Lagerkvist beskriver med ett briljant enkelt språk mördaren Barabbas liv sedan han överraskande - för alla inklusive honom själv - blivit frigiven just innan han skulle korsfästas som straff för sina brott. Denna händelse, och hans bevittnelse av Jesu korsfästelse och död, gör honom till en grubblare och sökare.
Med fantastiskt små medel förmedlar författaren dels Barabbas inre liv, hans medmänniskors skepsis samt miljöerna han rör sig i. Det är så precist, inga överflödiga blommigheter, men heller inte för lite. Utsökt.

Vad som för mig dock drar ner betyget en aning, är ämnet. Jag hade hoppats att det skulle handla om något annat än den klassiska, något uttjatade (och för mig inte tillräckligt intressanta) frågan om religion, och då i synnerhet kristendomen och dess inneboende problem. Jag kan inte riktigt engagera mig i dessa problem, det finns betydligt viktigare bekymmer att kontemplera.
Kanske var jag naiv som trodde att en bok med titeln "Barabbas" skulle handla om något världsligt... ( )