was simple. Everyone understood it. Books were for burning, along with the houses in which they were hidden.
Guy Montag was a fireman whose job it was to start fires. And he enjoyed his job. He had been a fireman for ten years, and he had never questioned the pleasure of the midnight runs or the joy of watching pages consumed by flames, never questioned anything until he met a seventeen-year-old girl who told him of a past when people were not afraid. Then Guy met a professor who told him of a future in which people could think. And Guy Montag suddenly realized what he had to do.
)
Google Books — Laddar...
Kammbia1's Review of Ray Bradbury's Fahrenheit 451
20
För det boken är mest känd för är ju egentligen främst att brandmännen sysslar med att starta bränder: när någon befinns ha böcker hemma rycker de ut och bränner ner dem och huset. Vad som dock inte är riktigt lika känt är att detta bara är det främsta symptomet på ett samhälle där tankeverksamhet ses som suspekt, där folk översköljs av reklam och underhållning de inte kan komma ihåg fem minuter efter att den är över.
Det är ytterst en värld där kravet på att aldrig bli upprörd lett till att allt som leder till djupare tankar rensats ut: det skall gå fort, låta högt, tas in och försvinna lika kvickt. Brandmännen och regeringens kampanj mot böcker ger egentligen bara folket vad de vill: de flesta är bara glada att slippa dem.
Men, som sagt, skildringen av hur Guy Montag en dag börjar undra om det verkligen är rätt att hålla på och bränna böcker käns inte helt övertygande: världsbygget är acceptabelt, likaså slutet och hur underhållningskravet gör att ett atomkrig kan smygas på en befolkning, men Guy känns inte som han passats in rätt från början. Läsbart, och en bok som det finns mycket intressanta vinklar i, men som berättelse inte helt lyckad. (