Först: att jag läst Zora Neale Hurstons Their eyes were watching God har i princip ingenting med ett av demonstrationer nyväckt intresse för svartas historia i USA att göra. Likafullt är det svårt att inte dra paralleller, eller se avsaknaden av dem, till nutiden.

I alla fall på ytan är detta inte en historia om rasism, eller ens relationer mellan svarta och vita. Båda sakerna finns där, men bara i vissa episoder, och dessa är kanske inte det viktigaste med boken. Det är istället Janie, en ung svart kvinna i början av förra seklet som genom tre äktenskap lär sig vad hon vill, och inte vill ha i livet: hon blir först bortgift med en välbeställd jordbrukare som vill ha hennes muskelkraft. Hon rymmer, och gifter sig sig igen med en man med drömmar om makt och välstånd, som är med och organiserar ett helsvart samhälle utanför Orlando. Han vill ha henne som trofé och någon att visa sig förståndig intill. Hon blir änka, ekonomiskt oberoende och fortfarande vacker, men gifter sig inte med de välansedda män som åter uppvaktar henne för hennes status, utan istället med den yngre, lättsinnige Tea Cake, trots varningar om att han mest vill råna henne, men som får henne att skratta och känna sig som en människa.

Feminism snarare än medborgarrättsrörelse, alltså: rasismen finns där, bland annat i form av en dam med blandat blod som desperat försöker höja sig över de helsvarta, och i hur de svarta nästan alla är fattiga daglönare som kan tvingas till arbete efter den katastrof som utgör klimax. Kanske kan någon mer slängd i teori också visa på hur den också inskärpt könsrollerna: först hur Janie tvingats in i något för ekonomisk trygghet, och sedan hur viktigt det är med minsta spår av status som står att vinna. Mest av allt är det dock en berättelse om ett människoöde, ibland hårt och plågsamt, ibland lekande lätt, men i slutändan bärarens eget. ( )