Denna webbplats använder kakor för att fungera optimalt, analysera användarbeteende och för att visa reklam (om du inte är inloggad). Genom att använda LibraryThing intygar du att du har läst och förstått våra Regler och integritetspolicy. All användning av denna webbplats lyder under dessa regler.
Resultat från Google Book Search
Klicka på en bild för att gå till Google Book Search.
And after 10 years in England he decided to go home, to a foreign country. In an ageing Chevrolet Chevette, he drove nearly 14,000 miles through 38 states to compile this hilarious and perceptive state-of-the-nation report on small-town America. From the Deep South to the Wild West, from Elvis' birthplace through to Custer's Last Stand, Bryson visits places he re-named Dullard, Coma, and Doldrum (so the residents don't sue or come after him with baseball bats). But his hopes of finding the American dream end in a nightmare of greed, ignorance, and pollution. This is a wickedly witty and savagely funny assessment of a country lost to itself, and to him.… (mer)
rockhopper_penguin: I read these two books one after another. It wasn't a deliberate decision, but the two did seem to work well together. The books visit a few of the same places, and it's interesting to note how differently they are portrayed in each.
RedEyedNerd: 26 American works published between the 1870s and the 1960s. Poems and short stories in full length, novels as excerpts. They share the small town setting as an essential ingredient. Editor's headnotes on the small town aspect of every work.
Det land Bill Bryson skriver om i The lost continent (vad är det som gör att världen så lätt glömmer att Nordamerika bara till två femtedelar består av USA?) är nu i dubbel mening borta: dels är hans barndoms land än mer oåterkalleligen förlorat, dels är det USA han faktiskt reste genom för snart 25 år sedan ungefär lika avlägset idag som hans uppväxt var då.
Eller? Nu har jag inte varit i USA, men jag tvivlar på att de ändlösa raderna med snabbmatsställen och köpcenter som han tycks upptäcka i färd med att belägra alla tätorter krympt, eller att amerikanerna blivit bättre på att låta samhällen åldras med värdighet – så kanske han skulle känna igen delar av landet om han åkte igen: de delar han avskydde mest.
Annars är det vad jag nu lärt mig förvänta mig: Bill Bryson åker bil en lång sträcka, stannar i en håla, checkar in på ett motell (vanligen ett man själv inte vill hamna på), går ut och käkar lite mat. Nästa dag åker han till en »sevärdhet« av något slag, vanligen platsen där någon föddes, eller ett dyrt museum, eller en halvgammal kåk (USA är ett av få västländer som kan få svenska gamla byggnader att framstå som uråldriga). Under tiden kommer han med lustiga kommentarer om det ena eller andra, som hur amerikanska etersändningar dödar hjärnceller, eller hur det gick till när han åkte på familjesemester som barn.
Han saknar den tiden. Han saknar ett USA där man faktiskt gick till butiker mitt i staden, ett USA vars ungdom inte var från Senare och därför var bättre och smartare, ett USA innan man körde bil från stormarknaden till hamburgerstället (han saknar dock defintivt inte ett USA där svarta per definition var andra klassens medborgare). Han gör vad han kan för att hitta sodaautomater och tidningsbud på cykel och välskötta trädgårdar och Diana Durbin. Ibland hittar han små fragment, men för det mesta står han där med besvikelsen. Eller så äter han sig bara tjockmätt på amerikansk mat, går på trevligt museum eller ser vacker utsikt, och glömmer det en stund. ( )
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
To my father
Inledande ord
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
I come from Des Moines. Somebody had to.
Citat
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
For one giddy careless moment, I was almost serene myself. It was a strange sensation, and it soon passed.
"I don't know, dear," my mother would answer mildly. My mother only ever said two things. She said, "I don't know, dear." And she said, "Can I get you a sandwich, honey?" Occasionally on our trips she would volunteer other pieces of intelligence like "Should that dashboard light be glowing like that, dear?" or "I think you hit that dog/man/blind person back there, honey," but mostly she kept quiet.
Avslutande ord
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
It was the strangest thing, but for the first time in a long time I almost felt serene.
And after 10 years in England he decided to go home, to a foreign country. In an ageing Chevrolet Chevette, he drove nearly 14,000 miles through 38 states to compile this hilarious and perceptive state-of-the-nation report on small-town America. From the Deep South to the Wild West, from Elvis' birthplace through to Custer's Last Stand, Bryson visits places he re-named Dullard, Coma, and Doldrum (so the residents don't sue or come after him with baseball bats). But his hopes of finding the American dream end in a nightmare of greed, ignorance, and pollution. This is a wickedly witty and savagely funny assessment of a country lost to itself, and to him.
Google Books — Laddar...
(3.66)
4
Eller? Nu har jag inte varit i USA, men jag tvivlar på att de ändlösa raderna med snabbmatsställen och köpcenter som han tycks upptäcka i färd med att belägra alla tätorter krympt, eller att amerikanerna blivit bättre på att låta samhällen åldras med värdighet – så kanske han skulle känna igen delar av landet om han åkte igen: de delar han avskydde mest.
Annars är det vad jag nu lärt mig förvänta mig: Bill Bryson åker bil en lång sträcka, stannar i en håla, checkar in på ett motell (vanligen ett man själv inte vill hamna på), går ut och käkar lite mat. Nästa dag åker han till en »sevärdhet« av något slag, vanligen platsen där någon föddes, eller ett dyrt museum, eller en halvgammal kåk (USA är ett av få västländer som kan få svenska gamla byggnader att framstå som uråldriga). Under tiden kommer han med lustiga kommentarer om det ena eller andra, som hur amerikanska etersändningar dödar hjärnceller, eller hur det gick till när han åkte på familjesemester som barn.
Han saknar den tiden. Han saknar ett USA där man faktiskt gick till butiker mitt i staden, ett USA vars ungdom inte var från Senare och därför var bättre och smartare, ett USA innan man körde bil från stormarknaden till hamburgerstället (han saknar dock defintivt inte ett USA där svarta per definition var andra klassens medborgare). Han gör vad han kan för att hitta sodaautomater och tidningsbud på cykel och välskötta trädgårdar och Diana Durbin. Ibland hittar han små fragment, men för det mesta står han där med besvikelsen. Eller så äter han sig bara tjockmätt på amerikansk mat, går på trevligt museum eller ser vacker utsikt, och glömmer det en stund. (