Skord, huvudpersonen i Kerstin Ekmans Rövarna i Skuleskogen, är ett troll. Inte den sorten som man möter på internet och rätteligen borde kalla sportfiskare, ej heller den sorten som John Bauer avbildade. Han ser ut som en människa, kanske bara lite hårigare, och med ett finger färre på vänsternäven (vilket är hans eget fel). Men han åldras inte som andra, och från det att han först ger i människofölje på 1300-talet till det att han ger upp andan dröjer det 500 år.

På den tiden hinner han vara landstrykare, prästumgänge, mekaniker, alkemist, fältskär, fästningssatt, doktor och mesmerist. Han umgås med excellenser och lärda. Och med rövarna i Skule, skogen där han visserligen inte föddes men dit han många gånger kommer att återvända, till slut också för att dö i saknad efter sin sista älskade. Då har han sett kristendomen dra norrut, liksom knektarna, han har deltagit i trettioåriga kriget och givit upp chansen att bli medicine doktor för att befria jättar, och han har sedan länge tröttnat på att se de omkring honom åldras och dö bort.

Bra bok, fint språk, speciellt norrländskan. En del historiska gestalter dyker upp, oftast lätt omgjorda, och vanligen sådana man inte känner närmare till. Att Skord verkar bli alltmer osympatisk ju mänskligare han blir är kanske bara vad man kan vänta. ( )

Förstod mig inte riktigt på den här boken. Språket är underbart, men handlingen lyckas inte fånga mig. Den känns platt, ointressant och förvirrande. Jag har ofta svårt att hänga med i handlingen. Kan tyvärr inte rekommendera boken. ( )

Underbar berättelse för den som är intresserad av historia. Sveriges historia beskrivs och är ett underliggande motiv i historien om trollet som i många hundra år överlever Sveriges alla kungar. Ekman målar upp hur Sverige utvecklas utifrån ? perspektiv. ( )