Denna webbplats använder kakor för att fungera optimalt, analysera användarbeteende och för att visa reklam (om du inte är inloggad). Genom att använda LibraryThing intygar du att du har läst och förstått våra Regler och integritetspolicy. All användning av denna webbplats lyder under dessa regler.
Resultat från Google Book Search
Klicka på en bild för att gå till Google Book Search.
Moll Flanders bert̃tar historien om en vacker, intelligent kvinna som vill undkomma sitt d̲e bland de utfattiga i Londons slumkvarter. Som kvinna r̃ hennes mj̲lighet att gifta sig. Nr̃ hon inte kan rk̃na med sin ungdom lñgre vl̃jer hon brottets vg̃. Under tc̃knamn och en rad maskeringar blir hon en av Englands och vr̃ldslitteraturens skickligaste och mest beryktade tjuvar. Daniel Defoes roman frn̄ 1722 rk̃nas till den engelska litteraturens stora ms̃terverk. I v̲erst̃tning av Gs̲ta Olzon och med ett nyskrivet fr̲ord av litteraturhistorikern Anna Uddň. DANIEL DEFOE [1660-1731] r̃ en av Englands mest mn̄gsidiga och produktiva fr̲fattare nḡonsin: poet, journalist, politisk skribent, reseskildrare och essĩst i m̃nen som historia och ekonomi, med mera. Mest kñd r̃ han fr̲ romanerna Robinson Crusoe [1719] och - den mest kritiskt hyllade - Moll Flanders [1722]. [Elib]… (mer)
Sir Thomas Beecham lär ha sagt att man skall prova på allt utom Morrisdans och incest. Daniel Defoe tyckte tydligen att detta var lite väl restriktivt, men lät i alla fall Moll Flanders slippa dansandet: ho får som föräldralös en fin uppfostran, förförs av husets ene son och gifter sig med den andre, blir änka, gifter sig på nytt, upptäcker att maken är en slarver som till slut tvingas fly till Frankrike, gifter sig en gång till och flyttar till Virginia, upptäcker att hennes make är hennes bror,klarar av ett äventyr med pirater i ett enda stycke, flyr tillbaka till England. Så där håller det på i första halvan av boken, med det ena äventyret efter det andra.
Molls liv är alltså fyllt till bredden med händelser och är just därför aptråkigt att läsa om. Det händer nästan aldrig att man får se henne finna sig till ro i en situation: antingen händer massor av saker på en gång eller också passerar år på två meningar, och man får därför aldrig se henne de stunder då hon verkar nöjd med tillvaron, utan endast fylld med ständig ångest för hon skall klara sig. Det kan kanske kallas realistiskt, men det gör inte att man engagerar sig när man vet att det bara kommer gå dåligt.
Efter ganska exakt halva boken händer det dock något: hennes femte (!) make har just dött, och hon har levt på kapitalet i två år när hon finner att det inte kommer gå längre. När hon passerar en butik ser hon ett paket ligga utan uppsikt, och går fräckt fram och stjäl det. Återstoden av boken ägnas så först åt hennes liv som mästertjuv, sedan åt hur hon åker fast och kommer till att ångra sitt syndiga liv efter att ha dömts till döden.
Hade de första hundrafemti sidorna kapats ned till sisådär femti, och bara nyttjats som en förklaring till hur Moll Flanders kom att slå sig in på brottets bana, så hade det varit en riktigt bra roman. Som den är nu så är den första tröskeln helt enkelt för hög för att man egentligen skall orka till de bra bitarna; och många kommer nog, utan att man egentligen kan klandra dem för det, att missa de bitar som faktiskt gör att denna bok faktiskt är läsvärd. Synd, för Defoe kan faktiskt skriva om såväl tjuveri som den rädsla som leder till hennes moraliska väckelse, och det är faktiskt riktigt bra läsning när hon lurar till sig gods ur ett brinnande hus, går och plockar guldklockor av folk på gator och torg, eller snor sjömanskistor på värdshus. Det är visserligen även fyllt med moralkakor om hur fruktansvärd hon var när hon gjorde sådant, men de bortser man från när tjuvalivet är så spännande. ( )
Moll Flanders is an authentic portrait of a prostitute but it is not a neutrally objective one. Indeed, it is a relentless evaluation, a judgment. This judgment is pronounced ironically entirely in the terms of the specific kind of realism Defoe chose to employ. The story is not only based on facts; it consists of almost nothing else... Moll Flanders gives the overwhelming and indelible impression that it is modeled on a whore in fact. Its authenticity is not due to the accumulation of elaborately researched detail. It has none of the sensory richness of background and local color we find in Zola’s Nana, although it says essentially the same thing about the profession of whoring. Defoe’s is a classical realism.
tillagd av SnootyBaronet | ändraSaturday Review of Literature, Kenneth Rexroth
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
My true name is so well known in the records or registers at Newgate, and in the Old Bailey, and there are some things of such consquence still depending there, relating to my particular conduct, that it is not to be expected I should set my name or the account of my family to this work; perhaps after my death it may be better known; at present it would not be proper, no, not though a general pardon should be issued, even without exception of persons or crimes.
Citat
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
So certainly does interest banish all manner of affection, and so naturally do men give up honour and justice, humanity, and even Christianity, to secure themselves.
Avslutande ord
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
My husband remained there some time after me to settle our affairs, and at first I had intended to go back to him, but at his desire I altered that resolution, and he is come over to England also, where we resolve to spend the remainder of our years in sincere penitence for the wicked lives we have lived.
Hänvisningar till detta verk hos externa resurser.
Wikipedia på engelska
Ingen/inga
▾Bokbeskrivningar
Moll Flanders bert̃tar historien om en vacker, intelligent kvinna som vill undkomma sitt d̲e bland de utfattiga i Londons slumkvarter. Som kvinna r̃ hennes mj̲lighet att gifta sig. Nr̃ hon inte kan rk̃na med sin ungdom lñgre vl̃jer hon brottets vg̃. Under tc̃knamn och en rad maskeringar blir hon en av Englands och vr̃ldslitteraturens skickligaste och mest beryktade tjuvar. Daniel Defoes roman frn̄ 1722 rk̃nas till den engelska litteraturens stora ms̃terverk. I v̲erst̃tning av Gs̲ta Olzon och med ett nyskrivet fr̲ord av litteraturhistorikern Anna Uddň. DANIEL DEFOE [1660-1731] r̃ en av Englands mest mn̄gsidiga och produktiva fr̲fattare nḡonsin: poet, journalist, politisk skribent, reseskildrare och essĩst i m̃nen som historia och ekonomi, med mera. Mest kñd r̃ han fr̲ romanerna Robinson Crusoe [1719] och - den mest kritiskt hyllade - Moll Flanders [1722]. [Elib]
Google Books — Laddar...
(3.5)
3
Molls liv är alltså fyllt till bredden med händelser och är just därför aptråkigt att läsa om. Det händer nästan aldrig att man får se henne finna sig till ro i en situation: antingen händer massor av saker på en gång eller också passerar år på två meningar, och man får därför aldrig se henne de stunder då hon verkar nöjd med tillvaron, utan endast fylld med ständig ångest för hon skall klara sig. Det kan kanske kallas realistiskt, men det gör inte att man engagerar sig när man vet att det bara kommer gå dåligt.
Efter ganska exakt halva boken händer det dock något: hennes femte (!) make har just dött, och hon har levt på kapitalet i två år när hon finner att det inte kommer gå längre. När hon passerar en butik ser hon ett paket ligga utan uppsikt, och går fräckt fram och stjäl det. Återstoden av boken ägnas så först åt hennes liv som mästertjuv, sedan åt hur hon åker fast och kommer till att ångra sitt syndiga liv efter att ha dömts till döden.
Hade de första hundrafemti sidorna kapats ned till sisådär femti, och bara nyttjats som en förklaring till hur Moll Flanders kom att slå sig in på brottets bana, så hade det varit en riktigt bra roman. Som den är nu så är den första tröskeln helt enkelt för hög för att man egentligen skall orka till de bra bitarna; och många kommer nog, utan att man egentligen kan klandra dem för det, att missa de bitar som faktiskt gör att denna bok faktiskt är läsvärd. Synd, för Defoe kan faktiskt skriva om såväl tjuveri som den rädsla som leder till hennes moraliska väckelse, och det är faktiskt riktigt bra läsning när hon lurar till sig gods ur ett brinnande hus, går och plockar guldklockor av folk på gator och torg, eller snor sjömanskistor på värdshus. Det är visserligen även fyllt med moralkakor om hur fruktansvärd hon var när hon gjorde sådant, men de bortser man från när tjuvalivet är så spännande. (