Få sekel kan kallas lyckliga, 1300-talet mindre så än andra. Första halvan var visserligen högmedeltidens kulmen och en tid av relativt lugn, men nedgången blev snabb och fruktansvärd: alla apokalypsens fyra ryttare var på språng för att plåga européerna. Hårt, kanske hårdast av alla, drabbat blev Frankrike: förutom digerdöden så skulle hundraårskriget, rövande krigarband, ständiga uppror, skatter upptagna för futila krig och den osäkerhet som kom av den kyrkliga schismen plåga landet. Detta är historien som Barbara Tuchman berättar i A Distant Mirror: the Calamitous 14th Century, en historia om mänsklig girighet och moralisk skröplighet, högmod och fall.

Även om boken egentligen aldrig erkänner sig ha något visst land i speciell åtanke så är det ändå Frankrike som framträder tydligast, följt av England och Italien samt i någon mån det Tyska riket och Spanien, och vad övrigt var får nöja sig med omnämnanden eller hastiga blickar. Till viss del beror detta på att berättandet byggts upp kring en fransk adelsman, Enguerrand VII av Coucy, ansedd som en av de förnämsta icke-kungliga franska adelsmännen, styvson till Edvard III av England Han var en klok och försiktig herre, som fram till fiaskot vid Nicopolis kunde ståta med att aldrig besegrats i strid, trots kampanjer mot i princip alla Frankrikes fiender, och en skicklig diplomat, ofta anlitad för kinkiga ting. Denne centralfigur, liksom intresset för nedgång och fall, gör att man skall uppfatta undertiteln snarast som »den olycksfyllda andra halvan av 1300-talet«.

Klokhet och försiktighet var annars egenskaper som 1300-talets höga herrar i stort sett saknade; Karl V av Frankrike var det enda andra tydliga undantaget. De franska olyckorna kom ofta på grund av en ständig önskan att hävda sig i strid, vilket ledde till försök som antingen rann ut i sanden och inte åstadkom mer än oro bland de som pålagts skatter, eller, de få gånger som det faktiskt kom till öppen strid, blev till rena fiaskon på grund av oförmågan att lägga av de chevalreska odygderna.

Denna bild uppmålas metodiskt och med finess; det historiska skeendet avbryts ofta av rundmålningar av t.ex. livet i Paris, eller ceremonierna vid äktenskap, eller någon annan intressant aspekt som man knappt visste att man ville veta mer om. För den som vill läsa mer om detta tumultartade halvsekel är det svårt att tänka sig ett bättre verk. ( )