Jag brukar verkligen gilla Michael Connelly. Han är mycket bra på att bygga intriger och skapa spänning. Även denna bok har en hyfsad intrig men håller en mycket lägre klass än tidigare böcker. Jag retar mig också på den oerhört töntiga dialogen genom hela boken.Magnus Roosmann har ett sätt att läsa som jag starkt ogillar. Ingen inlevelse samt att han låter som en kulsprutepistol när han läser. Det försämrar betyget ytterligare. ( )

Kändisadvokaten Jerry Vincent mördas i sin bil och Mickey Haller ”ärver” hans fall. Han hinner knappt sätta sig in i arbetet innan han ska infinna sig i rätten för att försvara en filmstudiochef som står anklagad för att ha mördat sin fru och hennes älskare.

Mickey Haller är advokaten som föredrar att ha kontoret där han befinner sig, vilket för det mesta är i baksätet på sin bil. Han gjorde entré i I lagens limo och där hände något som gjorde att han började missbruka tabletter och hålla sig undan från rampljuset. Nu är han emellertid tillbaka efter två års kamp mot demonerna, såväl sina egna som andras, och han sjuder av iver att återta taktpinnen i rättsalen.

Under tiden som Haller raljerar i domstolen ägnar Harry Bosch sin tid åt att försöka ta fast Vincents mördare. Då utredningen står och stampar bestämmer han sig för att slänga in Haller som lockbete. För att lyckas måste de samarbeta och överlista gatans lag….

Nja, jag vet inte vad jag ska tycka om det här. Boken är relativt tjock, men inte svårläst, karaktärerna är så där intressanta, intrigen är helt okej men inte överväldigande spännande, språket är Connellys, och tempot duger… men sen då?

I min värld innehar John Grisham den ohotade första platsen när det gäller deckare som utspelar sig i domstolens underbara värld. Connelly är en fantastisk författare, men han saknar förmågan att överföra ”nerv” i rättegångsscenerna som gör att man nästan förgås av spänning innan man får veta om det är åklagaren eller försvarsadvokaten som har framfört det bästa skådespeleriet.

Anmärkningsvärt är också att det är Mickey Haller som spelar huvudrollen i den här boken. Bosch fungerar mer som en skuggfigur som dyker upp lite här och där för att påminna världen (eller åtminstone Haller) om att han existerar. När man söker efter boken på Bokus så står det att det är den 14:e boken i serien om Bosch. Att det är den andra boken i serien om Haller nämns dock inte med ett ord. Vad kan det bero på måntro?

Nu har jag läst/lyssnar på rätt många av Connellys böcker under kort tid, så nu ska jag ta en välbehövlig paus ifrån honom för att i stället avverka två böcker av Janet Evanovich. ( )